Den Hemska Tvillingen

Just nu, med vita vidder utanför fönstret och med kylan krypande i hela kroppen, skriker hela mitt väsen -NEJ TACK till den kommande julen. Har aldrig varit så förtjust i det där städandet, handlandet, matlagandet, bakandet och fejandet och nu är det värre än vanligt.
Vill helst åka bort till något varmt, avlägset ställe och strunta i traditionerna.
En överbliven resa någon?

Och eftersom snön och vintern nu tydligen gjort sitt intåg för i år så kommer nu hurtfriska människor strålande glädjas åt att "det blir så ljust när snön äntligen kommit". Mitt svar blir som vanligt syrligt och trumpet att det går utmärkt bra att tända ett ljus eller en lampa om man nu lider av att det är mörkt. Då kontrar dessa normalt trevliga människor med att barnen blir så glada när det är snö. Jaha, och? Kan vi nöja oss med att det ligger snö i diverse pulk- och skidbackar kanske? För på trottoarerna där jag vistas behövs ingen snö alls, det blir bara halt och bedrövligt.  Och sen inträffar ju efter några dagar ett mildväder som leder till slask och blask och sen blir det kallt IGEN och slasket fryser till is och så blir det ännu halare. Nej, låt mig slippa snö och jul i år, please!

Undrar om denna gnälliga önskan kommer sig av att det är söndag och en ny arbetsvecka ligger framför mig eller om det beror på att mina leder än en gång gör sig påminda och jag vet vad jag har att vänta. Nämligen iskyla i kroppen oavsett hur varmt det är runt omkring mig och ett molande i vareviga led. Tänk hur det känns att tugga staniol så vet ni hur det känns i mina leder. Stackars den hemska tvillingen :-)

Fast bilen går bra (om jag hade haft nån vill säga).

Men jag ska väl avsluta lite positivt ändå...bara 5 dagar kvar till nästa ledighet.