Jag överlevde första dagen utan större skador. Sov överjävligt dåligt i natt på grund av två kattor som ännu inte lärt sig att samsas. Svårt att sova när det morras i varje hörn och revinen ska mutas in.
Kvällen har ägnats åt hushållsgöromål i den högre skolan. Har gjort en arkeologisk utgrävning av frysen. Men nu är den i det närmaste tom. Färdig för nya roliga lunchlådor. Jippi vad glad den blev över det beskedet.
Jag har därefter slängt telefonkataloger från anno datzumal och framåt, 10 ton papper, sparade av oklar anledning. Så nu ser farstun rätt ok ut.
Därpå har jag gjort en lista åt sonen med små sysslor för morgondagen. Tre punkter, diska, panta tomglas och sortera sina 1000 mössor. Några måste kunna slängas.
Och så har jag tvättat.
Det är sant att en del av oss är dubbelarbetande. Åtminstone jag.
Så nu är det godnatt igen.
(Och det här inlägget lär hamna på 10-i-topp-listan över världens mest intressanta.)
Jaha, då var det dags att stänga av datorn och öppna garderoben för att se om man kan hitta några anständiga kläder till morgondagens arbetspass.
Huvvaligen!
Kommer innebära en hel massa provande, förmodligen lite strykning och sen är man varm som en ångbastu.
Och det betyder dusch.
Hmmm jag som bara vill gå och lägga mig.
Bilden hittade jag hos Skånska byggvaror. Vilket gav mig en idé till mitt sovrum. Hmmm skjutdörrar till överkomliga priser. Och fraktfritt över hela landet. Hallå, alla mina läsare på Skånska byggvaror...kan man få lite spons elle???
I morgon ska man tillbaka i selen, slita och dra. Vi lämnar det därhän.
Idag är alltså sista dagen på en låååång semester. Och den ska naturligtvis fyllas till bristningsgränsen på upplevelser så här i elfte timmen.
Eller inte, vi ska packa ihop oss för en mer stadsbaserad tillvaro, plantera om den sista lilla jordgubbsplantan, slänga matrester vi inte kommer att äta upp, tömma diverse behållare med...ja låt oss lämna det åt fantasin, jaga katter, och sist men inte minst ska vi sucka. Oj vad denna dag kommer att vara full av 32 suckar.
(32 var något som katten Pilsner just skrev här. Inte vet jag när han lärde sig att använda datorn och inte vet jag hur han vet att det blir just 32 stycken suckar. Men har han skrivit det så lär det ju vara så, eller?)
Vad kommer då hösten att innebära? Tja, starta firma (skrev jag visst förra hösten också...men annat kom emellan) Göra i ordning sovrummet! För NU ska det ske. Lite mindre jordgubbar, trädgårdsarbete och därmed inte så många inlägg om det. Trist för Fasching, men han lär överleva. Långsammare takt på bloggen. Bo ensam med katterna och återigen bli närbo med Närbo i stället för sambo. Skönt att sova själv men trist att somna ensam. Nåja, jag har ju spinnmaskinerna att slåss om sängutrymmet med.
Det är moderatpolitikern Carl-Axel Rosberg som har fått nog, nu är han förbannad. "- Jag blir så förbaskad när jag går genom stan och ser alla tiggare." säger han och fortsätter "- Utländska tiggare kommer hit för att utnyttja det svenska systemet och svenskarnas givmildhet."
Vilket system är det du hänvisar till när du säger "det svenska systemet" undrar jag?
Men, lever vi i så skilda världar, jag och Calle? För jag begriper inte hur ett förbud mot tiggeri ska innebära att folk får det bättre. Det finns ju faktiskt folk som inte får ett öre av staten, varken svenska eller utländska.
Jo jag begriper att han tänker sig tvinga folk att börja jobba. Får man inga pengar av staten och de generösa svenskarna förhindras att skänka en slant så måste man ju ta sig i kragen och fixa käket på något sätt. Det lär inte bli genom hederligt arbete utan snarare genom brottslig verksamhet.
Visst, inför ett förbud mot tiggeri så är vi snabbt av med en mängd "problem" som som sjuka, arbetslösa, hemlösa och andra suspekta individer.
Kan inte påstå att jag är överdrivet övertygad om att detta är rätta vägen att lösa problemen med.
Ser att regeringen Reinfeldt tänker skapa beredskapsarbeten. Gott så! Men varför räcker jobben endast i 6 respektive 3 månader beroende på hur gammal man är?
Har alla fått jobb sen?
Ser också att man tillför fler utbildningsplatser inom komvux och högskolor/universitet. Jättebra!
Och dessutom ska fler få tillgång till en coach via arbetsförmedlingen (antar jag att det är). Strålande! Kan vi se till att det görs seriöst och med respekt för den enskilda individen den här gången?
Själv har jag lekt Ernst Kirchsteiger med ett inslag av Kajsa Warg. Allt enligt principerna själv är bäste dräng, skönt för själen att skapa och man tager vad man haver.
Gick därför ut i skogen och hämtade mig lite björk. Åkte till tygaffären och köpte lite luddigt tyg och gav mig sen hem för att skapa. Det blev en liten installation till katterna.
Observera att jag skrev att jag LEKT Ernst, inte att jag ÄR Ernst!
Den här grunkan ska hem till stan för kissarna att kloa på, så kanske de kan låta bli möblemanget i övrigt. Det går också utmärkt att hoppa upp och få lite bättre vyer härifrån eller att ligga och sova på. Den ska bara förankras i väggen så att den inte rasar. Det skulle ju kunna bli en smärre "kattastrof".
Jag har funderat på den här ordverifieringen som finns på blogger.se-bloggarna. En del har den och andra har tagit bort dem.
Men vad fyller den för funktion? Vad är meningen med den?
Ska den hindra spammare? Eller illgärningsmän? Eller terorister?
Ännu roligare blev det när jag bestämde mig för att undersöka den där lilla rullstolssymbolen. Ville se vad den hjälper till med liksom. Och då blev det ännu mer mystiskt.
En ljudfil öppnas, en text dyker upp som uppmanar en att skriva in de siffror man hör.
Och sen börjar ett jävla tjatter, det låter som en tungomålstalande församling. Och i detta mässande kan man, om man har tur, höra en sifferserie som alltså ska skrivas in i rutan.
Häromsistens fick jag ju helt oväntat nya, kärkomna läsare. Helt utan egen förskyllan. Jag observerade att jag hade 4 prenumeranter och det är ju inget att yvas över så värst.
Idag hade jag tappat 25% av dessa, så nu har jag bara 3.
Oj vad 4 låter mycket fler än 3. Och tänk om det i morgon bara är 2. Och ändå är ju den här prenumerationen helt gratis, kommer inte i brevlådan och behöver inte återvinnas. (Höll på att skriva sopsorteras men det vore väl att utmana prenumerantgudarna för mycket.
Närbo klippte gräset idag och som alltid tar bensinen slut strax innan han är färdig. Och som alla vet går inte en bensindriven gräsklippare utan bensin. Närbo tankade och sen händer det som vanligt ingenting. Vår gräsklippare är ungefär lika egensinnig som Närbo nämligen. Gräsklipparen vill vila ett tag, en 20 minuter eller så innan han klipper klart. Och jag pratar alltså inte om Närbo utan om gräsklipparen!
Vad passar då bättre än en kopp kaffe och ett wienerbröd? Inte mycket anser Närbo. Och i vanlig ordning börjar det då regna i kaffepausen vilket betyder att gräset inte blir färdigklippt. Närbo får finna sig i att vara inne och lösa korsord och klappa katten.
Men till slut ger han upp och frågar om han får gå ut och leka. Och det får han ju. Vem kan missunna en liten grabb att vara ute i regnet? Så i en hast drar han på sig dykardräkten (det som vi andra kallar regnkläder) och paddfodralen (stövlar) och så ger han sig ut. Idag gick färden ner till sjön för båten skulle låsas fast. Och sen skulle han till källan för att titta till vattenförsörjningen. Och han förmanades att inte bli borta för länge eftersom maten snart skulle serveras.
Men han gav sig ut på en expedition värdig självaste André. Sent om sider kom han hem och ville att jag skulle komma och titta. En näve hallon och en larv var dagens fynd.
Och nog är det väl ett exotiskt namn på den här lille gynnaren?
En snabelsvärmare! Men i vilka snablar svärmar den undrar nu Närbo.
