Den Hemska Tvillingen

Närbo har en arbetskamrat, ja han är faktiskt min jobbarkompis också, som just nu ligger hemma med ett misstänkt diskbråck.
Det är en åkomma jag aldrig drabbats av tack och lov men jag har förstått att det gör vansinnigt ont.

Det är ju inte så skoj att vara sjukskriven och att kämpa med smärta är ju jobbigt som sjutton.
Igår fick jag veta att diskbråckspatienten regelbundet läser min blogg och det var då jag bestämde mig för en liten återuppväckning av det gamla Besökstid som gick i radio när jag var liten. (Vi hade just lämnat grottorna och etablerat oss i bostäder med raka väggar och trä på golvet.)

Programmet gick ut på att släkt och vänner till sjuklingar skrev brev, ni minns va? Papper och penna och så ett kuvert med frimärke på. Ingen e-post, inga sms...bara papper och penna och en brevbärare.
Jo, de skrev alltså brev till programmet och önskade sina vänner ett snabbt tillfrisknade och så fick de önska en låt för den sjuke.

Men tiderna förändras så jag tänkte så här va...Bland er läsare finns ju en uppsjö med kunskap om olika bra, läsvärda, roliga sidor på nätet. (Det måste ju bli liiite träligt att bara ha min sida att läsa gång på gång)
Så nu vill jag att ni i era kommentare skriver en liten krya-på-dighälsning till Herr J och lämnar en länk till en bra sida.
Det betyder alltså att det idag inte duger att bara gå in här och läsa, man måste anstränga sig och lämna en kommentar. Men kom ihåg att det inte är för min skull, utan för Herr J som ligger hemma och har ont och tråkigt. OK?

Jag börjar med några länkar!

Den fine Bonton förnekar sig aldrig.

Arga lappar är ju roliga att läsa.

Avigsidan är en favorit där jag ibland hittar guldkorn som jag mailar till Herr J.

Och så den härliga Tjuvlyssnat. Där kan man grina rumpan ur led om man inte passar sig.

Så min gode Herr J, håll till godo och ta det lugnt så att ryggen blir bra igen. Hade hoppats på ett besök från er för att visa hur bra det blev med växthuset, hur fina plattorna blev efter Fru J´s instruktioner och vad fin lill-pisse är. Men det får bli när du är bättre i ryggen. Och nästa gång vi har vägarna förbi lovar vi att komma in och inte bara ofint åka iväg utan att säga hej.