Den Hemska Tvillingen

Närbo är svag för efterrätter, särskilt sådana här.



Då checkar han in på Den hemska tvillingens restaurang och beställer godsaker.
Och sen får tvillingen stå vid spisen och skapa. Odla frukter och bär.
Och göra choklad och sånt. Det svåraste är att få till vaniljfrön, det är ingen lek inte.

Men så blir han nöjd, glad, mätt och belåten också.

Pilsner å sin sida betraktar moloket regnet.

Och här skulle det ligga en bild på en katt men eftersom blogg.se och jag inte är helt överens om tagen så blir det ingen bild. Vilket just nu riskera att driva mig till vansinne.

Å andra sidan slipper ju ni, mina fina läsare, att titta på ännu en idolbild av en svart katt.

*Jo, jag vet att rubriken säger De hemska tvillingarnas kök men eftersom min franska inte förbättrats

Anne-Marie Pålsson (M) sitter i regeringen och har utöver det 4 eller 5 olika styrelseuppdrag. Hon har också en konsultfirma som enligt Pålsson är vilande. Och hon har en deltidsanställning vid Lunds universitet.

Hon innehar naturligtvis lön för sitt regeringsuppdrag och får ersättning = lön för sina styrelseuppdrag.
För riksdagsjobbet får hon 693 000 om året.
För övriga jobb kvitterar hon ut 910 000 per år.

Givetvis ska man ha betalt för det arbete man utför. Och det är kanske marknadsmässiga löner hon får.

FAST, enligt Pålsson själv är sidouppdragen inget som tar "så mycket tid att det skulle kollidera med riksdagen, kanske två dagar i månaden."

OK, då vet vi det.

2 dagar per månad *12 månader = 24 dagar per år.

Hon menar alltså att hon får 910 000 om året för 24 dagars arbete.

Låt se...910 000 / 24 = 37 916

Hon drar alltså in 38 000 (i runda slängar) PER DAG för dessa sidouppdrag.
Det gör en timlön på ca 4 800 pistoler.

Hon måtte vara oerhört kompetent.

Det strular. Det vill sig inte. Det går inte.

Och jag skulle bli hemskt förvånad om du överhuvudtaget kommer att kunna läsa det här.

Om det inte blir bättre alldeles strax kommer jag att flytta mina bokstäver och stora tankar
till ett annat ställe. Så det så.

Ett litet tillägg efter publiceringen...Jo men har man sett på maken? Det funkade!
Jaja, vi får väl se...snart skiter det sig igen.

Jag kan inte mycket om fotboll. Är ganska ointresserad hur konstigt det än kan låta.

Men jag har en känsla av att det inte gått så bra för Sverige i de stora mästerskapen på senare år.

Ska vi kanske ge en tjej förtroendet den här gången?
Ska vi kanske bryta med våra fördomar om tjejers ledarskapsförmågor?
Ska vi kanske bryta även med fördomen om att killar inte låter sig ledas av en kvinna?

Ge Pia Sundhage jobbet!

Tittar på Svenska Hollywoodfruar i studiesyfte. (Låt mig leva i den illusionen är ni snälla.)

Lite brunt gräs rubbar Ankas hela existens.
Är hon medveten om att en del människor svälter ihjäl?


Skulle vilja slänga ut tvn och ägna kvällarna åt vettigare saker.

Fast då missar man pärlor som
Länge leve teatern som visades igår på SVT. Titta gärna på programmet via länken.
Alldeles underbara människor som gör allt med stora känslor och engagemang.

Ållateatern kallar de sig och har varit i Sevilla för att spela sin uppsättning av Carmen.
Kanske får de åka till Frankrike för att spela Den inbillade sjuke.

Det är upp till var och en att avgöra vad som är viktigt och vad som är meningslöst.

Ett rent samvete sägs vara den bästa huvudkudden och det ligger det en massa i.
Men ungar som man vet är trygga, mätta och lokaliserade är inte så dumt det heller.

I natt har jag sovit som en stock. Jag har observerat att katterna har haft trassmatte-race men det har jag inte hört. Jag har känt att en eller annan katt har använt min madrass som studsmatta men jag vaknade inte ordentligt.

Alldeles nyss pratade jag med sonen. Lyckligt framme och i hamn så att säga.
Kompisarna håller på att fixa jobb åt honom och jag håller mina tummar att det går bra.

Och nu är jag trött, så trött men lättad.


