Medan du satt i solen

eller vad du nu har gjort i helgen så har jag vankat omkring i trädgården med öronen fulla med hörsnäckor till mp3-spelaren. Spelaren har varit laddad med inlästa texter till revyn. Det är nu mindre än en månad kvar till revypremiären (första och sista föreställning går av stapeln vid samma tillfälle, exakt samma tillfälle) och nu sitter texterna.

Jag har fördelen av att vara någon form av sammanhållande länk och får ha såna där flashiga programkort där jag kan ha lite stödord nedskrivna. Inte för att jag tänker använda mig av dem, givetvis ska jag kunna mina repliker, men det leder till att jag kan vara en smula mer avslappnad än många av mina revykolleger. Men några av numren måste även jag klara mig utan hjälpmedel och dem har jag lagt lite extra krut på. Närbo har varit ett stort stöd av flera skäl, först och främst för att han inte fnissat åt mig när jag travat runt på gräsmattan och frånvarande deklamerat för både trast och bofink men också för att han så småningom motläst.

Och nu kan jag meddela att nu sitter replikerna. Jag har jobbat hårt, tagit om och tagit om i all oändlighet. Kan ni föreställa er hur oerhört tjatigt det måste ha låtit? Jag kan konstatera att Närbo och kisse är tålmodiga typer.
Jag framför mitt djupt kända tack.


Det här med att vandra runt medan man lär sig något är en beprövad metod. Det är nämligen så att hjärnan är betydligt mer mottaglig för kunskap och läraktig när kroppen rör sig. Har du ett svårlöst bekymmer så är det mer troligt att du löser det om du ger dig ut på en promenad eller springtur (om du är lagd åt det hållet).
Och i och med det halkar jag in på ett av mina favoritämnen, skolan, och deras fanatiska försök att få ungar att sitta stilla och jobba. Det här med att hjärnan tar in snabbare och enklare om kroppen är i rörelse är ju inget jag hittat på själv. Och den kunskapen borde ju finnas i den organisation som har som uppgift att förmedla kunskap.
Och ändå kämpar man för allt man är värd för att motarbeta denna inlärning.
Jo jag begriper att det blir lite stökigt att ha ett gäng ungar som vandrar omkring i sin jakt på kunnande...men jag tror man gör sig själv och ungarna en otjänst. Låt dem röra på sig så att de lär sig allt de vill och behöver och lite mer ändå.

Har jag fel? Bevisa det!

Kommentarer
Postat av: Anjo

Jag tror du har helt rätt om lärandet. Jag har aldrig tänkt på skolan på det sättet, men du har en verklig poäng.



Själv hittar jag det bästa lärandet antingen i skogen, i löparspåret eller när jag ligger på en spikmatta. Det sistnämnda är ju inte rörelse på samma sätt, men det får hjärtat att rusa i alla fall.



Kul med revyn... Jag har inte mycket scenerfarenhet, men trivdes varje gång.

2009-05-04 @ 08:37:11
URL: http://anjocity.wordpress.com
Postat av: Den hemska tvillingen

Anjo, jag insåg hur mycket det ligger i detta med lärande och rörelse när jag hjälpte sonen med hans skoluppgifter. Han sparkade med benen hela tiden, fast han var 15 och "borde lärt sig sitta stilla". Istället för att störa mig på det sa jag till honom att ställa sig upp och gå runt i köket medan vi gjorde uppgifterna. Jag tror att vi förkortade inlärningstiden med ungefär 50%.



Tror att spikmattan har samma effekt som promenaden, den ökar blodgenomströmningen och öppnar för mer hjärnaktivitet.



Ja jätteroligt med revy, älskar att "apa mig" så jag ser fram emot det men kommer att vara mycket nervös innan det är dags. Håll tummarna är du snäll.

2009-05-04 @ 21:11:00
URL: http://theterribletwins.blogg.se/
Postat av: Fiffi

En liten fråga bara:

Saknar du civilisationen när du är i stugan, saknar du stugan när du är i civilisationen eller har du hittat en balans som funkar?

Tacksam för svar

till frustrerad sommarstugesaknig Fiffi

2009-05-04 @ 22:04:02
URL: http://ufo-fiffi.blogspot.com
Postat av: Den hemska tvillingen

Bästa sommarstugesaknig Fiffi!



Aldrig att jag saknat civilisationen när jag är i stugan däremot saknar jag stugan när jag är i den så kallade civilisationen. Vi har inte ens tv i stugan och det uppskattar jag särdeles. Och nu när jag skaffat mobilt bredband finns ju alls inget att sakna...



Så någon balans är inte att tala om är jag rädd. Men det är väl något vackert i att sakna va? Som man gjorde när man var barn och längtade till sommarlovet. Det är ju först när man saknar som man till fullo förstår värdet av det man saknar.



Bästa lycka till önskningar från Tant tvilling

2009-05-04 @ 23:48:48
URL: http://theterribletwins.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0