Att hålla sams
Så påbörjas och avslutas varje dag med rapporter om läget i Gaza. Vi får veta i princip allt om Israels attacker och om hur fasansfullt läget är inne i Gaza.
Och jag vet inte vem som har rätt och vem som har fel. Jag kan inte avgöra vem marken ska tillhöra och vem som borde flytta på sig. Som svensk uppfödd med demokrati till frukostvällingen är det enkelt att tycka att de gott kan dela på det där landområdet och leva i fred med varandra.
Och inte sjutton är det enklare för israeliska föräldrar att släppa iväg sina barn än vad det är för de palestinska. Inte sörjer man mindre beroende på vilken sida om avspärning man befinner sig. Jag kan inte ens föreställa mig att göra mina söner i ordning för krig, det finns inte i min värld att de skulle kunna skjuta mot andra människor oavsett nationaltiet och religion. Och att de skulle bli martyrer för att de död för att döda någon av motståndarsidan är nog inte riktigt deras grej. I vår familj har vi inte riktigt så hårda krav för att få vara martyr ett tag. Det räcker att plocka ihop efter sig och sina syskon FAST man är så sjuk...eller var det för ett par två veckor sen.
Vi ser intervjuer med israeler och palestinier och båda falangerna uttalar sig i hårda och fördömande ordalag över fienden såklart, annat vore ju märkligt, men bland alla frågor som finns hos mig frågar jag mig ständigt HUR ORKAR DE? Hur är de människor funtade som i år efter år, årtionde efter årtionde, sekel och sekel och årtusende efter årtusende orkar nära detta gemensamma hat? Jag fattar inte att man kan gå omkring och vara så arg så länge. Jo jag inser att jag är naiv och att frågan måhända är felställd men nog måste denna konflikt ha sin boning i ilska och känslan av oförrätter begångna för urminnes tider.
Och jag lyssnar på Ring P1 och inser att det kanske inte är så enkelt ändå för här diksuterar två svenska, fullvuxna män kriget där nere och de blir så osams att de verkar vilja riva ögonen ur varandra. Ja jag vet alltså inte om vad som är rätt och vad som är fel men följande reflektioner har jag gjort:
Om man tillhörde den grupp som Hitler försökte utrota borde man kanske ha större fördragsamhet med andra gruppers rätt att finnas i världen. (Och jo, jag tar mig rätten att göra historiska generaliseringar. Det som hände under andra världskriget måste man kunna hänvisa till likaväl till vad Gud och Mohammed bestämde för mer än 2000 år sedan.)
Och återigen, hur orkar människan befinna sig i ständig konflikt? Det övergår mitt förstånd. Hur mobiliserar man den stora massan att gång på gång ge sig ut på verdergällningsraider.
Nåväl, lev väl ni som kan och försök att hålla sams
Och jag vet inte vem som har rätt och vem som har fel. Jag kan inte avgöra vem marken ska tillhöra och vem som borde flytta på sig. Som svensk uppfödd med demokrati till frukostvällingen är det enkelt att tycka att de gott kan dela på det där landområdet och leva i fred med varandra.
Och inte sjutton är det enklare för israeliska föräldrar att släppa iväg sina barn än vad det är för de palestinska. Inte sörjer man mindre beroende på vilken sida om avspärning man befinner sig. Jag kan inte ens föreställa mig att göra mina söner i ordning för krig, det finns inte i min värld att de skulle kunna skjuta mot andra människor oavsett nationaltiet och religion. Och att de skulle bli martyrer för att de död för att döda någon av motståndarsidan är nog inte riktigt deras grej. I vår familj har vi inte riktigt så hårda krav för att få vara martyr ett tag. Det räcker att plocka ihop efter sig och sina syskon FAST man är så sjuk...eller var det för ett par två veckor sen.
Vi ser intervjuer med israeler och palestinier och båda falangerna uttalar sig i hårda och fördömande ordalag över fienden såklart, annat vore ju märkligt, men bland alla frågor som finns hos mig frågar jag mig ständigt HUR ORKAR DE? Hur är de människor funtade som i år efter år, årtionde efter årtionde, sekel och sekel och årtusende efter årtusende orkar nära detta gemensamma hat? Jag fattar inte att man kan gå omkring och vara så arg så länge. Jo jag inser att jag är naiv och att frågan måhända är felställd men nog måste denna konflikt ha sin boning i ilska och känslan av oförrätter begångna för urminnes tider.
Och jag lyssnar på Ring P1 och inser att det kanske inte är så enkelt ändå för här diksuterar två svenska, fullvuxna män kriget där nere och de blir så osams att de verkar vilja riva ögonen ur varandra. Ja jag vet alltså inte om vad som är rätt och vad som är fel men följande reflektioner har jag gjort:
Om man tillhörde den grupp som Hitler försökte utrota borde man kanske ha större fördragsamhet med andra gruppers rätt att finnas i världen. (Och jo, jag tar mig rätten att göra historiska generaliseringar. Det som hände under andra världskriget måste man kunna hänvisa till likaväl till vad Gud och Mohammed bestämde för mer än 2000 år sedan.)
Och återigen, hur orkar människan befinna sig i ständig konflikt? Det övergår mitt förstånd. Hur mobiliserar man den stora massan att gång på gång ge sig ut på verdergällningsraider.
Nåväl, lev väl ni som kan och försök att hålla sams
Kommentarer
Postat av: Markattan
Kanske ska vi ta och skicka ner den hemska tvillingen till Gazaremsan? Det vore något för såväl israel som hamasanhängare. Tror jag ringer han Bildt bums och frågar om det finns plats för en till.
Markattan
Postat av: Den hemska tvillingen
Ja det vore nåt det, att hänga med Bildt och tala om hur han ska sköta jobbet. Tror han är rätt kul att umgås med i all sin torrhet. Vi har ju iallafall en favoritrestaurang ihop.
När ska vi åka?
Trackback
