Men ledighet finns kvar och det är ganska skönt att den värsta "julfriden" lagt sig. Eftersom närbon och hans hitresta syster passade på att bli julförkylda har jag fått ta det största ansvaret för mathållningen och så värst lugnt och fridfullt har det väl inte varit.
Inte heller har det varit läge för någon mellandagsrea och det är ju en god sak att slippa ge sig iväg ut i den trängseln. Däremot besökte jag idag en filial till ett företag med rötterna i Insjön i Dalarna och kunde där inhandla en ny vattenkokare eftersom min gamla bestämde sig för att dra sitt sista andetag just på julaftons morgon.
På tisdag anländer ett par till ur barnaskaran och förväntar sig väl ett väl tilltaget julbord samt trevliga julklappar. Tja, vi får se hur det blir med detta eftesom förkylningen nu har bestämt sig för att lämna närbons hals och numer bor i min. Den har inte anmält adressändring, den har inte betalt hyra och jag har minsann inte gett den tillstånd att bo i mig men lika förbannat finns den här. Vad kallas sånt? Jag mobiliserar men känner mig helt invaderad av fienden. Tur att man har säng att krypa ner i och en oändligt behov av sömn.
Radions P1 brukar vara ett gott sällskap som jag somnar till utan dåligt samvete, de repriserar ju allt en mängd gånger så det finns alltid möjlighet att lyssna igen om man missar något. Om man inte somnar även då förstås. Men naturen har utrustat mig med en mp3-spelare och en dator där jag kan ladda hem missade program och somna till hur många gånger som helst.
Nu ska jag försöka hålla mig vaken en stund till men sen blir det nog sovstund innan det är dags att jaga på någon att ta fram mat så att vi överlever en tid till.
Så har julefriden lägrat sig över min enkla boning och om alldeles strax är det den 24 december. Vilket sammanträffande va?
Nu väntar en natts skön sömn i egen säng, jo jag övergav närbon och hans förkylning för att sova hemma i natt. Risgrynsgröten till morgonens frukost ska kokas och det gör jag på mitt eget sätt vilket betyder att gröten börjar tillredas kvällen före och sen får den stå och svälla över natten. Då är den lagom till frukostdags och den är inte vidbränd det minsta lilla.
Jag önskar dig en fröjdefull jul på precis det sätt du själv vill ha den. Själv ska jag äta gott, titta på Kalle Anka och Karl-Bertil Jonssons jul, tindra lite ikapp med de levande ljusen och må som en prins.
Nu återstår att slå in ett paket, köpa en liten julgåva till ett barn, griljera skinka, koka risgrynsgröten och lägga den nymanglade duken på bordet, sen kan julen komma vilken dag som helst. Rutinerade julordnare inser genast att uppgifterna ovan stökas undan på ungefär en timme effektiv tid så jag har massor av tid att slå ihäl och jag har minsann inte överansträngt mig över hövan.
Idag har jag gjort den enda rätt som absolut måste finnas på julbordet nämligen vitlöksströmming. Tror bestämt att jag skrev om den igår. Här följer receptet för den som vill testa.
600 gr strömming, fryst eller färsk, vilket som.
1 dl ättiksprit 12% 5 dl vatten 1 msk socker
Nu tar man och kokar ihop lagen. Medan den kallnar drar man skinnet av strömmingsfiléerna. När lagen är kall ska strömmingarna ner och bada i åtminstone 5 timmar. Och under tiden färdigställer man geggan som ska omsluta strömmingskropparna efter badet. Det blir som en inpackning för fisk!
Till geggan behövs
5 dl creme fräsch (ja jag vet att det inte stavas så men på min inköpslista brukar det stå fräsch kräm) 2 burkar vit (ofärgad) ishavsrom 1/2 halv gul lök finhackas 3 vitlöksklyftor finhackas (3 om klyftorna är stora annars får man öka på mängden) vitpepparkorn 20-30 stycken som man krossar i mortel några matskedar majonäs några matskedar senap rejält med hackad dill
Allt det där rör man ihop och är noga med att smaka så att man känner om det lutar åt en riktigt god gegga. Låt det stå i rumstemperatur ett tag så att smakerna utvecklas och smaka igen. Har vitlökssmaken utvecklats ytterligare utan att bli för stark så är det bra så. Smakar det för lite får man ta fler klyftor och finhacka. Smakar det för starkt tar man i lite mer creme fräsch eller en slick vispgrädde för att göra löksmaken lite mildare.
