Den hemska tvillingen testar tekniken och skriver ett inlägg med hjälp av mobilt bredband. Ser ut att funka skapligt bra, något långsammare än vanligt.
Och varför gör jag detta? Jo för att strax, inom kort, tänker sig Närbo och Dht förflytta bopålarna till sommarstugan. I den stugan finns inte tillstymmelse till telefoni (ja bortsett från mobiltelefoner dåra) eller tv. Bredband har man knappt hört talas om på de bredgrader vårt lilla sommarpörte hålls.
Och vad gör en hemsk tvilling då? Tänk er bara, en hel lång, skön, varm sommar med bad, myggjakt, grillade middagar, hallonplockning, hämtning av egenodlad potatis och jordgubbar men ingen kontakt med nätet. Va, hur ska man leva då?
Så jag fann för gott att traska iväg till närmste mobilt-bredband-leverantör och införskaffade ett stycke mobilt bredband. Ja ni tror väl inte att Dht är så dum att hon köper skor hos bredbandsleverantören? Hmmm
Och nu testar vi alltså tillgänglighet och uppkopplingsförmåga. Check.
Ps. Kan någon förklara den markanta uppgången av besökare som ägde rum igår? Läsarantalet till Dht´s bloggsida tredubblades. Vad var det som gjorde den dagens inlägg så intressant? Var det månne sekretesspratet eller däckbytet? Svar emotses vänligen.
Det där superhemliga jobbet jag skrev om igår...visade det sig vara helt i onödan. Och det var inget litet struntjobb som man klarar av i en handvändning. Men alltså i onödan...Ja jises, vad ska jag säga? I en myndighet som den där jag jobbar kan vad som helst hända. Men uppskattning från chefen blev det iallafall och det värmer ju en trött själ.
Och annars då i detta himlans intressanta liv? Jo det har varit övning inför majrevyn. Och idag gick det inte lika bra som förra veckans rep. Då körde vi igenom akt 1 och det gick rätt bra. För mig gick det strålande. Men idag, akt 2 och jag kan inte berömma mig med att jag gjort läxan. Så helgen får ägnas åt textläsning. Dygnet har trots allt ett begränsat antal timmar och en hårt arbetande människa hinner bara pressa in det som går att pressa in...och dessvärre fick inte revyträning plats på dagordningen.
Men träningen är i gott sällskap för det är mycket som den hemska tvillingen borde ha gjort som den hemska tvillingen inte har gjort. Det tycker jag att den kan trösta sig med.
Ja, måndagen är nästan till ända och det är väl egentligen allt jag kan säga om det. Den tog slut den här dagen också.
Att jag inte kan säga så mycket mer beror på att det jag håller på med på jobbet just nu är så sekretessbelagt och hyschigt att ni inte anar. Man kan lätt förledas att tro att den hemska tvillingen har en högt uppsatt position i samhället. Fel, inget kan vara mer felaktigt, men ändå inget jag kan berätta för er om. Och tro mig, det är inget att vara ledsen över för saken är en ganska trist historia utan något större intresse för någon. Inte ens jag är speciellt intresserad faktiskt.
Ja så var det med det.
Närbon har bytt däck. Det är väl det mest spännande som hänt i familjen idag. Fast då glömde jag bort att jag också bytt något. Jorå...jag har bytt sand i kattlådan. Vad så ni nu va?
Ja men det är ju det jag säger, mitt liv är spännande, avundsvärt och intressant.
Hemma igen efter en helg i stugan. Vi åkte ut i fredags och då vägen inte är farbar ända fram blir det en del kånkande. Och än så länge har vi inte dragit igång vattnet och därmed ska ju även sådant bäras. Och det är tungt, vattnet. Men det är Närbo som bär det så jag klarade mig ganska bra ändå.
Det har eldats rishög, grannens som låg i utkanten av vår tomt och såg ledsen och bedrövlig ut. Obesrvera att jag skrev grannens och syftade på rishögen inte grannen själv. Han ligger inte på vår tomtgräns och inte ser han värst ledsen ut heller. Det har dessutom huggits ved. Och så har det tittats på hur snötäcket krympt till obefintlighet i det närmaste.
Kolla bara. Så här såg det ut i fredags när vi kom.
Och så här såg det ut mitt på dan i dag!
Tog ingen bild just innan vi åkte därifrån men då var det nästan ingen snö alls kvar. Däremot hade lökarna som planterades i höstas stuckit upp sina små huvuden och lovade att stå blommande och fina inom kort.