Jag ber om ursäkt för den något mediokra bildkvaliteten och tydligheten...försvarar mig med att jag var mitt i maten och att det som sagt regnade. Och att svärmaren krullade ihop sig kan ju ingen människa rå för.
wettexvärlden tog mig i örat och skrev en kommentar med anledning av mina skitiga fönster:
"Skäms! Sådär kan det väl inte se ut? Ut med skrapan bara, det säger jag!
Sen kan du komma hit och ta mina också... Höhöhö!"
Slipper jag skämmas nu?
Förresten, tack Aftonbladet för er sportbilaga!
Den är utmärkt bra att gnida rent fönster med!
Är det någon som vet hur man får bort trycksvärta från fingrarna?
Ja men, när jag satt där i fönsteröppningen, blöt om händerna och tog i för kung och fosterland tänkte jag på hur enkelt jag skulle kunna tappa taget och trilla ner på backen. Med rygg och huvud före. Just på den här sidan där jag putsar är det inga svindlande höjder men har man otur kan man ju knäcka en kota, bryta nacken eller liknande även om man så bara snavar på en tröskel. Tänkte på ett inlägg som Nemo skrev igår, om en kvinna som varit ute för en lite olycka och hur fort livet förändras.
Först kände jag tacksamhet över att jag faktiskt kan sitta där i den där fönstersmygen och putsa rutor tills armen känns förlamad. Men sen tänkte jag; tänk om jag faktiskt skulle trilla och slå mig sönder och samman. Hittas av en Närbo efter flera timmar, köras till sjukhus, ligga förlamad, kanske inte ens kapabel att prata. Herregud...hur ska jag kunna blogga då? Det var så illa att jag nästan avbröt fönsterputsandet för att gå in och skriva hur Närbo skulle göra för att uppdatera bloggen med latest news.
Men då skärpte jag till mig, torkade mig om handen, slutförde jobbet och tog några snygga bilder. Färdigt för idag med putsandet. Med den här takten är jag klar 2016 och sen ska jag ta wettexvärldens fönster. Blir det fika sen?
Tobias Krantz som är högskoleminister har nu kommit på att betyg som är äldre än 10 år inte är lika mycket värda som de nyare. Äh, läs artikeln istället så får ni en bra bild av läget. Det tar en minut ungefär.
Den här "reformen" ligger helt i linje med Alliansens uppfattning om att folk ska få en chans och en chans bara och sen får man gå med mössan i hand och bli spottad på.
Såhär säger Krantz bland annat "- Det är snart tio år sen de tog studenten, så de har haft god chans att komma in på åtråvärda utbildningar. Det är en liten grupp som inte redan har börjat plugga så det är en smärre orättvisa."
Men snälla nån, har karln inte hört talas om att livet kom emellan? Att man gjorde lumpen, skaffade ett jobb, en familj och inte hade möjlighet att läsa vidare just då? Hur många är vi inte som läste på universitet och högskola långt efter att vi avslutat våra gymnasiestudier? För egen del tog det 16 år innan jag började på Mitthögskolan sen jag slutat gymnasiet. Vilken jävla tur att Krantz inte var i farten då. Annars hade mitt liv sett helt annorlunda ut. Ingen utbildning och abslout inte det jobb jag har idag.
Möjligen blir mina fönster putsade i ren ilska idag. Hur tycker du att jag ska göra, tala om det i det länkade inlägget.
Det är Petra Mede och Peter Wahlbeck som tagit hem priset.
Och som Petra säger i intervjun så kommer skämten av vardagen, i stunden och det håller jag med om. Så är det för mig, i korta, snabba samtal kan jag vara hysteriskt rolig. Men att ställa mig på en scen och vara kul skulle inte rendera några priser. Möjligen skulle jag få något hedersomnämnande för mod och pinsamheter i en skön blandning. (Som den gode Ernst kanske skulle uttryckt det.)
Men, är Petra och Peter så himla roliga? (Möjligen deras namn i kombination ) Nä det tycker inte jag. Jag tycker inte att det där hysteriska tempot och gapiga tonläget är speciellt skoj. Och när man skjuter från höften så ofta blir det väldigt lätt plumpt, det uppskattar inte jag.
Mitt pris går till Henrik Dorsin och Johan Glans. Lågmält, underfundigt och med en enorm glimt i ögat.
Och så glömmer ni inte bort att tala om huruvida jag ska putsa fönstret idag. Alternativa sysslor får också gärna anges.
Jag hade tänkt att ge en lite närmare presentation av Närbo ikväll. Annat kom emellan vilket kan skådas på inlägget om 252 spänn.
Men eftersom jag inte är så trött än tänkte jag försöka få ihop lite fakta om Närbo innan jag går och lägger mig.
Närbo är en man med varierande ålder, ibland är han 1000 år och ibland bara 7-8. Någon gång blir han 14 men väldigt sällan 48. Han har en lätt släng av afasi så när han ska säga Har du sett mina glasögon så kan det lika gärna bli Har du sett mina skohorn? Han vurmar för gamla saker, det är därför jag finner nåd inför hans ögon. Speciellt förtjust är han i gamla rostiga cyklar. Ett otal har passerat under åren, de flesta lika orenoverade när de skrotades som när de införskaffades. Närbo löser korsord och kan åka mil för att få tag på Aftonbladets fredagskryss. Ingen annan dags korsord duger, bara fredagens för det är svårast. Och när han går och lägger sig ryser han av välbehag av tanken på en stund med det där korsordet. När vi är ute på längre bilturer ska han stanna en gång i kvarten (I själva verket tar det ungefär en och en halv timma mellan stoppen) för att gå tuppgång. Han påstår att han får ischias annars men jag tror att han egentligen drömmer om ett arbete på departementet för lustiga gångarter och hoppas på att bli upptäckt någon gång. Jag tror att han vill ansvara för just avdelningen för tuppgång. Lika ofta som han går tuppgång får han tuppjuck, det händer när han ska utföra något arbete av mer praktisk art som inte går som han vill. Då blir han lätt stirrig och svär eder så det osar om det. Då får man hålla sig undan. En annan egenhet han har är att han hamnar i självsväng och kan inte få stopp på sig. Det brukar inträffa när han försöker sig på en dans hemma i köket. (Närbo går inte på offentlig dans) Närbo hyser en del kroppsbehåring vilken brukar vakna till liv ungefär 5 minuter efter att han själv vaknat. Då kliar Närbos rygg och jag får rycka in som förste ryggkliare. Detta är ännu ett skäl till att Närbo är närbo med mig. När vi ändå är inne på hår så vill jag meddela att Närbo helt ofrivilligt stöttar McDonalds. Han har nämligen deras M i nacken vilket är speciellt framträdande då han är nyklippt. Tro för all del inte att han är tatuerad, nej då, men hans hår är tunnare just i formen som ett M där bak i nacken. Ser väldigt lustigt ut. Han är dessutom en stolt innehavare av paddfötter och saknar egentligen bara simhud mellan tårna. Det gör i och för sig inte så mycket eftersom han är en badkruka. Och till sist så har han en mustasch-strategi som heter duga. Den är dessvärre hemlig så jag kan inte läcka någon information om detta.
Hur han ser ut? Fullt normal bortsett från det där med ögonen och näsan.
Till nyår sänker Alliansen skatten med ytterligare ett par hundralappar för oss som är lyckliga att ha ett jobb. Med en månadslön på 19600 kronor får du 204 kronor mer i reda pengar.
Själv kommer jag att få 252 spänn tror jag. Jag har inte riktig koll på hur mycket jag har "tjänat" sen Alliansen började med sina skattesänkningar men det rör sig nog om ett par tusenlappar per månad. Och då gör de naturligtvis skillnad, för mig.
Dessvärre gör de en jävla skillnad även för resten av samhället, genom mindre pengar till den offentliga verksamhet vi har i det här landet. Skolorna sparkar lärare i ett redan resurssnålt läge. Landstingen stänger avdelningar eftersom de inte har råd att betala personalens löner. Pensionerna sänks. A-kassan sänks. Ja...ni vet allt om detta.
Nu har förstås Reinfeldt och hans gäng haft lite otur med tanke på den globala krisen som lagt sitt unkna, malätna täcke över oss, det blir ju inte många arbetstillfällen skapade i sådana lägen.