Så, när strömmingarna badat färdigt får de rinna av ordentligt i durkslag och sen ska de försiktigt ner i geggan som med öppna armar och omfamnar dem. Man kan inte röra runt med någon större kraft eftersom filéerna trillar sönder i smådelar då. Lite långsamt skakande av byttan där de ska ner är att föredra eller så får man helt sonika varva strömming och gegga för bästa resultat.
Låt nu hela härligheten essa sig i tät burk i kylskåp minst ett dygn och njut sedan som den är tillsammans med den vanliga sillen, lägg på hårt tunnbröd eller smyg upp och gör dig en nattamacka på valfritt bröd och drick en sval julmust till. Gudomligt gott och så kyssvänligt :-)
Vem sjutton har snott mina julsaker? Allt pyntet borta! En hel kartong av fina glittriga ting att pryda julehemmet med haver försvunnit! Men jag tror att jag väntar med polisanmälan för det susar lite innanför pannloben att jag bytte kartong efter förra julen och att den nuvarande är intill förväxling lik en alldeles vanlig flyttkartong av vilka det finns massor på mitt förråd! Kan det vara så att det är den där kartongen som står allra längst in, längst ner i högen som innehåller mina julgrejjer? Ja förmodligen är det så. Men det kan ju vara så också att någon tomte läst mina inlägg om att skrota julen och bestämt sig för att tillmötesgå min önskan och helt enkelt trollat bort lådan. Ja så är det förmodligen.
Båda de hemmavarande barnen tycker att det är skönt att pyntet inte har hittats och då kan det ju lika gärna kvitta. Således nöjer vi oss med duken, den av modern vävda julduken, som nytvättad hänger på tork. (Ja man ska väl skämmas när man tre dagar före jul hittar nämnda duk i tvättkorgen och finner att den inte blivit tvättad sen sist det begav sig?!?) Vi har också pepparkakshuset och lagom till julafton ska julgotterna (fånigt ord) fram och hyacinterna planteras i kopparbyttan. Så låt oss konstatera att det bliver jul om än inte så pyntad som tidigare år. Återstår egentligen bara att göra vitlöksströmmingen men det tarvar ett inköp av strömming och det hade närbon* ingen framgång med. Både färska och fryst var slut men jag hoppas på nya leveranser i morgon så strömmingen hinner stå och essa sig ett par dygn innan den ska förtäras.
* Låt mig nu förklara vad en närbo är. Jag och den jag understundom delar boning med har varsin lägenhet i samma hus. När vi vill träffas traskar nån av oss bara över vinden och vips är man framme. Det kräver ingen packning, inga grova kängor eller tjock jacka. Och det är ju speciellt praktiskt när man glömt nåt eller när man gått och lagt sig och känner att det vore mysigare att ligga bredvid den man uppskattar mest. Då sveper man morgonrocken om sig och tassar över och hoppas att man inte möter en senkommen granne. När vi inte vill träffas traskar den som för tillfället befinner sig i den andres lägenhet bara tillbaka hem. Man skulle kunna kalla oss särbos eftersom vi bor i sär men jag tycker att närbo är bättre eftersom vi bor nära men inte alldeles ihop. Jag är mycket nöjd med det ordpåhittet!
Får jag be om visst tumhållande de närmaste timmarna så att stadens affärer i morgon har fått påfyllning av strömming så ska det väl bli en välsignad jul till och med hos en hemsk tvilling va?
Avslutar nu för ett raskt sänggående, denna gång hos särbon då det egna kjället är befolkat av diverse barn.
Om precis ett år har jag inga omyndiga barn längre för då fyller den yngste glytten 18. Inte för att föräldraskapet upphör i och med det men jag antar att det blir med honom som med mina andra barn; när myndighetsåldern inträder så blir de på något vis mer självständiga och ansvarstagande. Hoppas kan man ju alltid.
