Den Hemska Tvillingen

Igår berättade jag för närbon om en gammal bekant, en man jag jobbade med för många år sedan. Och det bara för att jag plötsligt sa något som påminde mig om den här killen. Och det är inte var dag jag tänker på honom eftersom det är längesen vi hade någon kontakt, säkert 6 år sedan minst. Vi jobbade heller inte tillsammans så länge att vi hann lära känna varandra närmare.
Men nu som sagt dök han upp i minnet och jag funderade på hur livet blivit för honom sen jag sist pratade med honom. Såpass funderade jag att jag i morse var tvungen att kolla upp om han bor kvar där han bodde då, en ö på den östra sidan om fastlandet. Jo det gjorde han och sen var det väl inte mer med det....

Eller...jo, när jag kom hem idag från jobbet och slog på datorn hade jag ett mail från StayFriends och det var ifrån killen på ön som ville att jag skulle höra av mig eftersom det var ett tag sen. Ja men hur stor är sannolikheten att två människor som passerade varandra i ett kortare jobb för 7 år sedan ska tänka på varandra samtidigt och dessutom göra diverse efterforskningar och ta kontakt SAMTIDIGT?

Berättade detta vid dagens middag som avåts tillsammans med närbo och son och jag inledde med att säga "Idag hände det något fantastiskt". Som svar på detta sa sonen och lyckades verkligen sätta ord på vad jag kände; "Nej, det är inte fantastiskt, det är ta mig fan creepy!" Visst är det väl nästan överkusligt men så enormt roligt ändå.

Och annars går livet på i sin gilla gång, jag har rivit lite mer tapeter i sovrummet idag. Kontaktat en av mina systrar för att höra mig för om möjligheten att hon syr mig ett sånt där överdådigt överkast som jag vill ha. Jo det går bra och nu är det minsann hög tid att lägga undan pengar för detta. Men som jag ser fram emot att få lägga på det där på min egenhändigt byggda säng (ja den andra sonen, han som snart är färdigutbildad snickare) ska ju förstås göra det mesta av byggandet. Fast det lär ju dröja en evig tid innan rummet blir mitt på riktigt, kan ju inte köra ut sonen bara för nöjet att lägga på ett överkast. Låta sonen använda det på sängen medan han bor där???? Du skojar, honom skulle jag inte anförtro ett överkast aldrig så slitet och nött. Nej, men bara känslan av att ha alla de där fina detaljerna som en vacker dag ska in i rummet tillsammans med mig ger mig lätta rysningar över ryggen.

Och till sist en grattishälsning till både närbo och son som har namnsdag idag.

Ps. I morgon kommer inga inlägg ity bloggägaren ska träffa vänner inför den stundande revyn och nu ska alla planer sättas i verket och tvillingen upp på scenen och motta folkets jubel. Ja inte redan i morgon men det är dags att träna sig på den vackra, graciösa bugningen.
Men på fredag tänkte jag faktiskt ge mitt lilla omdöme om Låt den rätte komma in och så en bonusbedömning av en bok jag sprang på av en händelse, En sorts kärlek av en holländs författare som jag nu glömt namnet på...det kommer på fredag...på en dator nära dig.