Men va fan...vad ska jag göra med de där 252 kronorna jag får extra i januari? Och för allt i världen även i februari och resten av månaderna (åtminstone till nya vindar blåser). Jag kan ju gå på bio med Närbo en gång i månaden, kanske pengarna räcker till en liten popcornburk också. Jag kan äta lunch ute tre dagar i månaden utan att märka någon skillnad i plånboken. Jag kan köpa mig en bok. Och jag fattar att om alla som får dryga 200 spänn spenderar dem som ovan så hjälper det till i biografverksamheten, lunchrestaurangen eller bokbranschen. Men inte blir det fler lärare för det.
Hur trist det än är så funkar skolvärlden så att den kräver resurser, i personal, läromedel, lokaler, bänkar, mattanter, rektorer...Och skolan får inte mer resurser för att min skatt sänks. Den får mindre och mindre resurser och det gör mig smått galen.
Hur ska vi kunna försvara dessa skattesänkningar vi alla Anders, Lena, Kalle, Klas, Bosse, Maria, Ingegärd, Lars, Olle, Karin, Anna, Kerstin, Eva, Göran och Mats när barnen på skolan inte får den hjälp de behöver? Vad ska vi säga till dem när de står där efter 9 år i grundskolan och inte tar sig in på gymnasiet, inte får ett jobb? Ska vi då säga "Ja men lille vän, du hade din chans och vi prioriterade att gå på bio!"
Men jag kan ha fel, det har hänt förr, kanske mina biobesök ger mer pengar till de som har större behov än jag men jag har svårt att tro det.
Ska jag trotsa den ömma ryggen och åka på auktion? (Ryggen ömmar bara därför att jag sovit lite knasigt i natt.)
Eller stanna hemma och plocka Johannesörtsknopparna som just nu är som allra finast?
Fördelar åka på auktion: - Jag kommer ut och ser lite folk och en annan bygd. - Jag kan köpa fika och lite hembakt bröd därtill. - Man kan springa på ett oväntat fynd.
Nackdelar åka på auktion: - Kan bli långtråkigt om auktionsbilderna visar verkligheten. Inte mycket att hämta där alltså. - Efter de senaste dagarnas myckna regnande (ca 40 mm.) lär det vara rätt blött och kladdigt både på mark och i luft. Alltså gott om mygg. - Kan ta låååång tid innan man får middag då Närbo är en uthållig typ som gärna håller ut till the bitter end i hopp om att priserna ska sjunka på slutet då det bara är han, en möglig kudde och ett gäng spikkartonger kvar.
Fördelar stanna hemma: - Johannesörten räddas och det blir vackert rödfärgad julesnaps den 24/12. Egentillverkad dessutom vilket i sin tur innebär att jag inte behöver stå och våndas på bolaget i trängsel och tjocka jackor. - Jag får en dag på egen hand som jag kan göra vad jag vill med. Innebär att jag kommer och sitta här och lusläsa diverse bloggar. - Pilsnerkatten behöver inte vara ensam hela dagen.
Nackdelar stanna hemma: - Tja, kan ju bli lite långtradigt att gå hemma och inte kunna annat då jag befinner mig in the middle of nowhere utan bil. - Pilsnerkatten kommer inte att ha någon annan än mig att använda som nåldyna. Han är en sån stygg kisse som sticks och sånt va. - Jag kan inte övervaka Närbos cykelfetischism.
Ha, där har vi det. Inga fler gamla rostiga cyklar i det här huset. Jag måste med.
Så, nu blir det till att lägga på en rem om man vill följa med klädd och med mat i både mage och matsäck.
Närbo har en ganska snabb matsmältning. Efter arbetsdagarnas lunch kan han ses spurta upp till jobbet för att göra sig av med det han nyss stoppat i sig.
Men idag, idag ligger han kvar i sängen och smälter gårdagens middag. Månne Kantarell- och ädelostpajen som Markattans söta halva uppfunnit ligger bakom hans ormliknande uppenbarelse?
Fast just nu har han faktiskt klivit ur sängen. Han kliver omkring i trädgården och vattnar syrenerna. Det har regnat 10 millimeter i natt och det regnar fortfarande.
Nej, skojade bara, han är ingen orm, han är komplett galen!
Det regnar! Trevligt, jag går och lägger mig igen.
Jo, för jag får det för jag vet inte hur många gånger jag varit uppe i natt och lockat på katten Essi som varit ute. Och jo, hon klarar sig, det vet jag så jag kan skylla mig själv.
Men, det känns inte helt jävla sjysst att låta henne vara ute när det vräker ner, det ligger en kattunge som irriterare henne kopiöst inne på hennes plats. Hon är rätt sur nu, i dubbel bemärkelse. Och jag har dåligt samvete för den saken.
Så därför kliver man upp, en gång i halvtimmen och ropar, lockar och har sig. Utan resultat.
Och om lagen om alltings jävlighet hade gällt denna morgon hade väl solfan strålat som en galning och tvingat upp en till trädgårdslandet. Men Gud är god, han låter mig sova.
Smula inte ner i köket och ställ undan disken efter er är ni snälla.
Japp, då var det dags att utse dagens stolle. Priset går, i hård konkurrens, till Jonas Buss, rektor på Hammarkullsskolan i Göteborg.
Så här ligger det till; en flicka våldtogs i mars, på skolan, av två skol"kamrater" i skolans lokaler. Det borde till att börja med vara en omöjlighet att våldta någon när man befinner sig i skolan. Var är personalen?
Detta i sig är illa, killarna blev dömda, den ena till samhällstjänst och den andra till sex månaders sluten ungdomsvård. Tingsrätten skriver i sin dom att sextrakasserier blivit vardag på Hammarkullsskolan! Ok. Skolinspektionen har gjort vissa granskningar av hur skolan jobbar mot kränkningar. Och ska förmodligen fortsätta denna granskning.
Och var kommer då Herr Buss in på planhalvan? Jo han uttalar sig om händelsen och jag citerar;
"Det är väldigt illa om tjejerna upplever det så här. Men vi ser fram emot inspektionen och jag tycker att vi har en trevlig stämning."
Nej, Jonas, det är INTE illa om tjejerna upplever det så här. Däremot är det jävligt, och jag menar JÄVLIGT illa att ni som är vuxna i skolan inte har bättre koll än att tjejer kan bli våldtagna under sina timmar i skolan. Det är väldigt NORMALT att vem som helst upplever sig vara sextrakasserad under sådana här förhållande.
Och HUR i hela friden kan du tycka att ni har en trevlig stämning? Alltså, vad exakt menar du med det? Kanske att du gjort om Rolf Hillegrens uppfattning till att gälla även i skolan? Det Hillegren tycker låter så här; "Att inte ha samlag mot någons vilja är en utmärkt umgängesregel som dock passar bättre i etikettböcker än i lagböcker."
Så vi kan säga att grabbarna inte höll så hårt på etiketten men herregud, de är ju nästan bara barn och har väl inte begripit bättre. Men, vad ska du försvara dig med? På vilket sätt har du brustit i ansvar? Vad var det du hade för uppgift i skolan? Jo just det ja, du är den pedagogiska ledaren (för det är rektors roll) och ska då leda din personal på sånt sätt att ni lever upp till lagar och förordningar som styr skolverksamheten. Och din personal har du fullt förtroende för.
Det skulle inte jag ha om jag var i din sits.
Fy fan för slapptaskar i allmänhet och fega slapptaskar i skolvärlden i synnerhet.
Jag är lycklig innehavare av en tvillingsyster. Otaliga är historierna om hur lika vi är och hur många som inte kunnat skilja oss åt. Själv slås vi nog allt oftare av hur lika vi är i uppfattningar, sätt att uttrycka oss än utseendemässigt även om vi också ser att vi är väldigt lika.
Min tvillingsyster kallar sig Markattan här på Internetz. Om du inte har varit och hälsat på hos henne tycker jag att det är dags. Hon både skriver och läser in sin blogg så man kan välja om man vill läsa själv eller lyssna på henne. Hennes röst är härlig att höra på och om hon läste in talböcker skulle jag köpa varenda en. (Fast jag räknar kallt med att få alla utav henne som en liten bonus för att hon får vara min syrra)
Så, vad väntar du på? Kila iväg nu och hälsa på hos Markattan. Just idag skriver hon ett inlägg som verkligen är värt ett besök om man vill läsa om det goda, fina och positiva i livet.
Snart, snart kan vi slippa de där äckelpottorna som går in på muggen och skiter - både på muggen och i att tvätta sig.