För övrigt; Jag var inte överdrivet förtjust och imponerad av att Obama fick Nobels fredspris men idag har han tagit ett steg i rätt riktning för att retroaktivt göra sig förtjänt av priset. Han avser att avskaffa lagen som säger att amerikanska soldater inte får vara öppna med sin sexuella läggning när de är homosexuella.
Och det var inte en dag för tidigt om du frågar mig.

Det här med att ha barn är ganska kluvet.
Å ena sidan älskar man dem förbehållslöst.
Alltid oavsett vad de hittar på.
Inte nödvändigtvis vad det gör.

Å andra sidan kan de driva en till vansinnig.
När de aldrig lyssnar, aldrig gör som man
säger. Aldrig kommer hem i tid. Aldrig....
Ja ni vet.

Min yngste har drivit mer än en till galenskap.
Han ÄR jobbig men mest för att han är en jävel
på att argumentera. Smart, välordig, mångordig
och släpper en aldrig från kroken.
Jobbigt för många vuxna att ha en tonåring i
närområdet som klår dem med hästlängder
i konsten att övertyga.

Min yngste har glatt mer än en och fått omdömen
om hur socialt begåvad och trevlig han är.
Hur intressant det är att diskutera med honom
för att han är vältalig och resonabel.
Hur andra vuxna trivs ihop med honom
för att han är en kul och artig kille.

I fredags åkte han iväg på sitt livs äventyr.
(So far) Lämnade honom på busstationen
och iväg for han till Stockholm.
Träffa kompisar, hänga på stan och
tidigt på söndagmorgon ta planet
till Barcelona. Tillbringade sen lördagkväll
och tidig, väldigt tidig söndagmorgon på
Stockholm central i väntan på flygbuss.
Och pratade slut på mobilbatteriet!

Och sen var det tyst! Knäpptyst. Inte ett ljud
från honom!

Lägg nu till informationen att den här morsan
skriver inbjudningsbrev till begravningen när
någon är fem minuter sen. (Och jag överdriver
bara det här med att skriva inbjudningskort...)
Jag oroar mig till vanvett innan jag får tag på
den jag saknar.

Och hela dan går utan ett enda ljud.
Tills jag ringer syster Markattan. Som
loggar in på MSN och upptäcker att systersonen,
Barcelonaresenären är inloggad.
Han sitter på ett internetcafé och väntar på
kompisen. Och då börjar jag gråta.
Av lättnad, för att det gått bra (vilket jag naturligtvis
vet att det kommer att göra, den ungen landar ju alltid
på fötter, oavsett knipa.)

Äskade unge, när ska du lära dig?
När ska du begripa det osmarta i att
prata slut batteriet när du kommer att
behöva det när du kommer fram till främmande land?
När ska du begripa att man ska hålla morsan
lugn genom att ringa? När ska du begripa
att det är tortyr du utsätter mig för?

Förmodligen den dan du själv sitter hemma
och undrar var glytten blev av.

http://old.tacky.se/skateboard/video/vis_video.asp?id=63550

Grabben med grön tröja är min och jag älskar honom mer än han fattar just nu.
(Men så är han ju fett clean också enligt någon kommentar till filmen )

Bullarna är bakade och jag förbannar mig själv för att jag inte bakade tidigare så att den lille resenären kunde fått en påse med på bussen ner till storstan.



Under jäsning tog jag mig för att bläddra i senaste numret av Amelia och ägnade stor uppmärksamhet åt sidan 157 där världens sötaste och mänskligaste UFO uttalar sig. Det är alltså Fiffi på "Galaxer i mina målarbraxer" som skriver läsarkrönikor i tidningen och i vanlig ordning är det intressant läsning, välskrivet och allmängiltigt.
Inte är jag förvånad men Well done Fiffi.

Fler som är kreativa är en yngling på väg till en spansk storstad. Jag har fått veta att han, min son, skrivit en låt till kärleken i sitt liv. En sån där av- och påhistoria som morsan inte har med att göra. Den där låten har han spelat in hemma hos en kompis och jag fick höra den på omvägar då moderns öron inte förväntades klara av texten. (Varför tror ungar att vi inget fattar och inget begriper? Vi har ju faktiskt faktiskt varit unga vi också för inte så hemskt länge sen.)

Tårar i ögonen av stolthet och lite sorg för texten var smärtsam i sin beskrivning av kärlek som inte är så enkel.
Och jag önskar att hans före detta lärare fick höra den här låten så kanske de skulle ändra uppfattning om den "hopplösa ungen". Det är en sån där X featuring someone something i rapvariant. (ÅÅÅ vad det bär mig emot att inte skriva rap med två p, rapp, rapp, rapp.) Och det var fint, det var naket och det kröp under skinnet. Det var taffligt inspelat och ljudkvaliten lämnade en del i övrigt att önska. Och så var det bra också.