Så idag har vi alltså firat 17-åring och det har varit trevligt. Gossen erhöll en mobiltelefon modell värsting. Fast den är begagnad, ärvd av moster men med sprillans nytt kontantkort och påfyllt samtalssaldo. Han blev mycket glad och belåten främst med kamerafunktionen som grejar fina bilder och videoinspelningar. Sen kollar han desamma via TV och då blir jag grymt impad. Kom ihåg att när jag var liten fanns det en kanal och enbart svartvit bild. Jag minns väl när vi fick två kanaler och en liten pil blinkade i hörnet för att påtala att annat program nu startade i den andra kanalen. Och lika väl minns jag när det visades månpromenad och hur jag fascinerades av att det i nästan samma stund som jag såg det faktiskt traskade människor där uppe på månen. Och denna minnesvärda tv-kväll åt jag också mitt livs första hjortron. Fast detta med antal kanaler, månpromenader och hjortronätande var ju parenteser i skrivandet.
Sonens födelsedag infaller rätt olyckligt i tiden, nästan lika illa är det med största systern som fyller blott 6 dagar tidigare. När de var små var det ingen optimal tid att ha födelsedagskalas i, strax före jul. Och alla födelsedagspresenter som varit inslagna i julklappspapper! Ja det har nog inte gossebarnet lidit av men desto mer hans syster alltså. Och visst är det väl skit att det inte ska finnas fina papper utan julmotiv även för den som fyller år runt julen? Kanske har det blivit bättre på den fronten men jag lärde mig att alltid ha paketpapper av mer neutral karaktär hemma.
Och när jag nu tänker efter så har min son mestadels fått skateboard eller mobiltelefon i födelsedagspresent, åtminstone de senaste 7 åren. Jag vill inte tänka på hur många mobiler han avverkat genom åren men jag är alldeles övertygad om att antalet skateboardar vida överskrider antalet mobiler. Det hade varit bra om någon uppfunnit den oknäckbara brädan för billiga är de inte och av går de i tid och än mer i otid. Och det fattar ju vem som helst att om brädan går av så vill man ha en ny omgående. Man vill inte vänta tills mamma får lön. Jag skulle tro att han snittat med 4 bräder om året i nyinköp och så några till per år som han fått av kompisar som bytt upp sig. Och då är detta ojämnt fördelat över åren. Han började skejta när han var 7 och då höll han tillgodo med tämligen enkla bräder som inte kostade så mycket, dessutom är en sån där liten knatten populär bland de äldre åkarna och de ger gärna bort sina begagnade prylar till en sån där liten tuffing. Och han var tuff, han var modig och försökte sig tidigt på ganska svåra grejer. Helt orädd var han och det där har bara marginellt minskat. Desto mer nervig har jag varit när jag hängt i nån "lokal" och titta på när ätteläggen tävlat. Och för allt i världen har hans tävlande inneburit några färre brädor att köpa eftersom vinster oftast består av just dylika färdmedel och vunnit har han gjort en hel del. Ett eller annat korsband har gett med sig med tiden och nån liten menisk-skada har han också åkt på men det finns ju kirurger som inte gör annat än laga trasiga knän så det har gått bra det också.
Och efter denna långa dag med tårta, paket, sång, bakning och julgodistillverkning så är det dags för mig att göra kväll. Nya utmaningar väntar i morgon om det ska vara klart innan tomten kommer på onsdag. Jag undrar om man kan avtala med tomten att vi ställer in alltihop nästa är? Godnatt
Bloggar, vad de kan fängsla. En del bloggar behandlar ämnen som inte intresserar mig, som modebloggar eller träningsditon. Och så finns bloggar som är så himla illa skrivna att det skär i min språkpoliskropp. Nu vill jag inte på något vis hävda att jag alltid skriver bra, korrekt eller ens stavar rätt. Men var och en har väl nån gräns för vad vi står ut med när det gäller det skrivna språket och när folk ägnar sig åt särskrivningar eller har en meningsbyggnad som gör att sammanhang försvinner då orkar jag helt enkelt inte läsa.
Men så finns de där bloggarna som ger så mycket tankar, värme, klokskap och skratt. Har under en tid läst Heja Abbe och det är nog den bästa blogg jag vet. Har du ännu inte hittat dit så är den verkligen att rekomendera. Den skrivs av Abbes pappa och den mannen är en fena på att uttrycka sig, beskriva vardagen på ett fint sätt. Men det som särskilt utmärker den här bloggen är den enorma kärlek som han med små medel visar. Det känns som om man sitter där på sängkanten när Abbe och hans fine storebror ska somna. Ja den ger glädje och visdom som räcker längre än lässtunden.