Hittade ett käckt inlägg hos fru furman (men hon har lösenordsskyddat sin sida så det känns inte så rätt att länka dit???) Nåväl, inlägget handade om en ny apparat på barnens dagis.
Där ska alla tvätta händerna innan de går in.
Tänk er en sådan på insidan av toadörren, programmerad så att den inte släpper ut någon alls innan man stuckit in händerna och fått dem tvättade! Vilken dröm.
...för the cats ligger inne och gosar sig i sängen.
Essi som ligger längst upp håller sig på avstånd från den lille Pilsner*. Men ibland faller hon till föga och ger honom tillåtelse att vistas i närheten. Som idag, när regnet står som spön i backen, maten är uppäten och man har tröttnat på att morra.
Och ja, jag vet att påslakanen är skitfula. Här på landet är vi inte så noga.
* I själva verket är Essi och Pilsner tämligen jämnstora trots ålderskillnaden på nästan 2 år.
Läser en frågespalt hos dn.se. Det är Magdalena Ribbing som svarar på läsarnas funderingar om vett och etikett.
Jag tänker på en del mail jag fått på jobbet, från fullständiga främlingar som avslutar med en kram! Vad är det? Jo jag vet vad en kram är men varför skickar man en sådan till någon man inte känner?
Till saken hör att jag är en väldigt kramsjuk person, folk jag gillar kramar jag ofta och gärna. Men att skicka kramar per mail till folk jag aldrig träffat utan har en arbetsrelaterad fråga till skulle aldrig falla mig in.
Etter värre blir det när folk slänger iväg kramizar.
Vad hände med de gamla hederliga avslutningsfraserna Hälsningar, Vänliga hälsningar och Med vänliga hälsningar? Blev de urkramade?
Här ute på bystan är det ganska tyst. Man hör mest fågelkvitter och då och då en ensam motorcykel som dundrar förbi på landsvägen på andra sidan sjön. De senaste dagarna har ett helt annat ljud hörts över nejden.
Två motorsågar. Men de verkar inte fälla några träd. Det enda som hörs är dessa motorsågar som varvas, den ena efter den andra. Vad i hela friden håller de på med? Tävlar de månne i vem som kan få sin motorsåg på högst varv?
Jag läser om det så kallade Vollsjömordet. En 19-årig flicka med hela vuxenlivet framför sig blir brutalt mördad. Hennes 15-årige bror sitter häktad. I takt med att dagarna går kommer fler och fler detaljer om läget. Nära vänner uttalar sig. Åklagare och advokater ger sin syn på fallet. Och tidningarna tävlar om att komma med de smaskigaste, mest uppseendeväckande rubrikerna.
Jag, som har barn i den här åldern blir väldigt illa berörd. Jag har själv en flicka som är 19, det kommer på något vis närmare då. Tanken på hur man som förälder och syskon har det när en familjemedlem mördas är för svår att tänka en längre stund. Och att sen behöva hantera att ett annat syskon sitter häktad misstänkt för att vara den som utfört dådet...det är liksom mer än min hjärna grejar.
Men det här är alltså verkligheten för en familj i Vollsjö idag.
Tills dess historien faller i glömska hos gemene man kommer tidningarna att fortsätta sitt skrivande, mer och mer spekulativt, fler och fler snaskiga detaljer. Måste vi ha det så?
Jag är inte vidare intresserad av sport. Tittar inte på sportsändingar på tv, håller inte koll på lagens placeringar. Vet inte vem som spelar var. En gång i tiden följde jag hockey-vm med stort intresse. Ingemar Stenmarks glansdagar höll mig klistrad vid tv-n. En eller annan tennismatch med Björn Borg, Mats Wilander och Stefan Edberg har man ju sett. Men annat? Nja, då får det minsann vara någon svensk idrottare som slår igenom helt otippat på något stort evenemang.
Särskilt när Sundsvalls stolthet Giffarna håller sig i någon gärdsgårdsserie och leker fotboll.
Och med detta inlägg riskerar jag att uteslutas ur lunchgemenskapen med Herrarna J, C, N, K och Närbo men det är ett pris man får vara beredd att betala för att sanningen ska komma fram.
Herr J har skickat en kommentar som ser ut så här;
"Man tackar för alla bidrag, snällt. Så skulle jag vilja höra "Man ska leva för varandra.." med trio me bumba. Om inte det är möjligt kanske Närbo kan framföra den i telefon??"
Och självklart ska vi spela önskelåten för Herr J.
Det enda problemet med detta är att jag nu kommer att få höra Närbo sjunga låten hela dan då han gjorde sig redo för telefonsjungning innan jag lyckades hitta klippet på Youtube.
Vad ska vi säga om följande klipp? Jag blir helt matt.
Är det ungdomar som dessa som ska ta hand om den äldre generationens pensionspengar? Är det den här tjejen som ska sköta om oss när vi blir gamla och skröpliga? Är det människor med detta spegelintresse som ska bestämma om landet i framtiden.
Då ska jag be att få lämna in. Inför ättestupa igen, tack!
Jag har under någon halvtimma "roat" mig med att läsa den här tjejens blogg och jag blir så full i skratt när jag kollar igenom innehållet. Mycket plutbilder förstås, ett språk som en människa i min ålder knappt fattar och så bedrövligt barnsligt att man skäms att man någonsin gick in på sidan. Bland sina kategorier har hon bland annat "Hjälp mot bättre självförtroende". SUCK.
Men du Amanda...Om du ska leva upp till din devis - lite bättre än alla andra - så kanske du måste lära dig att stava, bland annat till ord som accessoar eller sjukhusvistelse. Uppenbarligen går du i skolan, men ge inte upp, det finns komvux för den som gjorde annat under skoltiden än att lära sig saker.
Och nej, jag tänker inte ge er länken till denna blogg. Tittar ni på snutten från Youtube kan ni enkelt hitta den ändå. Det ska även sägas att jag är en smula kluven till mitt eget inlägg. Jag vet inte riktigt hur gammal den här stumpan är, men 15-16 kanske. Kan man förvänta sig mer av ungar i den åldern? Fattar de hur de uppfattas? Och är jag urmodig och fattar ingenting och därmed ute ur leken? Med 5 egna ungar får man väl ändå säga att jag har en hel del erfarenhet av tonåringar och deras självupptagenhet och stora egon...men jag har aldrig sett något liknande. Varken hos mina egna eller deras kompisar.
Nä, nu ska jag ägna dagen åt något annat än fördummande bloggar.
Förvisso ska man ta det lugnt med en konvalesent men så försiktiga behöver ni inte vara. En liten länk till något läsvärt och ett uppmuntrande krya på dig tål han, den gode Herr J.
Närbo har en arbetskamrat, ja han är faktiskt min jobbarkompis också, som just nu ligger hemma med ett misstänkt diskbråck. Det är en åkomma jag aldrig drabbats av tack och lov men jag har förstått att det gör vansinnigt ont.
Det är ju inte så skoj att vara sjukskriven och att kämpa med smärta är ju jobbigt som sjutton. Igår fick jag veta att diskbråckspatienten regelbundet läser min blogg och det var då jag bestämde mig för en liten återuppväckning av det gamla Besökstid som gick i radio när jag var liten. (Vi hade just lämnat grottorna och etablerat oss i bostäder med raka väggar och trä på golvet.)
Programmet gick ut på att släkt och vänner till sjuklingar skrev brev, ni minns va? Papper och penna och så ett kuvert med frimärke på. Ingen e-post, inga sms...bara papper och penna och en brevbärare. Jo, de skrev alltså brev till programmet och önskade sina vänner ett snabbt tillfrisknade och så fick de önska en låt för den sjuke.
Men tiderna förändras så jag tänkte så här va...Bland er läsare finns ju en uppsjö med kunskap om olika bra, läsvärda, roliga sidor på nätet. (Det måste ju bli liiite träligt att bara ha min sida att läsa gång på gång) Så nu vill jag att ni i era kommentare skriver en liten krya-på-dighälsning till Herr J och lämnar en länk till en bra sida. Det betyder alltså att det idag inte duger att bara gå in här och läsa, man måste anstränga sig och lämna en kommentar. Men kom ihåg att det inte är för min skull, utan för Herr J som ligger hemma och har ont och tråkigt. OK?
Avigsidan är en favorit där jag ibland hittar guldkorn som jag mailar till Herr J.