Partisk? Jag? Inte då.

Bonde söker fru.

Stör mig inte nu, jag är upptagen ser ni väl.

Jag har väldigt lite att göra på jobbet just nu och det innebär att jag har en hel del tid att fundera på. Idag har jag tänkt på vad jag är bra på. Man får ägna en del tid åt sådan eftersom jag, i likhet med många andra, har lätt för att påpeka saker jag inte är så bra på.

Och när jag skriver "saker jag är bra på" så menar jag verkligt bra på. Inte "bra på att skjuta upp saker" eller "bra på att komma försent¨ eller andra sådana där omvända grejer.

Så vad kom jag fram till?

Det absolut första som dyker upp är mitt bullbak. Jag bakar fenomenalt goda kanelbullar. Om jag någon gång orkar mortla kardemumma så blir kardemummabullarna också fenomenalt goda. Mina grannar kan glädjas åt att de på lördag kommer att få njuta av dessa mästerverk. Vi ska ha städdag i bostadsrättsföreningen och jag är fikageneral.

Jag är bra på att reda ut problem genom att ställa fråga efter fråga, nyfikenheten driver mig och det har visat sig att många haft hjälp av det. Därav coachfirman.

Jag är oerhört bra på att göra saker snabbt. Med fem barn som ligger nära varandra i ålder har jag fått lära mig att jobba snabbt. Kära värld, när barnen var små och det började dra ihop sig till middag. Då ägnar man sig inte åt gourmetmatlagning utan ser till att få ihop något mättande, närande, gott och hyggligt trevligt att se på. Adrenalinpåslaget var enormt, så pass att det till slut låstes sig helt för mig att ens äta. Jag fick så ont i magen att jag inte kunde äta.
Lilla huset på prärien blev min räddning. Det gick varje eftermiddag på tv och det ville vi se. Framförallt jag. Så strax efter att lunchen var avklarad förberedde jag middagen och när de stora flickorna kom hem från skola och förskola så drog vi oss upp i sängen och glodde på tv. De minsta passade på att sova en liten stund och när far i huset kom hem var vi alla utvilade (ja utom han då), maten klar och jag kunde också äta.

Jag är suverän på att göra listor med saker som ska göras. Och Närbo älskar listor. Ni ska se våra jullistor. En för vad som ska stå på julbordet. Den skulle vi kunna använda varje år om det inte var för att jag slänger den dan före julafton när allt skräp åker ut. Ja det var på-bordet-listan. Sen är det en lista på vad som ska handlas för att få till det där julbordet. Noga strukturerad utifrån vilken affär vi ska handla i, alla livsmedel uppsatta i den ordning avdelningarna kommer i butiken. Och gissa om det blir jobbigt när man kommer på något man glömde och måste spränga in mellan det andra som ska köpas.
Och så en att-göra-hemma-lista. Och en för julklappsinköpen. Och redan nu står det en grej på listan! Närbo är fruktansvärt kass på att komma på vad han vill ha men i år har han kommit på att han vill ha ett par rediga hänglsen, ett par breda. Någon som vet var det finns fina sådana? Tips tack!

Men kanske nästan bäst är jag på att somna. Vid väldigt få tillfällen har jag haft problem med att somna. Senast var i lördags men kanske det berodde på att jag sov mig igenom filmen. Men för det mesta somnar jag innan jag lagt huvudet på kudden med en lätt överdrift. Jag hinner ju faktiskt lyssna lite på radio innan det är dags att sova.

Och nu mina vänner ska jag ägna mig åt det några timmar. Natti.

Som alla vet vid det här laget läser jag gärna Fiffis blogg Galaxer i mina målarbraxer och igår läste jag om saker hon känner stor tacksamhet över. Fräck som jag är snodde jag helt sonika konceptet och gör en härmis.


1. Min mp3-spelare.

En Sansa Clip med mediokra 2 Gigabyte men med utmärkt ljud och RADIO!!! Å att somna med P1 i örat, Tendens, Vetenskapens värld, repriser på Godmorgon världen, På minuten eller annan högkvaliteradio. Finns inget bättre sömnpiller och det ska inte ses som att jag anser att SR gör tråkiga program, snarare tvärtom. Jag lägger mig tillrätta, släcker lampan, blundar och hör något intressant och tänker genast att detta måste jag lyssna på. Ofelbart somnar jag. Nu börjar det interna batteriet att ha gjort sitt vilket betyder att jag måste skaffa en ny. Undrar just om jag ska ta en rosa eller en blå.