Å, så skönt, julklapparna för julen 2008 är färdigfixade! Samtliga, och det tog mig mindre än en halvtimme. Allt är inte inslaget men det finns i hemmet och kan ju förvandlas till finfina paket vid lämpligt ensamtillfälle. Jag är så nöjd och stolt över min bedrift. Inte har jag behövt slita så våldsamt för detta men det var ju just tanken i år, enkelt och snabbt ordnat.
Så nu kan jag luta mig tillbaka, skriva inköpslistor och se till att varorna kommer hem. Ett varv med dammsugaren ska man väl kunna få nån av ungarna att ta och sen lite hyacinter och ljus (måste komma ihåg att köpa lampolja) så är det ju fint också. Och lite julgodis...behövs det mer?
Kanske ordnar sig i år också med andra ord. Och gör det inte det så blir det säkert bra ändå.
Tja, julen står för dörren sägs det och jag tog mig i kragen idag och gjorde ett litet, men tröttsamt försök till att skapa någon liten julkänsla. Jag haver bakat ett stycke pepparkakshus och det tämligen på egen hand. Ena takhalvan fick stagas underifrån men det blev ganska fint ändå.
Och jag upphör aldrig att förvånas över mig själv, varför ger jag mig i kast med dylika sysslor när jag inte ens tänker släpa ner julpyntet? Jo, mammas gamla fina julhjärtan som ska hänga i alla fönster måste ju ner förstås och de gamla fina trätomtarna får ju också dammas av....Ja ni ser ju att det kommer att bli jul även i hemska tvillingens tjäll.
Jag har också hängt upp mina fina julstjärnor, en i fönstret vid balkongen och en här över datorhörnan. Min käre son kommer att bli skvatt galen men sådana hänsyn kan man inte ta så här års. Dessutom fyller ju ynglingen år strax och bör passa sig extra noga annars kanske det varken blir födelsedagspresent eller tomtebesök!
Men han överraskade mig rejält när jag kontrollerade garderobsbytet han genomfört. Han meddelade att han snott min garderob och flyttat mina grejer till garderoben i sovrummet för han ville ha den stora i hallen. Som den luttrade morsa jag är tog jag en djupt andetag och tänkte i mitt stilla sinne att kläder på golvet i en garderob är en världslig sak. Idag bestämde jag mig för att granska resultatet av bytet och si, ibland får man lov att hålla i sig av överraskning. Han hade hängt sakerna så fint och prydligt att jag nästan fick en tår i ögat. Kom ihåg nu, alla ni som anser att halvvuxna söner bör kunna så enkla saker, att vi pratar om en grabb som knappt kan bära ut ett använt glas till köket. Han har ingen aaaaaning om var tvättkorgen står och att få honom att hänga upp sin använda handduk är ungefär lika svårt som att ta sig till månen på egen hand. Dessa brister till trots är han en älskansvärd unge och tomten kommer nog hur som helst.
Jo, lite mer julstämning har vi fixat då vi efter middagen knäckte årets upplaga av Blossa-glöggen, den med blåbärssmak. Jag är nu inte alltför svag för glögg men sådan man får av en särskild vän smakar ju alltid bra. Till detta åts pepparkakor, dock ej hembakat då degen räckte endast till huset (och det var ju gjort av köpedeg minns jag nu). I brist på mandel och russin blev det god choklad till så man kan väl inte påstå att det går någon större nöd på mig.
Nu har jag inga mer vardagliga trivialiteter att skriva om så nu får ni klara er på egen hand, ni trogna läsekrets,
P.S. Ikväll skyller jag eventuella skrivfel på hjärntrasslet OCH glöggen!
Dagen har förflutit med hemmamake som haft veckovila efter genomförd beredskap. Trevligt tycker jag som ju ändå bara går hemma och skrotar. Fast med min hjärna kan man faktiskt inte göra så mycket annat. Den som lider av migrän begriper nog precis vad jag menar när jag säger att hjärnan känns som efter ett migränanfall, det är som om den badar i sirap. Tankarna tar en enormt lång tid på sig och det är väl för att hjärnans matte fuskat sig igenom hösten och gjort sånt som hennes hjärna redan sagt Nej tack till. Sådant trots straffar sig och nu får jag ta det lugn. Det har jag inget svårt med men det plågar mig en smula att det går så trögt att läsa, det kan ju annars fördriva många timmar. Att lyssna intensivt på en ljudbok är inte heller att tänka på nu för jag orkar inte koncentrera mig för att hålla mig kvar i handlingen. Men som sagt, det finns ohemult mycket hjärnbefriat skit att glo på när det gäller tv´s utbud så det går alls ingen nöd på mig.
