Jag och sport
En gång i tiden följde jag hockey-vm med stort intresse. Ingemar Stenmarks glansdagar höll mig klistrad vid tv-n. En eller annan tennismatch med Björn Borg, Mats Wilander och Stefan Edberg har man ju sett.
Men annat? Nja, då får det minsann vara någon svensk idrottare som slår igenom helt otippat på något stort evenemang.
Trots det blir jag ohemult stolt ett par sekunder när jag ser att Elsfborg gått och tagit serieledningen i Allsvenskan.
Särskilt när Sundsvalls stolthet Giffarna håller sig i någon gärdsgårdsserie och leker fotboll.
Och med detta inlägg riskerar jag att uteslutas ur lunchgemenskapen med Herrarna J, C, N, K och Närbo men det är ett pris man får vara beredd att betala för att sanningen ska komma fram.
Haha, du är inte rädd om dina lunchvänner du inte. Och vad ska stackars Herr J säga nu, tänk på ryggen hans.
Markattan
Ja herreminje!
Stackars dig i morgon.
men, det kan de säkert ta..som de män de är..hehe-
Själv älskade jag Wassberg..Ja, jag gör det nog fortfarande.
Där kom han körandes med snoret fastfruset och hängandes i skägget och vann över praktpojken Gunde!
Wow...jag gråter nästan när jag tänker på wassberg!
Och Stenis..ja, varenda skola hade ju uppehåll från lektionerna när Stenmark åkte!
Och jublet!
Jisses..det visste inga gränser.
Det var tider det.
/Ossportslig-A
Markattan; Jag får nog leta mig nya lunchvänner. Närbo går här och muttrar om att jag är osolidarisk och att han kommer att ge igen vid första bästa tillfälle.
Ännelaij; I två veckor till behöver jag inte bry mig om slika ting som lunchsällskap.
Och Wassberg...glömde ju honom. Han är min stora favorit också. Gillade att han inte ställde upp på journalisternas fåniga frågor i tid och otid utan gick sin egen väg.
Ta det lugnt, IFK Göteborg återtog ledningen. Precis som väntat.
Fasching; Jag sörjer inte nämnvärt.
