Den Hemska Tvillingen

Hej hopp på er.

Så har då ny omgång av Robinsson startat och jag orkade inte se. Jodå, teven stod på, närbon tittade och jag slurpade kräftor och läste bok.
Jag fattar inte vad det är för människor som frivilligt utsätter sig för denna typ av tortyr. Vem i hela friden vill umgås i månader (eller hur lång tid en sån här tävling pågår) med ormar, andra kräldjur, myggor i massor i ett träsk?
Jag utgår nu ifrån att det är frivilligt, för det är väl inte så att det är en ny variant av militärtjänstgöring? För är det så det förhåller sig får jag nog fly mitt fadersland och söka asyl någonstans. Ja under förutsättning att jag blir inkallad alltså.

Eftersom jag inte ens orkade titta på det så förstår ju var och en hur sällsynt illa lämpad just jag är för dyliga strapatser.
Ja men bara det faktum att du inte kan borsta tänderna varje dag eller att du inte har fast mark under fötterna utan sjunker ner en bit för varje steg du tar. Och att försöka överleva myggattackerna skulle driva mig till komplett vansinne och jag överdriver inte ett enda dugg. Jag klarar knappt av att sitta ute en kväll när 10 mygg inar omkring mig utan att högljutt svärande förklara krig mot dem. Och eventuella ormar.....Näää det är bara för mycket.

Och nu till det som fascinerar mig; tidigare säsonger av detta program har visserligen förlagts till en trevligare strand men svälten och myggen och pakterna har ju varit flitigt förekommande. Eftersom formatet inte är nytt (jo det heter så i tevebranschen...formatet) så kan ju vem som helst räkna ut att för varje omgång som spelas in blir det bara värre och värre grejer att överleva. Och ändå anmäler sig folk till det här! HUR är man funtad då?

Jag fördömer ingen av dem som anmält sig men jag skulle vilja veta vad som driver dem. Kan någon förklara?
För den här lilla stunden i rampljuset kan väl ändå inte på något sätt kompensera de vedermödor som de ska igenom eller? Och inte är väl prissumman så överväldigande stor att denna typ av prövning kan göra det hela värt det?
Ja det är ju lätt att säga, men för många människor är naturligtvis även en förhållandevis nätt summa pengar värd ett rejält stort lidande, men för mig som har det rätt så bra med jobb och bra lön förefaller det inte finnas pengar i världen för att få mig sugen på att anmäla mig.

Nä jag stannar helt sonika hemma och läser Syster min av Barbara Voors. En fängslande historia om tvillingsystrar. För mig som är tvilling, ja inte född i stjärntecknet Tvillingen utan faktiskt utrustad med en livs levande tvillingsyster är det något särskilt med historier om tvillingar. Efter att ha läst ungefär halva boken kan jag rekommendera den. Vilket vackert språk och vilka spännande människor.

Åter till läshörnan