Nu har revygänget haft genomgång av samtliga nummer i akt 1 av den revy som går av stapeln på arbetsplatsen den 29 maj. Jag skrev ju i förra inlägget om min ångest men det är borta och jag är fri, så härligt fri. Två gånger körde vi igenom scenerna och min göteborska figur karskade upp sig ordentligt i sista omgången och drog ner skratt och applåder. Tror till och med att jag hörde lite visslingar bland all uppskattning.
Och det värmer gott och nu kan jag vara lugn för jag vet att jag kommer att göra den där killen bra, riktigt bra till och med. Ja på amatörnivå alltså...eller?
Och Nemo, jag tänkte på dina ord innan jag gick upp på scenen. Och jag höll dem runt hjärtat och lät dem blåsa mod i mig och sen rockade jag röven av det hela....TACK för hjälpen.
Fick ett skämt med mig hem av den gamla klassiska göteborgshumorn....
Den 29 maj smäller det, då ska jag stå på scen och larva mig inför mina kolleger och arbetskamrater. Det har jag gjort förr och det är fantastiskt roligt. Men nu, just nu, ska texter läras in, övas, nötas och slås in i skallen. Och jag ångrar så enormt att jag gav mig in i det.
Jag har en scen där jag ensam ska framträda och dessutom prata göttebåska och jag lovar att jag känner mig så fullständigt fånig att det inte är klokt. Det är så illa att jag inte ens vill öva inför Närbon och då är det illa.
Så jag smiter från träningen en stund och kvistar över till sonen som ligger hemma och är så sjuk så sjuk. Han har feber så hög att jag knappt vågar ta tempen. Men den ligger nog en bra bit över 39 grader. Hans ögonvitor har antagit en ljusrosa ton och blicken är matt. Han har dessutom hållit sig i sängen hela dan och då är han dålig. Så jag går dit för att leverera lite moderlig omsorg, ta fram glass, bädda rent, plocka ihop och sånt som är så skönt att nån gör när man är dålig
Och sen måste jag be Närbo att hjälpa mig med texten. JOOOOO jag måste.
Samtalet vid middagsbordet idag handlade om barnens framtid. Flickorna hade en tanke på att gifta sig rikt, T med en oljeshejk.
Deras mor ansåg naturligtvis att det är smartare att göra sin egen förmögenhet men T argumenterade emot. Jo för tanken att gifta sig rikt går ut på att man sen kan skilja sig och få del av mannens förmögenhet. Om man däremot själv äger pengar kommer man vid eventuell skilsmässa att vara tvungen att dela den med den före detta äkta mannen. Logik i den högre skolan.
Närbon nöjde sig med att man kan gifta sig med en milk-shake istället.
Jaha då, en hel natt fick jag minsann njuta av ensamhet, att sträcka ut hela mig i hela sängen. Kisse höll mig sällskap men gillar inget vidare att sova i sängen så hon gick strax och la sig i sin fåtölj.
Och så blev det morgon och min fina tvillingflicka ringde och meddelade att hon och brorsan hade för avsikt att komma och besöka modern och ta emot försenade födelsedagspresenter.
Så jag får flytta till Närbon igen. Ett evigt rännande här tycker jag. Tur att det är nära, för jag behöver ju bara traska över vinden så är jag framme.
Men ÄNDÅ liksom!
Och sen, när man tittar på dem så kommer man ju på att man kan gå hur långt som helst för de här ungarna. Dom är ju hur fina som helst och dom är mina!
Som kanske är bekant vid det här laget bor jag inneboende hos min Närbo. En behaglig liten ordning som inte gör så mycket väsen av sig och som inte heller bråkar för att jag sprider ut mina belongings överallt i den lilla lyan. Detta arrangemang är avsett att fungera så tills dess att mina små barn finner för gott att lämna boet och leta egna boningar.
I höstas var det faktiskt dags. Den äldsta drog med pojkvän till Holland, nästa bodde tryggt och bra med sin pojkvän i kvarteret intill. (Ja i det närmaste) och tvillingarna hade ju sina krypin i Jämtland. Den yngste hade också fått nog av moderns ömma omsorger och skulle flytta hem till pappa för att jobba.
Vi skriver i historien den 9 september 2008 och den hemska tvillingen har vistats på konferens i två dagar. Nu har resan hem anträtts och tvillingen ser fram emot att ÄNTLIGEN få ta sin egen lägenhet i besittning. Såg framför mig hur jag nu kunde hoppa i sängen, låta bli att diska och sitta framför datorn huuuuur länge som helt. Ensam, solokvist, på egna ben....
