Annorlunda och Pellelunda
Lyckan var stor när vi fick klart för oss att det väntades två på samma gång.
En flicka som heter Anna och en pojke som heter Pär.
När dessa var små visade deras syster upp mammas juveler. Hon höll upp ett halsband och yttrade
-Å, titta, detta var annorlunda!
Den lille Pär tittade med stora, förundrade ögon på dyrgripen och höll genast upp ett annat halsband och sa
-Ja...och den här, den är pellelunda!
Och det är väl inte svårt att förstå hur tankarna gick i huvudet på den lille vännen. Fanns det något som var Annalunda så måste det ju i rättvisans namn finnas något som är Pellelunda.
Det är den sötaste historien mina barn har åstadkommit.
Och nu är det så att denne lille (190 cm lång) man har tagit körkort idag.
Det hördes över en skrapig mobiltelefonlinje att han sken som en sol hela han.
Och det är väl Pellelunda va?
Hela familjen Hemska tvillingen står upp som en man och hurrar för Pär som tagit ytterligare ett steg in i vuxenvärlden.
Markattan står längst fram och hurrar högst och flest gånger för Pär, tänk på att han nästan är min.
Markattan aka moster monster
Vad fint sagt!!!! Jag blir alldeles tårögd av småfolks klokskap.
Gratta sonen så mycket. Och säg till honom att blinka, det gör man när man åker UR en rondell. Inte in. Punkt.
:D
Ett så fyndigt uttryck är värt att notera i minnesboken. Dagen då han fick papper på att han får ratta en bil på egen hand är ju en riktigt stor händelse i en ung mans liv och bör absolut noteras av modern!
Gratulera till "lappen" och uppmana honom att för sin egen, mammans och alla andras skull : Ta´t lugnt i trafiken !
Present till dig hos mig...
Markattan
Hahaha!
En sådan ljuvlig barnhistoria! Hoppas att mamman inte är alltför orolik nu när sonen skall ut och rulla på vägarna själv... Mina barn kör race runt kvarteret på sparkcykel och trehjuling. Det räcker för mig! Trevlig blogg!