Och så den härliga Tjuvlyssnat. Där kan man grina rumpan ur led om man inte passar sig.
Så min gode Herr J, håll till godo och ta det lugnt så att ryggen blir bra igen. Hade hoppats på ett besök från er för att visa hur bra det blev med växthuset, hur fina plattorna blev efter Fru J´s instruktioner och vad fin lill-pisse är. Men det får bli när du är bättre i ryggen. Och nästa gång vi har vägarna förbi lovar vi att komma in och inte bara ofint åka iväg utan att säga hej.
När min yngste son var liten, få se nu, det är 15 år sedan ganska precis, drabbades jag av ett hiskeligt virus. Jag var ansvarig för maten på ett bröllop som ursprungligen skulle gästas av 15 personer. När dagen väl var inne var där 165 matgäster. Det där visste jag ju om när maten väl skulle stå på borden men hade jag vetade det när jag fick frågan om att hålla i utspisningen hade jag nog tackat nej.
Nåväl, dagen före bröllopet vaknar jag av ett vansinnigt skav i halsen, jag var urlakad, febrig och eländig. Men som sagt, dagen därpå skulle det finnas 165 gäster på bygdegården (för er som bor i städer så är det byarnas motsvarighet till Folkets hus men i privat regi) så det var bara att dra i sig rejäla laddningar med Alvedon och ge sig iväg.
Tilläggas kan att helgen innan hade jag fått en myggbett på ena ögonlocket och blev rejält infekterad. Jag fick ögonsalvor, svart piratlapp, svullnade upp i halva ansiktet, tappade känseln och såg allmänt ut som om jag fått duktigt med stryk. Jättekul att åka till stan (Jo, när man bor på landet, vilket jag gjorde när detta utspelar sig, så åker man till stan) och handla finkläder i det skicket. Eller inte beroende på läggning.
Ja fredagen gick i matlagnings- och bordsdukningstecken. Jag hade god hjälp av ett gäng glada damer som följde min minsta uppmaning. Lördagen anlände och som jag var risigare än dagen innan så fick min bästa vän engageras för att ta hand om strykning av diverse kläder. Mina barns far skulle vara toastmaster och de två äldsta hade också små uppdrag under denna dag. Det var således en hel del att stå i. Min feber var vid det här laget uppe i dryga 39 grader och säng och täcke stod högt på önskelistan.
Men det gick ju inte att få tag i någon som kunde rycka in och ersätta mig med så kort varsel. Och tro mig, jag hade försökt då min läkare inte var så trakterad av tanken att få ca 200 patienter med någon oklar ögoninfektion till sin mottagning. Hon trodde nämligen att myggan som stack mig var helt oskyldig till eländet och att jag skulle smitta ner hela gänget. Men det var alltså ingen som var hugad att gå in och fixa krubbet, vinet och diverse annat.
När så äntligen maten var aväten, tårtan slut och disken diskad tackade jag för mig och åkte hem och la mig. Sov halvt drogad av Alvedon och vaknade sämre än någonsin på söndagen. Då var det bara att ge sig iväg till jourhavande läkare i Åre och få sin dom. De gissades på halsfluss, halsböld, körtelfeber och en hel del andra mer eller mindre dödliga sjukdomar. Och så dålig som jag var så önskade jag bara att döden skulle komma snabbt så att jag slapp plågas mer. Körtelfeber blev den slutliga diagnosen men det trodde jag inte så mycket på eftersom jag en gång i min ungdom haft körtelfeber och det ska man tydligen inte kunna få fler gånger. Men om doktorn säger det så är det väl så.
Hur som haver, sjukan var ett virus och inga mediciner fanns att bota mig med och stränga förhållningsorder delades ut för att jag inte skulle smitta ner hela barnaskaran. Och det hade ju sett vacker ut, 5 ungar med körtelfeber, samtidigt....
Så den minste lille, bara 3 år fick av doktorn höra att nu fick han inte pussa och krama mamma för hon hade "kusar i halsen". (I Jämtland säger man så ibland om baciller och virus och andra sjukdomsalstrande ting) Och lille J han nickade och lovade att hålla sig på behörigt avstånd.
Men är man bara tre år så är det ju svårt att inte krama mamma nu och då och en gång kom han upp och ställde sig vid sängen och petade lite på mig och så sa han "Mamma, vääät du ( vet du) aaaatt, vi kan kramas lite men vi säger inget till doktorn". Man ska vara skapad av marmor om man kan motstå en sådan liten goding. Då var han som sagt en liten treåring med runda kinder, ljust lockigt hår och alldeles jätteblå ögon. Idag är han snart 18, lång som en flaggstång, kortsnaggad men med samma blå ögon. Han behöver inte uppmanas att låta bli att krama och pussa mamma. Fast om det är ett tag sen han såg henne så vill han gärna ha en kram fast i smyg, så säg inget, inte ens till doktorn.
Efterspel; Sjukan var inte körtelfeber, det var något som hette Adenovirus som är ett alldeles vanligt förkylningsvirus som ibland kan mutera och försöka döda en. (Ja det var så det kändes och vareviga körtel och organ i min kropp var uppsvullna.) Det tog mig ett halvår att bli frisk igen.
Inget av barnen blev sjuka men två andra på byn drabbades av samma skit men dom blev bra på några dagar. Hur rättvist är det på en skala?
När det här hände bodde jag i Jämtland som framgick, idag bor jag i Sundsvall och hit vågar sig inget Adenovirus what so ever.
Och nu har ni fått en lektion i konsten att göra en kort historia lång, läs och lär!
Min hypotes, mitt forskningsprojekt, min baby gick åt pipsvängen. Det räcker väl med att konstatera det va?
Nähä, ni vill ha statistiken också...
Ok, 35 besökare varav en, säger en enda futtig en, kom in via Expressen och då alls inte genom de där sexfantasilänkarna utan via ett inlägg om att Hanna Widell varit inblandad i något litet fjuttigt flygdrama.
Så en läsare är lite sensationslysten och 34 läsare är mer intresserade av tomatodling, råttjakt, cykelturer och Tito Beltran. Guuud vilka tråkiga liv ni måtte ha.
Men om det är ok för er så fortsätter vi på det spåret. Det kommer under dagen att bli någon söt liten barnhistoria ur Den hemska tvillingens liv. Vi kommer också att öppna en högst tillfällig filial till det, på sin tid så populära radioprogrammet Besökstid. Ett program där man kunde skicka krya-på-dig-hälsningar till folk som var sjuka.
Idag har vi haft premär. Pilsner, blott 4 månader gammal, har dödat sin första mus.
Essi, vår "gamla" katt, 2 år, kom med en levande mus och placerade framför Pilsners fötter och lät honom jaga och leka en stund. Sen drog hon vidare på nya jakter. Dessvärre kom hon tillbaka med en fågel som hon tagit ihjäl. Men sådan är jaktlusten och instinkten, den tar inte alls hänsyn till vilka djur vi människor tycker ska sparas.
Tack och lov äter ingen av dem sina byten så avmaskningen blir väl en enkel historia.
Ja, det är rart med husdjur.
Den här råttan var han däremot rädd för till att börja med
Och det är klart, råttan är ju nästan lika stor som Pilsner själv.
Efter denna dramatiska dag drar vi oss tillbaka och sover vår skönhetssömn.
Dagstidningarna ramlar inte in i någon större utsträckning här i sommarstugan och då får man larva runt på internetz och läsa på linan så att säga. Fann en artikel i GT om Titos brev till JO, Justitieombudsmannen. Tja, vad ska man säga?
Om jag vore fängelseledning på Skogome skulle jag se till att grabben får vika så mycket tvätt att han inte orkar tänka på musik. Resten av tiden kan han få lära sig att skriva ordentligt.
Och sen tycker jag att vi kan skramla ihop lite respengar åt honom och hans familj så får han åka hem, där folk har vett att uppskatta honom. Jag tycker att vi, efter avtjänat straff, kan stryka ett streck över hans våldtäkter och övergrepp och skicka hem honom så är vi av med den där självupptagna människan.
Och till hans fru, om hon läste det här, skulle jag vilja säga; Jenny, det är fint att Tito har en människa som tror honom och stöttar honom på alla sätt. Jag hoppas för din och era barns skull att han är värd det.
Nu ska det bevisas, även på The Terrible Twins egen blogg, att sex drar folk.