Kom hem och la mig genast på sängen för att njuta av detta barnfria tillstånd innan det var dags att göra om lägenheten så som JAG vill ha den. Där, på sängen, med tidningen i nyporna, blev jag liggande i 1 timme och 15 minuter....
Då kom det första SMS:et "Mamma, är du hemma senare ikväll? Älskar dig, T" stod det. Mitt svar löd "Jag är hemma nu, vad har hänt?" "Jag och J har gjort slut. Får jag bo hos dig ett tag?"
Ja vad säger man? Klart ungen ska komma hem till mamma och bo tills det ordnar sig.
Det blev torsdag och sonen, han som skulle upp till Jämtland ringer. "Jag måste tillbaka till Sundsvall för farsan har slängt ut mig"
Ja vad säger man? Klart ungen ska komma hem till mamma.
Men för 75 minuter var lägenheten min....Jorå, och jag njöt hela tiden.
Och en vacker dag när jag har fått in hela ungskocken på servicehemmet kommer lägenheten att vara min på riktigt. En vacker dag.....not long from now....Jorå.....
Men just nu är lägenheten tom eftersom de två som nu behöver bo hemma har förlagt sina aktiviteter på annan ort. Så då passar jag på att tjuvflyttar lite. Provbor lite för att se om jag och "våningen" fortfarande är ihop och jag är välkommen. För även lägenheter kan ju lacka ur och bli less på det här eviga velandet. Håll tummarna för att jag blir insläppt va.
Ätit ägg check Ätit godis check (fast jag fick köpa mitt eget och det blev inte ens i äggform....utan i vanlig enkel påse!) Ätit god mat check Ätit sill och vitlöksströmming check Druckit nubbe till sill och vitlöksströmming check Sovit länge Nope Läst böcker check Lyssnat på böcker check Varit i sommarstugan dubbelcheck Bloggat check Läst bloggar check Suttit på balkongen och solat check Fått obegriplig och obeskrivlig klåda på hela kroppen CHECK (fast den började före påsklovet och hålls nu i schack med hjälp av allergitabletter...men bara Gud vet vad jag kan tänkas vara överkänslig mot) (eller ja, jag vet en massa saker som jag är överkänslig mot....men det behöver vi inte gå in på nu.)
Inför jobbstart:
Packat rygga check Klippt närbo check Lagt fram kläder...Nope Gjort lunchlåda check
Så, nu finns ingen återvändo, jag har bevisligen varit ledig och jag är tydligen mentalt förberedd på att jobba några få dagar innan jag får ledigt igen. Återstår bara att gå och lägga mig och sova min skönhetssömn och vacker har jag väl aldrig blivit beskylld för att vara så den måtte bli lång.
Ja men då så....då går jag väl då.....natti natti.....
För en tid sedan publicerades på denna blogg fina bilder på tvillingens kaktus. MInns ni? Äh, jag lämnar inget åt slumpen utan tar fram en av bilderna igen. Ja bara så att ni kommer ihåg och som jämförelsematerial.
Och igår hittade jag hos närbon bevis för att han har väldigt gröna fingrar han också! Perfect match om man uttrycker det så...Jo men människor med sådana uppenbara odlingstalanger måste ju passa bra ihop. Blir det tråkigt någon gång kan vi ju alltid förenas i vårt blomintresse.
Ja, en hel knopp har den! Fantastiskt resultat, GRATTIS käraste :-)
Ps. Det blev ingen stugtur igår, vi gör om försöket idag. Om Närbon inte läser det här innan det är dags för avfärd för då blir jag väl inlåst och hänvisad till skamvrån.
Väderleksrapporterna har pratat om 12 grader varmt och strålande sol för påskafton. Och den sa också att dagen skulle inledas av rejäla dimmoln.
Och jodå, dimmolnen är här men det återstår att se om solen orkar värma jorden så pass att molnen försvinner och solen får större plats.
Familjen sover ännu men snart ska den väckas för gemensam frukost. Därefter väntar en åktur till stugan där vi tänkte oss att dela upp en gammal rishög som vi något lämpligt tillfälle ska eldas upp. För att elda den där gigantiska högen behöver vi dela upp den i mindre högar och dessutom måste vi kunna sova där en natt för att ha koll på resterna.
Och än är det för tidigt att sova över där eftersom vi inte har haft värme på alls i vinter. Det är rått och utkylt än så själva eldandet får vänta tills senare.
