Lunchsällskap
Det där med lunch är ett ständigt återkommande tema i vardagslivet. Läste för en tid sedan Trettioplus inlägg om hur att hitta den bästa lunchmaten. Helt korrekt i min smak.
På mitt jobb finns en massa människor att äta lunch med, ibland blir det medhavd låda, ibland lunch köpt i matsalen.
Men allra helst följer jag med "gubbarna" ut. De här herrarna är en samling som jag tror har lunchat ihop sen urminnes tider och jag har hakat på först på senare tid.
Det är Närbo, Herr J, Herr C, Herr N och sen varierar det. Ibland är Herr K med och ibland är det Herr W.
Det som däremot aldrig, nåja nästan aldrig,* varierar är lunchrestaurangen.
Vi går till Victoria, centralt belägen, på lagom promenadavstånd från jobbet. Och där äts det husmanskost av fin kvalitet. Servicen är god och snabbt går det.
Och när man följer med de här trevliga pojkarna, som nog måste sägas tillhör inventarierna, då vankas det godsaker till kaffet. De allra godaste flarn bärs in högtidligt på silverfat. Dessa flarn är, om man har tur, lite väl mycket gräddade så att de är mörkt bruna och smakar knäck. Och sedan ska flarnet knackas med kaffesked och därefter fördelas i lagom stora andelar. Företrädesvis är det Herr C som utför denna viktiga syssla.
Det munhuggs en del och diskuteras rätt mycket sport, Giffarnas "framfart" och Timrå IK´s bravader. Matcher hit och matcher dit men det är så trevligt att få följa med trots att mitt sportintresse ryms på ena handens lillfingernagel.
Det finns en tradition till i anslutning till dessa lunchpromenader, man går ALLTID samma väg både dit och tillbaka. Och ve den som avviker utan godtagbara skäl, då får man bassning av lunchgeneralen Herr C.
* Härförleden var sällskapet decimerat till Herr C, Herr W och Närbo och eftersom de två förstnämnda inte är lika noga med mat-ställe så röstade de på att gå på annat ställe och eftersom Herr C lever efter demokratiska principer fick han ge sig. Detta gjorde honom ledsen och nerstämd en hel vecka och det ska nog dröja innan sällskapet provar thaibuffé igen. Åtminstone om Herr C får bestämma...och det får han ju i regel.
Uppdatering: Herr J låter hälsa att Herr C ingalunda är lunchgeneral!
Åh så trevligt. På Markattans jobb är det hela tiden ett förfärligt tjatande om GI, LCHF, Atkins och stenåldersmat. Fan kan folk låta maten tysta mun? Mina matlådor som Söta halvan producerat studeras och diskuteras ingående, förmodligen för att det är lite MAT i dem.
Markattan
För sjutton, det är ju en väg dit och en annan väg tillbaka.
Jo Herr N har rätt, men det är samma väg dit och en annan samma väg tillbaka...eller hur?