I förrgår gjorde jag ett inlägg länkat från Expressen om straff för att bli påkommen med att idka sexuellt umgänge utomhus. Läsarsiffrorna steg. Igår skrev jag tämligen vardagliga saker om tomater och cykelturer, läsarsiffrorna sjönk.
Så, nu ska vi efter detta inlägg som egentligen inte är ett inlägg utan en del i ett forskningsprojekt (hmmm) bara mäta och se hur resultatet blir jämfört med andra dagar.
I morgon ska jag inte cykla en enda meter. Det har jag gjort idag och i morgon kommer min bakdel inte uppskatta en cykelsadel under sig.
Vi tog oss en tur per cykel runt i nejderna, genom skogen och ner på stora vägen, in på loppis och sen glass och så vidare hem på småvägar. Backe upp och backe ner. 17 kilometer, inget att tala om på slätte vägen men i dessa uppförsbackar är det en bedrift.
Nästa år blir det nog Giro di Italia och Tour de France. Får nog ledartröjan redan dag 1 med tanke på att jag kommer att leda cykeln i de flesta uppförsbackar.
Knappt en och en halv månad senare ser det ut så här i växthuset.
Och det här är (naturligtvis) bara ett urval av alla tomater som fötts där inne. Har räknat till så många som 60 stycken och sen gav jag upp. Frågan är om de hinner mogna och om vi isåfall orkar äta upp alla. Kan man bli tomatförgiftad? Vi får väl göra någon inläggning av det som fortsätter att vara grönt.
Närbo har alltid velat ha stockrosor och det har han nu.
Så fina blommor!
Och tvillingen har alltid velat ha en kaprifol och det har hon nu.
Blir det bara lite fler soldagar så kommer den att blomma med alla sina knoppar. Ser fram emot att få känna doften av kaprifol igen. (Klicka på bilden för att få se dem i lite större storlek.)
Har i arla morgonväkten surfat runt på landets tidningar, en del av dem, och finner att inget av värde har hänt.
Jo, samtliga skriver om Prinsessan Madeleins förlovning med Jonas. Och det enda jag tänker när jag läser rubrikerna är "Stackars Daniel". Han står sig tydligen slätt i jämförelsen med drömprinsen Jonas. Och att Madde finner Jonas mer drömprinslik än Daniel är ju bra. Att kungen skulle favorisera honom tycker jag är mer trist.
Hur låter middagssamtalen på slottet när hela familjen är samlad? "Nej, men Daniel, vi tycker inte mer om Jonas än om dig, du ska inte bry dig om vad tidningarna skriver. Det är ju bara det att Jonas har ju ett "riktigt" jobb på en advokatfirma, det är ju lite annat det än att vara gymägare. Men vi tycker lika mycket om er båda två...sluta sura nu och skicka hit surkålen är du rar."
Och Jonas lyckades tydligen dessutom fixa en snyggare ring än vad Daniel kunde åstadkomma...åtminstone om man ska tro tidningarna. Och det gör vi väl, allihop, eller?
(Eftersom det här inlägget inte har med sex att göra och inte länkar till en tidning med en geting som symbol ger jag mig den på att läsarantalet kommer att sjunka drastiskt idag. Och inte gör det mig nåt *sade hon bittert*. Är det bara min kropp ni är ute efter så kan det vara ;-)
Jaha, nu vet vi att det kan kosta 40 piskrapp att bära långbyxor. Det framgår av en artikel i Aftonbladet.se. I Khartoum är det inte tillåtet för kvinnor att bära långbyxor. Förmodligen är det en rad saker som inte är tillåtet för kvinnor i Sudan. Och piskrapp är väl att synnerligen modernt sätt att straffa hårdkokta brottslingar kan tänka. Att ha mage att för det första födas till kvinna, bara det borde väl rendera några rapp. Och sen klä sig i långbyxor. Nä du Lubna al-Hussein, gå du hem och dra på dig någon burka eller så och uppför dig som det anstår en kvinna.
Ja förlåt att jag raljerar men jag blir ta mig fan inte klok på det här. Det finns säkert kulturer, stammar, områden där befolkningen fortfarande lever i grottor, utan moderniteter som telefon, radio, tv, tidningar och skolor. Dessa människor må vara förlåtna för att de lever kvar i föreställningsvärlden om mäns överlägsenhet och att de anser att kvinnor ska underordna sig männen. Men så vitt jag förstår har man i Sudan tidningar då kvinnan som riskerar spöstraffet är journalist och arbetade åt FN. (Hon sa upp sig för att kunna föra sin talan i rätten.) Här har vi ett land som alltså har tidningar, man kan bli anställd av FN vilket väl talar för att en viss skolgång är möjlig. En kvinna kan få anställning överhuvudtaget och det pekar ju på ett hyfsat modernt samhälle. Men byxor får man alltså inte bära.
Och vet ni, jag skiter högaktningsfullt i vilken religion som dominerar i Sudan. Jag ger fullständigt fan i vilken regim som styr och ställer där. Jag är så in i helvete trött på den här mentaliteten som råder i en så stor del av världen där man vill minimera kvinnans ställning. Där män till varje pris ska behandla kvinnor, töser, flickor, tjejer, mammor som lägre stående varelser. Där det är helt ok att könsstympa, misshandla, förbjuda utbildning, bestämma klädsel och så vidare i all oändlighet bara för personen i fråga råkar födas utan kuk.
Till sist undrar jag bara hur många piskrapp man får om man bär shorts eller piratbyxor. Får man fler eller färre rapp då?
Knickerbockers faller utanför rappmallen då dessa brallor bara bärs av män och således är helt tillåtna.
Tillåten byxlängd på män. Bilden hämtad från http://www.gcv.org/content/images/GCV-2/baseball/team-photos/2005Knickerbockers.jpg
En iögonenfallande nyhet är den här! Det handlar alltså om att det kan bli dyrt att ha sex på stranden. Jaha, är det billigt nu? Vad kostar det idag? Kan man betala i förskott och plocka ut sexet senare?
Jag är novis när det gäller strandsex som ni hör.
Läser en hemlig nyhet även den i Expessen. Säg inget va? Det är ju hemligt hör ni.
Hela året går man och längtar till semestern då man "ska göra ingenting". Och så kommer då den efterlängtade ledigheten och man gör heller ingenting, inget särskilt. Och så går man och lägger sig och undrar vart farao den här dagen tog vägen och känner en liten ågren poppa upp för att man "slarvar bort" dagarna.
Så låt mig nu rannsaka mig själv en smula och se vad jag egentligen fördriver tiden med. Och vilket vansinnigt uttryck, fördriva tiden, varför ska jag promt fördriva den? Den fördriver ju sig själv så bra och jag vill ju egentligen att tiden ska stanna, sakta ner tempot ett tag.
Jo, det blir ju långfrukost med egenhändigt plockade bär, blåbär, hallon, jordgubbar....Då har jag alltså hämtat något från den egna täppan. Det är ju verkligen att göra något med kvalitet.
Det blir lite småprat om altanräckesreparationen och sen lite skrapande av lös färg tills mina handleder ger upp och Närbo får göra jobbet själv. Men något gjorde jag ju.
Vatten till tomaterna ska upp från sjön och det är inget större jobb då det står en pump där nere. Det enda jag behöver göra är att sätta en kontakt i uttaget och se till att sprida vattnet på lämpliga ställen.
Något blogginlägg skrivs och sen är det dags för fika. Kaffe ska kokas, bullar tas fram och sen, den verkliga kvalitetsuppgiften, att fika. Med småprat igen och ditten och datten.
Kanske en tur till ett närbeläget banjoland för inköp av ett stycke kött eller någon liter mjölk. Ja vi brukar försöka minimera antalet resor och gör en inköpslista som vi sedan glömmer hemma.
Den kan det vara dags för mer kaffe och mer småprat. Kanske läsning av en god bok.
Middagsbestyr, äta inne eller ute, plocka jordgubbar till efterrätten.
Därpå kanske lite pyssel med något övermoget barn, som igår, när vi hade det så sabla tråkigt att vi tog oss för med att göra gipsavgjutningar av våra ansikten.
Någon gång mellan alla dessa ingentinggöranden har ju någon också diskat.
Ja, ni känner igen upplägget va? Man gör inte ingenting, man gör sådant man vill, i sin egen takt. Idag ska jag till exmpel plocka gips ur öronen.