Det är lika spännande varje gång vi ger oss ut till stugan så här års för att inspektera hur långt våren har kommit. Eftersom stugan ligger några mil inåt landet är där alltid mer snö och några veckor senare än här vid kusten. Vår förhoppning är ändå att det ska gå att ta sig fram utan större bekymmer. Det är så mycket enklare då än när man får vada i djupsnö upp till höften. Eller hur?
Och jag ska komma ihåg att ta med nyckeln och dessutom ska slipmaskinerna med hem så att jag kan slipa bort lite gamla tapetrester i det som en gång ska bli mitt sovrum. (Det bebos ju ständigt av ett eller annat hemmavarande barn)
Av Markattan...Jag fick visserligen dela det men ändå.
Jo men kolla här då...
Jag är ju en ödmjuk människa som låter priset gå vidare. Jag har valt att dela ut mina priser till Anjo och Fiffi. Två verkligt jättebästiga bloggare.
Och så lovar jag att föra fram gratulationerna som trillade in genom förra inlägget. Min son kommer att bli glad och generad av uppmärksamheten. Och det kommer säkerligen att hålla honom i schack och dessutom resultera i ett ägg under såväl gas- som bromspedal.
Jag har som bekant ett par tvillingar. Jag är själv tvilling och har ett alldeles eget tvillingpar. Nåja, barnen har ju en far som jag delar dem med, men ändå alltså. Lyckan var stor när vi fick klart för oss att det väntades två på samma gång.
En flicka som heter Anna och en pojke som heter Pär. När dessa var små visade deras syster upp mammas juveler. Hon höll upp ett halsband och yttrade -Å, titta, detta var annorlunda!
Den lille Pär tittade med stora, förundrade ögon på dyrgripen och höll genast upp ett annat halsband och sa
-Ja...och den här, den är pellelunda!
Och det är väl inte svårt att förstå hur tankarna gick i huvudet på den lille vännen. Fanns det något som var Annalunda så måste det ju i rättvisans namn finnas något som är Pellelunda. Det är den sötaste historien mina barn har åstadkommit.
Och nu är det så att denne lille (190 cm lång) man har tagit körkort idag. Det hördes över en skrapig mobiltelefonlinje att han sken som en sol hela han. Och det är väl Pellelunda va?
Hela familjen Hemska tvillingen står upp som en man och hurrar för Pär som tagit ytterligare ett steg in i vuxenvärlden.
Trots mitt klipp med Nina Simone med låten Here comes the sun så svek våren. Den drog sig tillbaka och nu bjuds snåla vindar, kallt drag runt kroppen och nyfallen snö på backen. Och det var ju inte min avsikt att det skulle bli så. Därför försöker jag blidga vädergudarna och låtsas som det regnar.
Fick goda nyheter om sonen idag. Han praktiserar i annan stad två dagar i veckan och hans praktikgivare mailade och berättade om hur det går för honom, ja sonen alltså. Han tar ansvar, utvecklas och sköter sig bra. Visserligen glömmer han bort en del detaljer men då har de gemensamt gjort iordning en pärm där de skrivit upp vad som ska göras. Han tar egna initiativ och har sunda värderingar. Sjyyyyyyst beröm ju. Och eftersom killen som har tagit min telning under sina vingars skugga tycker mycket om honom och är mån om att det går bra för honom håller han inte för otroligt att han kan få jobb där i framtiden.
Å, det är ljuvliga ord för en mor som hyst ett eller annat tvivel....Nä det har jag egentligen aldrig gjort. Men eftersom stora delar av omgivningen försökt pracka på mig ett visst tvivel så funderar man ju på om man själv är en obotlig optimist som håller ungen om ryggen eller om den där magkänslan faktiskt stämmer. Och nu får jag ju små små "bevis" för att min tro är den rätta och att de som dömt ut honom som hopplös har fel.
Och eftersom den här gumman jobbat ändå till sena kvällen så är det nu dags att dra sig tillbaka med en god bok. Jag vann ju härförleden en hoper böcker vilket jag skrivit om tidigare. Dessa böcker plöjer jag nu och det ger en väldigt speciell känsla att jag fått dessa fina läsupplevelser av någon som jag inte känner och att det på en av böckerna finns en liten, knappt synlig ring efter något som jag antar är ett glas. Jag tror att Fiffi suttit och druckit en latte eller liknande och läst i boken. Och när latten var slut la hon ifrån sig boken och ställde glaset på den....och nu håller jag i den där boken och får glädjen att läsa samma ord....Det är trevligt tycker jag.
Länken och ingressen ovan leder till en artikel som finns publicerad på expressen.se idag. Där finns också ett filmat inslag som visar hur den 17-åriga flickan blir pryglad.