Och dagens glada överraskning består av ett samtal från äldsta dottern i Holland som meddelade att hon trots allt kommer hem till jul. Ja hon firar ju i sedvanlig ordning själva julen hos pappa men några dagar ämnar flickebarnet förgylla tillvaron för sin gamla gaggiga mor också. (Obs! Det var mina ord, inte hennes!) Och det glädjer en ju när de kommer ihåg sina föräldrar. Undrar just om det medtages någon liten bit god choklad, en alrdig så liten smula god ost eller ett dussin holländska tulpanlökar till mor i julklapp? Nääää gumman, låt bli det. Spar dina pengar till något åt dig själv istället. Lökar kan du skicka närmare hösten, chokladen kan du spara tills du har råd att köpa något riktigt dyrt och ost luktar så fasligt att frakta och som historien lärt oss kan den hamna i Avesta postterminal.
Trevlig helg önskas min månghövdade läsekrets (Eventuella skrivfel skylles på hjärnproblemen)
Upplever att hjärnan lever i sirap, allt går trögt och jag orkar inte med för många intryck på en gång. Ett telefonsamtal och jag blir alldeles matt. En blogg och sen måste hjärnan vila. Det funkar inte att få sammanhanget i en text utan stor ansträngning. Är det detta som kallas att bli utbränd? Nej, tror inte att jag är helt utbränd men möjligen lite svedd i kanten. Så jag ska leta fram den mentala solkrämen och sätta mig under det mentala solparasollet och ta det lugnt. Läsa är nog ingen idé att försöka med så jag får väl roa mig med att stirra rätt ut i luften. Tur att TV tillhandahåller en hel del tankebefriande program man kan slötitta på.
Och här går gränsen för vad jag orkar få ur mig idag. Håll till godo.
Ja så kan jag än en gång konstatera att vi har en fenomenal sjukvård i det här landet. Alldeles säkert har nerdragningar av personalstyrkor påverkat dem som ännu arbetar inom vården, med de som är kvar de gör ett alldeles förträffligt jobb. Var igår tvungen att uppsöka akuten på grund av en rejäl yrsel och det bara virvlade till så låg jag på en undersökningsbrits med blodtryckskontroll, blodprovstagning och en ambitiös sjuksköterska med ett helt "frågebatterie" (som det så modernt kallas). Sen blev det förvisso en ganska lång väntan på att få träffa en läkare och han visade sig vara AT-dito, tycktes vara oerhört nervös men tog uppgiften på allvar. Och eftersom han ville vara på den säkra sidan skulle skiktröntgen genomföras.
Så, röntgen gjordes, vilka maskiner det finns, och jag har en fin hjärna. Det visste jag ju redan så jag var inte förvånad över det konstaterandet. Sen fick jag sova kvar på akutobservation och man kan ju inte med bästa vilja i världen påstå att det är roligt att ligga på sjukhus men sovit har jag och vaknade något mindre yr än när jag somnade.
Blodtrycket har gått ner till mer normala nivåer och det är väl bara att konstatera att jag och mitt jobb inte passar så bra ihop. Nu måste det till en ändring och jag gissar att det blir jag som får stå för det arrangemanget. Men nu tänker jag inte göra så mycket mer än ligga i sängen, sova, glo på tv och skriva käcka inlägg på bloggen till stor glädje för alla mina läsare. (Antar jag)
Ja och ni kan ju se att jag faktiskt uppfyller en av dessa saker, men det ni inte ser är att inlägget skrivs liggande i sängen med tv på. Det enda jag inte gör är alltså att sova men det finns gränser för vad jag klarar av, har jag ju just fått lov att inse. Men lugn bara, rätt vad det är så somnar jag och ägnar mig åt det helhjärtat.
Sonen har åkt till Östersund för några dagars arbete och väntas hem först till efter helgen så honom behöver jag inte ta hand om på några dagar. De andra i familjen får lov att klara både sig själva och mig så jag ska bara ha det lugnt och skönt. Beställer härmed Gröna kulor och Cloetta Center. Frågor på det???