Note to self: Nästa gång gipsarbete sker i ansiktet kom ihåg att täppa för öronen med bomullstuss.
Wettexvärlden skriver så fint om när Långa barnet kommer hem och han och Lillebror skrattar sig sjuka i det närmaste. När mina högst älskade ungar trillar in så får man hål i huvudet efter ungefär 10 minuter.
När jag läser Wettexvärlden gråter jag för att bilden är så vacker. När jag lyssnar på mina egna undrar jag likt Dolly Parton varför Gud har överdrivit mig så till den milda grad att det ploppade (nåja) ut inte mindre än 5 stycken tjatmonster.
Just nu är dotter nummer två och tre här. Och de låter exakt HELA tiden. Men de diskar så jag står ut. En liten stund till.
För att bli lite allvarlig så tror jag att naturen har varit extremt smart när den skapade barn-föräldraskapet. För när ungarna börjar bli flygfärdig, strax innan, då börjar de bli rätt vidriga att umgås med och det gäller lika oavsett art, fågel, kalv, kattunge, hundvalp eller människobarn. Det lägger grunden till att man som förälder kan släppa taget för man måste se till att överleva. Och det gör man fan ingen längre tid med de här tjatmaskinerna i hemmet.
Medan mina små gullegrisar tar hand om disken sjunger de igenom hela jävla reportoaren av kassa låtar som de någonsin lärt sig. Får man låsa in sina ungar i uthuset?
Och för er som förfäras av mina ord vill jag bara meddela att jag älskar mina barn högt och rent...men lika gärna på distans som nära.
Herr ElektroHelios har anlänt och jag kokar saft på egenhändigt plockade svarta vinbär. Frågan är varför då ingen av oss är värst förtjusta i svartvinbärssaft. Men man kan ju frysa in den....
Om den sorgliga ursäkten till spis bleve utbytt också kunde man baka bullar och bli en riktig saft- och bullmorsa.
Och då kunde man stoppa bullarna i frysen här och tina upp när det kommer barn på besök. Vad poppis man skulle bli då.
Igår tog vi ledig från husmorsplikterna och for till havet och solade benen. Benen på bilden tillhör mellandottern eftersom mina fläbbiga lår inte vill exponeras på Internetz.
Klockan är mitt i natten och jag kan inte sova. Det är för varmt för mig. Så jag har diskat och plockat undan lite för i morgon kommer en kille hit med ny kyl och frys. Vi har under fyra semestrar levt med ett kylskåp som Noak hade med sig i arken. Frysfacket är så litet att du möjligen kan få in en bytta glass men sen är det tvärstopp. Inte blir det bättre av att facket frostar igen ungefär 10 minuter efter att man satt igång kylskåpet på våren.
Så nu är det alltså dags för nytt, stort kylskåp och en rejäl frys. Lagom för sommarvistelsen.
Men man kan inte bröta runt hur mycket som helst när resten, det vill säga Närbo, ligger och sover. Så därför rotar jag runt lite på nätet och hittar hos Mona ett förtvivlat inlägg om Bloglovin, Hon förstår inte hur man gör och ändå har hon på något vis lyckats göra rätt! Och nyfiken som jag är så har jag nu kollat in det där för att se hur svårt det kan vara. Inget svårt alls visade det sig. Fast den där lilla fiffiga funktionen som låter en välja vilken ikon man vill ha på sidan för er läsare att klicka på...den funkade inte alls. Det blir samma ikon oavsett...
Jaja, så nu kan lilla rara Mona hävda att jag är en härmapa och jag kan hävda att jag är smartare än henne. Och ni kan klicka på ikonen för att enklare (eller, det vete fan om det blir enklare) att följa min blogg. Men följer man flera bloggar och det gör förmodligen de flesta så går det väl kanske lite snabbare.
Sålunda konstaterar vi att jag är härmapa, smart och vänlig som underlättar för mina läsare. Fint ju!
I dagens Aftonbladet.se läser jag Anna Ekelunds krönika där hon har åsikter om coacher. Eftersom ämnet ligger mig varmt om hjärtat vill jag ge min bild av vad en coach är och hur den jobbar.
Anna skriver "Livscoacherna bidrar till att göra världen till en plats där man måste vara snygg, lyckad och alltid prestera på topp för att duga." Det är inte min uppfattning, coachning handlar inte om att påtala att människor är olyckliga, fula, misslyckade och att de underpresterar. Det handlar absolut inte om att erbjuda färdiga svar på hur man ska korrigera detta och sen ta ohemult mycket betalt för det. Men hey, coacher måste också betala sin mat så att det kostar en slant att gå till en coach är inget konstigt.
Coachning handlar om att genom frågor, icke-värderande, ge folk möjlighet att reflektera över sina egna möjligheter att lösa ett problem de själva upplever att de har. Det kan naturligtvis handla om att bli lyckligare, eller smalare, eller prestera mer. Men det kan lika gärna handla om att få tummen ur arslet och röja upp i sitt hem eller byta jobb för att känna sig mer tillfreds med tillvaron. Eller kanske att ta sig ur en destruktiv relation. Eller att hitta modet att bjuda upp eller vad som helst. Det är bara och endas klienten som kan bestämma vad den vill ha en lösning på.
Och kärnpunkten är att det är kunden, klienten som avgör vilka problem som ska avhandlas. Coachen, om den är proffsig, har ingen som helst synpunkt på vad klienten behöver hjälp med.
Och vad är det som är så himla provocerande i detta med coachning? Om man upplever att man har problem i sitt själsliv söker man kanske upp en psykolog och går i terapi. Lider man av migrän går man till en läkare för bot. Behöver man bättra på sin kondition kanske man skaffar sig en personlig tränare. Har man något missbruksproblem söker man sig kanske till ett behandlingsprogram. Varför skulle man då inte kunna gå till en coach för att få hjälp att lösa andra frågor i livet.
Naturligtvis finns det mer eller mindre seriösa coacher. Givetvis finns det även i denna bransch folk som är mindre lämpliga och som ser till att ta fruktansvärt bra betalt. Men det finns också en hel hoper som brinner för att finnas till för andra och i samtal vägleda klienten att hitta sina inre svar. För det är det som präglar en proffsig coach, tron att svaren finns inom dig själv. Ingen annan än du kan nämligen veta hur du ska hitta lösningar som passar för dig, oavsett om det handlar om att bli en säkrare golfspelare, en tillfredsställd partner, en bra morsa, en nöjd ledare eller what ever.
Ja men, kanske man invänder nu, och det är det många som gör, det här kan man ju få hjälp av vänner med. Javisst, och grattis till dig som har en sådan kompis. Förr i världen bytte vi varor med varandra. Men sen kom vi på att det där med pengar kanske är något vi ska använda och plötsligt började snickaren ta betalt för att bygga grannens hus och bagaren tog betalt för brödet . Det finns fan inte en människa som jobbar gratis (jo jag vet att många arbetar ideelt men inte hela tiden för alla måste försörja sig.) så varför ska en personlig tränare få pynt för sina tjänster men inte en coach?
Så Anna, och även din kompis Sven, jag erbjuder er härmed varsin timme gratis coachning, inom ett område ni själva väljer så får vi se sen vad ni anser om coachning. Ok? Maila mig på [email protected] så ringer jag omgående.
Idag ska jag göra som Jussi på sin tid, jag ska dra Till havs. Ni kan ju lyssna hur det låter under tiden. (Det låter nästan likadant när jag sjunger den så ni kan låtsas att det är mig ni hör)
Gårdagens festivitas har satt sina spår. 164 gäster tar ut sin rätt liksom.
Möjligen kan det ha att göra med att jag vaknade av ett slagregn mitt i natten, att katten Essi var tvungen att fraktas till veterinär och den jävulskt påfrestande blåbärsplockarturen.
Men jag tror mer på alla besöken. Kul var det iallafall, när som helst gör vi om det va?
Efter en runda på dagens tidningar hittade jag en ögonbrynshöjande artikel i Expressen. (Himla ofta jag läser den blaskan nu för tiden)
Den handlar om vem som ska få Nobels fredspris. En stundent i USA har nominerat, eller försöker nominera, Michael Jackson för hans humanitära insatser. Men hallå i huvet va! Kille är död och prispengarna skulle isåfall gå till något dödsbo, barn som ska ärva, vad har de gjort för fredsbevarande insatser?
Och längst ner i artikeln skrivs att Barack Obama och Nicolas Sarkozy är kandidater för fredspriset. VA? Vad har fransmannen gjort som skulle kunna rendera honom ett fredspris?
