Den Hemska Tvillingen

Jaha, då är ännu en arbetsvecka avklarad och det har ju gått ganska bra.
Efter min smäll...eller nästan-smäll in i den berömda väggen gör jag dagligen nya observationer.
Jag har blivit enormt känslig för surr, sånt där som förekommer till exempel på en lunchrestaurang
eller ett kontorslandskap. Den som kom på den idén att vi mår bra av att (vilket svepskäl förresten)
sitta i landskap borde ha något plågsamt straff för sitt påhitt.

Konsekvensen av surrkänsligheten är att jag ska byta plats och får sitta i en lugnare miljö.
HIPP HURRA vad bra. Det ska bli ordentligt skönt att få göra det bytet och jag hoppas att det
kan ske i början på nästa vecka.

Nåväl, det var utlovat lite omdömen om en eller annan bok i dagens inlägg.
Längre ner på sidan finns en länk till en riktig recension hämtad från Ordfront.
Jag tänker lata mig en smula för varför göra något som någon annan redan gjort så bra?

Så varför ska du nu ta och läsa Låt den rätte komma in?
Jo, det är verkligen en spännande historia. En vän till mig sa att hon inte läst så långt i boken
för att hon fann historien äcklig. Det kan jag bara instämma i. Många gånger får man den där
typiska filmkänslan där man vill skrika till personen på duken "NEEEEEJ, gå inte in där, du kommer
att bli dödad". Den känslan får man inte ofta när man läser en bok men John Ajvide Lindqvist
kan konsten till fulländning. Han gör formidabla miljö- och personbeskrivningar men också
känslostämningar. Och trots att det stundtals är en sorglig, hemsk, frustrerande berättelse som
möter en så är den så oerhört vackert skriven. Det är ett språk som klingar som de sprödaste klockor
och jag blir så förälskad i sådana böcker. Läs mer om författaren här.
Ordfronts recension av Låt den rätte komma in

Och så hade jag ju utlovat ytterligare en liten bokreflektion.
Ramlade över en pocket som ingått i Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj.
Den heter En sorts kärlek och är skriven av Ray Kluun. Hittade en intressant intervju
med författaren och den kan du läsa här.
Men så till vad jag tycker. Det finns en stor äckelfaktor även i den här boken
eftersom den handlar om en man som bedrar sin fru till och med när hon
blir sjuk i, som det visar sig, dödlig cancer. Ja böcker med inslag av otrohet
har vi ju läst förut men det som skiljer den här från så många andra är att berättelsen är sann,
självupplevd och inte beskriven av den som blir bedragen. Det är nog språket som gör att jag
äcklas en del av otrohetsbeskrivningarna, det är rått, det är hårt, det är vulgärt. Sex och lust
beskrivet på ett tämligen vulgärt sätt men rakt på, utan krusiduller och omskrivningar.
Så antingen sitter man med skammens rodnad på kinderna eller så går man igång på de
smaskiga detaljerna.
MEN, detta är ingen porrskildring. Det är en berörande berättelse om en man som förlorar en
älskad fru i en vidrig kamp mot cancer, den är närgången, naken, varm, mänsklig och så vacker.
Kluun behärskar också berättarkonsten och Birgit Lönn har översatt den på ett lysande sätt.
(Som om jag kunde bedöma det, originalet är ju skrivet på holländska, ett språk jag inte behärskar alls.)

Ja kom nu inte och klaga hos mig om du inte har något att syssla med i helgen. Pallra dig  iväg och
låna eller köp dessa böcker omedelbums och sen hinner du inte hitta på bus på många goda timmar!

Hejs hopps och trevlig kväll...nu ska här dansas...på tv iallafall.