2. Min dator.


En alldeles egen bärbar dator har varit drömmen länge och i somras tog jag mig i kragen och skaffade mig en.

En Samsung utan fantastiska spelmöjligheter men som vardagsmaskin fullt nöjaktig. MIN, säger jag när en eller annan unge kastar lystna blickar på den. Min, säger jag och håller hårt i den. Min säger jag och tar med den till stugan och surfar med bredbandsmodem. Min säger jag och läser mina favvobloggar. MIN, bara min och den tar mig ut i världen, ger mig information, låter mig återhöra bra radioprogram som jag missat. Dem laddar jag hem och stoppar in i min mp3 för att lyssna på igen innan jag somnar. Den ger mig möjlighet att hålla kontakt med mina vänner och det underhåller mig varje dag. MIN!


3. Stavmixern

En billig rackare jag köpte till en jul och som sen fått hänga med. Och det jag gör allra bäst med den är en brasiliansk dryck som förgyllde vår semester där för 5 år sedan. Närbo fyllde år och ansåg att denna dag bäst firades långt hemifrån med mig i sällskap. Har jag någonsin berättat hur klok den där mannen är?

Till frukost serverades en grön, kall "juice" som efter viss språkförbistring visade sig vara Avokado och mjölk.
Man mixar en väl mogen avokado och slår sen på mjölk till drickbar konsistens och mixar tills den är slät och fin.
Dessvärre kräver drycken ett inslag av socker men det räcker gott med ett par matskedar till en dryg halvliter. Så gott så gott så gott. Måste nog köpa mig lite avokado känner jag.

Nu ska sägas att stavmixern fick komma med på listan för jag kunde inte komma på något mer som jag absolut inte vill vara utan. Men ni fick ett recept på köpet så ni ska vara enbart tacksamma.

Tjing

Nu installerad i stan. Grejerna uppackade. Katterna acklimatiserade.

Och det är ju inte så illa när allt kommer omkring.
Den här uppfinningen TV är ju rätt trevlig faktiskt.
Och surfhastigheten överträffar den man uppnår i stugan med hästlängder.

För att inte tala om rinnande varmt och kallt vatten, det har vi inte tillgång till
i stugan för tillfället.


Så för att fira mitt återinträde i civilisationen har jag öppnat en liten flaska bubbel
som blev över efter tvillingarnas studentfirande i våras. Och jag betonar liten extra
för det är en sådan där som brukar hängas runt halsen på de nystuderade.

Så skål för centralvärme och snabbt bredband.

Vem fan har förflyttat Niagara till ovanför vår stuga?
Och vem har lovat Närbo att han får snarka?

Fast å andra sidan så har jag ett tak mellan mig och Niagara och
det hade varit jävligt trist utan Närbos snarkningar för det hade
väl inneburit att jag ständigt fick sova ensam.



Men jag ska flytta tillbaka till stan idag och därför är jag lite grinig. Förlåt?

Trodde ni som jag att listan i föregående inlägg var allt vi skulle göra idag?
Fel, fel, fel.

Vi skulle hämta björkved också. Och i vårt fall betyder det att vi gick till nyhygget, letade rätt på lämpliga stockar, sågade till i lagom långa bära-hem-längder, bar hem och sågade upp i lagom långa elda-i-kamin-längder.

Så det har vi gjort. Därmed fick packning av grejer som ska med till stan stryka på foten. Men det kan man ju göra även när mörkret fallit utanför.

Ja, vi har skördat äpplena.

De övriga 6 äpplena har fåglarna hackat i sig det mesta av så de lämnade vi på träden. De ska ju ha något att äta de också.

Nu är bara frågan vad vi ska göra med skörden? Tips emottages tacksamt.

Likaså är vi tacksamma om någon kan upplysa oss om vad det kan vara för sort av äpplen. Vi har nämligen ingen aning.

Lite senare: Vi har nu beslutat att äpplet är av sorten Gravensteiner och att vi av halva ska göra äppelkaka och andra halvan ska vi låta tillverka vår årsförbrukning av cider av.
Närbo bestämde nyss att vi gör äppelkompott av resten. När jag invänder att det inte finns något kvar när vi gjort äppelkaka och cider (eftersom 0.5 + 0.5 =1) så säger han att vi ska göra kompotten på äppelskruttet.
Smart tänkt där!