I ett samtal via MSN med dottern skröt jag över mitt stora antal besökare idag. (Ska jag säga det en gång till?)
Jag konstaterade dock att detta är ett högst tillfälligt tillstånd och fick genast tröst av dottern
Den hemska tvillingen säger:
Ja men det är ju bara idag
I morgon är jag glömd
Den hemska tvillingens dotter säger:
haha ja kanske det.. men jag har hört att det suger att vara kändis så..
Klok flicka det där....Kan undra vem hon brås på?
Men så här i slutet på dagen vill jag ändå passa på att tacka A) min galenskap som kom väl till pass, B) Mona som korat mig till "norra Sveriges största jävla galning" och C) alla er som varit här och läst något litet inlägg. Om några av er kommer tillbaka ska ni veta att jag blir väldigt glad och kommer ni inte så tack för den här tiden, det var kul så länge det varade.
Expressen skriver om ett FLYGDRAMA! Och tidningen är förmodligen helt lyriska över att Hannah Widell satt med i det där planet för då fanns det ju mer att göra av "nyheten".
Det hela handlar om att bränslet plötsligt tog slut och man blev tvungen att landa på annan flygplats. Planet tankades därefter och anlände till rätt flygplats något sent, hur mycket framgår inte. Det var säkert otäckt och så småningom lite enerverande med bristfällig information. Men jag antar att de flesta tog det lugnt då det inte rapporterats om något kaos eller upplopp.
Sen har man alltså intervjuat Anders Lindström som är presstalesman på SAS som förklarar lite mer om vad som hänt. Och så avslutas artikeln med följande:
"Anders Lindström beklagar att informationen var undermålig. - Det är verkligen synd om de upplever det så."
Och det är den sista meningen som får mig att sucka trött. Låt oss nu reda ut det här EN gång FÖR ALLA så lyssna och lär Anders, du är förmodligen en skärpt kille va?
Det som var synd var att SAS eller flygpersonalen INTE informerade om vad som hände. Men det var inte synd att de upplever att de får undermålig information. Det är nämligen fullt naturligt att man gör det.
Idag känns det som om det är första riktiga semesterdagen. Jag har visserligen varit ledig i tre veckor nu men de två första var jag ensam och det var ju skönt i och för sig men det är något annat att vara ledig tillsammans. Dessutom fick jag ju bryta ledigheten lite nu och då för sista-minuten-fixande på jobbet. Förra veckan tillbringades mest på annan ort och hur det nu är så känner jag mig inte helt ledig då.
Men idag, denna måndag, när jag vaknade utvilad vid 8-tiden och solen sken från en klarblå himmel då är jag ledig. Närbo låg kvar någon timme till och jag ägnade mig åt att lyssna på P1 som vanligt, läsa bloggar och mata katter.
Efter gemensam frukost, en sån där semesterfrukost med lite allt möjligt gott påbörjades dagen så sakteliga.
Närbo kom och visade upp en liten gäst.
Därefter har jag läst bok och fikat ute på tunet i solen och värmen. Sen tog vi oss en tur med båten och såg oss om i omgivningarn. Närbo rodde så jag kunde krypa ihop i aktern och betrakta vyerna.
Lite blåbär och hallon har jag plockat och det blev till en paj efter middagen. Tomaterna i växthuset har fått vatten och nu sitter jag här och lyss till lillkisses spinnande. Han har sovit hela eftermiddagen men verkar inte ha fått nog än.
Dagen kommer att avslutas med mer bokläsning och sen sänggående, lagom tills Sverre Sjölander drar igång sitt sommarprogram. Jag tjuvlyssnade lite till första sändningen idag och det lovade gott. Strax därpå gör John Blund sitt nattliga besök.
Och det, mina vänner, är en riktig semesterdag det, en sån som jag har haft idag.
Jag läste artikeln i Aftonbladet om Försäkringskassans prognos för hur många som kommer att bli utförsäkrade under de kommande åren. Långt fler tydligen än vad man tidigare räknat med.
Samma ämne skriver många tidningar om i dessa dagar bland annat Expressen som också skriver att regeringen tidigare lovat att inga av de utförsäkrade ska behöva söka socialbidrag.
Och nu slår det faktiskt knut i mina tankebanor. Jag förstår idén att minska statens kostnader för sjuka och arbetslösa. Vi lämnar mina egna tankar om detta därhän en stund. Men, man tänker sig alltså att det faktum att man inte kan få någon form av sjukersättning* hur länge som helst ska fungera som incitament till arbetsgivare att ordna bättre och effektivare rehablitering och för arbetstagare att söka sig till arbeten som kan utföras trots sjukdom eller arbetsskador.
*Jag väljer här att kalla alla typer av ersättning som kan tänkas betalas ut under sjukdom för sjukersättning.
Ja men om man nu inte får något arbete då? Och det är väl inte så värst stor sannolikhet att den som varit långtidssjukskriven och blivit tvungen att sadla om får ett jobb i konkurrens med så många andra som inte varit sjuka utan kanske är nya, fräscha på arbetsmarknaden. Vem anställer du helst; en 22-åring med sprillans ny universitetsutbildning eller en 53-åring med dokumenterade ryggproblem och ingen utbildning alls?
Man ska alltså inte få sjukersättning men man ska heller inte behöva gå till socialen. Lovar alltså regeringen. Men vad ska man då leva av? Ska det inrättas någon annan form av ersättning? Blir det billigare? Ja kanske, beroende på hur stor ersättning man får. Under socialbidragsnorm kan man knappast gå. Blir det effektivare? Knappast, ytterligare en huvudman ska till alternativt ska FK hantera även denna ersättning.
Nä, jag får inte ihop det här. Och som sagt, jag begriper att det inte är av illvilja regeringen drog igång den här cirkusen som stavades arbetslinjen. Jag fattar att man på allvar ville styra om så att det ska löna sig att arbeta. Det är bara det att den idén har som grund att den som inte arbetar istället är hemma och fuskar till sig bidrag de inte har rätt till eller känner efter för mycket hur de mår egentligen. Ja men, en liten utbrändhet ska man väl palla va?
Och den tanken kan jag inte solidarisera med. Den tanken gör mig illamående. Den idén är helt rutten. Och till och med Försäkringskassans egna utredningar visade ju att man hade fel i teorin om det utbredda fusket med tillfällig föräldrapenning. Det var inte tillnärmelsevis så många som fuskade som man först hade trott. Och om det gäller för vabbande föräldrar skulle jag tro att det gäller för Sveriges medborgare i stort.
Så, min fråga till regeringen är; Hur i hela friden ska dessa människor överleva? Ska de tvingas ut och tigga på gator och torg? För när regeringen säger att ingen ska behöva gå till socialen så kanske det betyder att de inte får gå till socialen? (Jämför med den fullständigt tossiga idén om att det skulle bli onödigt att teckna en privat sjukförsäkring eftersom ersättningen från en sådan skulle dras från ersättningen från FK...det fick man ju tack och lov backa ifrån, men kan man som borgelig ens komma på tanken att införa en sån sak så kanske man kan förbjuda folk att gå till socialen också.)
Nej, inte ett sånt där upprop som man har i skolarna för att kolla att alla elever kommit på plats. Inte alls ett sånt.
Jag behöver hjälp! Så här är det att min blogg har blivit en ganska trist, medelålderskärringdagbok. Det är väl för allt i världen inget fel med det men jag kan bättre än så. Jag är rätt bra på att uttrycka mig, jag har åsikter om det mesta, jag är ganska rolig när jag sätter den sidan till...så varför i hela friden skriver jag bara den här ganska ointressanta sörjan om vad som händer och sker i växthuset? Eller hur katthämtningen framskrider? Eller huruvida Närbo snarkar eller ej?
Problemet är att jag inte orkat engagera mig i något mer intresseväckande och det är därför jag behöver hjälp.
Så nu vill jag att min lilla läsaskara, tack till er, tar er en funderare på vad ni skulle vilja läsa här. Stort och smått, allvarligt som skojigt, djupt och högt. Meddela mig i en kommentar så ska vi se vad jag kan åstadkomma. Okej?
Annars lär ni få fortsätta att läsa intigheter från Den hemska tvillingens rätt ointressanta liv. (Ja för mig är det ju inte ointressant men så djävla upphetsande är det ju inte.)