Och som citatet visar kan man ju rättfärdiga det mesta, hon var inte med sin man så vi var TVUNGNA att straffa henne... Jo men självklart talibaner, givetvis förstår vi alla att hon är tvungen att straffas och vad är då bättre än lite offentlig prygel med bälte eller dylikt? Det förstår ju var och en att en kvinna, flicka inte kan få visa sig ute hur som helst, hur skulle det se ut?
MEN FÖR HELVETE!!! Hur länge ska karlar runt om i världen få ge sig på kvinnor på det här sättet? Hur länge ska länder tillämpa sharialagar för att få utlopp för sina stenåldersuppfattningar om kvinnans plats i samhället? Och kom för fan inte och säg något om okunskap och brist på utbildning och att man lever i ett samhälle som stått stilla i utveckling. Man har tydligen anammat mobiltelefon eftersom filmen tydligen är tagen med en sådan så nån form av utveckling har skett även i Swatdalen.
Jag blir så inihelvete upprörd och förbannad över detta och liknande fullständigt vidriga händelser att jag knappt vet vad jag ska ta mig till.
Men fly mig för allt i världen en taliban som jag med hjälp av några raska kvinnor kan hålla fast och prygla. Har jag ingen anledning? Tja, det räcker väl med att dra till med något, han har väl förmodligen för lång eller för kort skägg. Följaktligen måste han straffas. Det får ju finnas gränser för hur en tvättäkta taliban ska se ut.
Och nu över till något helt annat. Bilden nedan visar två Saint Paula som står hemma hos Närbon och växer till sig. Jag fick ett antal blad av Marie på jobbet efter att ha förklarat att jag aldrig lyckas med sådana blommor. Och det höll på att gå på tok från början då de stod hemma hos mig. Kisse fattade tycke för de ludna bladen och åt helt sonika upp ett par. Men blommorna fick flytta till Närbo och där trivs de förträffligt. Tack Marie för att du gav mig chansen att lyckas.
Och så glömmer du väl inte min stillsamma uppmaning om att berätta för mig vem du är som hälsar på här. Jag vill ju veta vilka ni är som återkommer för att läsa mina små betraktelser.
Jag skriver min blogg mest för mig själv, som en dagbok, utan vidare struktur eller sammanhang. Men några få läsare har jag och det är ju väldigt roligt att det är några som finner det jag skriver som en smula intressant.
Det skulle vara ännu roligare att få veta lite om vilka ni är. Några är kända, som Markattan, Strandskatan, Fiffi och Nemo. Ja iallafall kända av mig. Men statistiken visar att det finns några till som ibland slinker in här och kollar lite. Jag skulle bli så glad om ni ville ta er tiden att skriva en kommentar så att jag får en liten hint om vem ni är.
Med anledning av gårdagens upptäckt om att jag är jordens medelpunkt tog jag idag min arbetsfrustration på allvar och krävde ett samtal med min chef. Jag har den senaste tiden blivit alltmer irriterad över arbetssituationen och igår var måttet rågat. Jag var arg som en....Tja hittar inte ens ord...och i morse när jag vaknade var beslutet klart och färdigformulerat.
Så nu känner jag mig fri från den värsta bördan som har lyfts från mina axlar. Jag har fortfarande ett jobb men med arbetsuppgifter som känns hanterbara, som jag trivs med, som gör att jag känner att jag gör nytta.
Och kan jordens medelpunkt begära mer? Ja det skulle ju isåfall vara att få in pengar utan att behöva lyfta ett finger. Men nu är det så med den här medelpunkten att jag tror på solidaritet och att bidra med det man kan så då får man väl leva som man lär. Jag är ju en himla fiiiin människa om någon inte hade uppfattat det. Och ödmjuk också som ni märker, jordens medelpunkt som jag ju är.
Läser Galaxer i mina målarbraxer och får hela sammanhanget klart för mig. Hon har en x-svägerska som gjort så här. Och för dig som inte orkar trycka på länkarna...Sök på Google Bilder och skriv in ditt födelsedatum. Andra bilden du får träff på visar din framtid.
Och jag gjorde det och finner att jag är universums mittpunkt, den som allt cirklar runt. Ja men kolla själv då....
Ja ok då, jag snodde första bilden jag fick träff på...men tvåan och ALLA andra bilder handlade ju bara om fotboll...
Är för otränad för en fotbollskarriär och för gammal för att bli fotbollshustru...eller är Posh på väg att lämna David???
