Fredagkväll
Bullarna är bakade och jag förbannar mig själv för att jag inte bakade tidigare så att den lille resenären kunde fått en påse med på bussen ner till storstan. 
Under jäsning tog jag mig för att bläddra i senaste numret av Amelia och ägnade stor uppmärksamhet åt sidan 157 där världens sötaste och mänskligaste UFO uttalar sig. Det är alltså Fiffi på "Galaxer i mina målarbraxer" som skriver läsarkrönikor i tidningen och i vanlig ordning är det intressant läsning, välskrivet och allmängiltigt.
Inte är jag förvånad men Well done Fiffi.
Fler som är kreativa är en yngling på väg till en spansk storstad. Jag har fått veta att han, min son, skrivit en låt till kärleken i sitt liv. En sån där av- och påhistoria som morsan inte har med att göra. Den där låten har han spelat in hemma hos en kompis och jag fick höra den på omvägar då moderns öron inte förväntades klara av texten. (Varför tror ungar att vi inget fattar och inget begriper? Vi har ju faktiskt faktiskt varit unga vi också för inte så hemskt länge sen.)
Tårar i ögonen av stolthet och lite sorg för texten var smärtsam i sin beskrivning av kärlek som inte är så enkel.
Och jag önskar att hans före detta lärare fick höra den här låten så kanske de skulle ändra uppfattning om den "hopplösa ungen". Det är en sån där X featuring someone something i rapvariant. (ÅÅÅ vad det bär mig emot att inte skriva rap med två p, rapp, rapp, rapp.) Och det var fint, det var naket och det kröp under skinnet. Det var taffligt inspelat och ljudkvaliten lämnade en del i övrigt att önska. Och så var det bra också.
Partisk? Jag? Inte då.
Ja, vad månde bliva av honom. Röst har han ju så det räcker till. Hoppas att han träffar den rätta och kan släppa den där dumma...
Skicka ett ex till hans hopplösa fd lärare vetja. Det ska väl lära dem att hålla klaffen.
Markattan
Fortsätt så. Du är förälder. Det ingår i rollbeskrivningen att vara partisk.
Har du läst den nu??? OOOOO vad glad jag blir!!! :D :D :D
Vet du?
Jag drömde om dig inatt sovandes som en gris i hotellsängen. Alltså, jag sov som en gris, du å andra sidan hade samlat alla dina barn som en glad liten von-Trapp-familj och övade sånger till en kommande folkparksturné. The Hattifnatts hette ni och ja, det var kanske lite vääääl mycket frikyrkoglädje över sångerna, men ni var söta och glada och väldigt samstämmiga och jag var alldeles rörd att vi hade åkt upp och hälsat på er och blev välkomnade med detta uppträdande.
Kan detta bli en sanndröm måntro?
Svar till,
undrande Fiffi, just nu med utsikt över Motala Ström.
Oj, då måste jag läsa sidan 157 då.
jag prenumerar ju på Amelia.
Ska också kolla fiffis blogg också, GIVETVIS!
Tycker precis som Markattan att du ska skicka ett ex till hans f.d lärare.
Och det är fullt förståeligt och naturligt att du gråter och att du är stolt.
Härligt att läsa!
Markattan; Jag hoppas att han blir lycklig.
Lobelia; Ja det gör ju det. Och så bra att det är så.
Undrande Fiffi med utsikt över Motala ström; Detta kommer icke att bli en sanndröm, inte speciellt frireligiös av mig och sån kadaverdisciplin är inte my cup of tea. Men jag kan stå på en trapp när du kommer om det kan hjälpa en smula. OM jag någongång drar igång en liten familjeorkester lovar jag att döpa den till The Hattifnatts.
Ännelaij; Ja kila iväg och läs Fiffi, hon är klok.
Nu har jag torkat tårarna och tycker att det är tyst och skönt här hemma.
Fick ditt meddelande...Helt ok om du vill kolla en gång till men inte alls nödvändigt. Tack för hjälpen. Gulle dig ;)
