Den Hemska Tvillingen

När jag var 9, 10 år läste jag en mängd böcker av kategorin Äldre flickböcker. Om det var nån ordning
på de där böckerna blev hjältinnan, eller någon som stod henne nära, sjuk. Lunginflammation eller något annat allvarligt och omgivningen vandrade av och an, vridandes sina händer i vanmakt och oro.
Den åldrige doktorn (jodå, det var sällan en läkare) skakade missmodigt på sitt huvud och delade ut lugnande pulver (Å vad jag önskar att man idag kunde få ett pulver!) till de alltmer vankelmodiga damerna.
Men så, slutligen skulle den sjuka genomlida krisen. Krisen kom som toppen på ett antal feberattacker men denna, den sista avgörande var alltid värst och klarade man sig igenom den då var man hemma...
Och var det nån ordning så klarade sig förstås hjältinnan men var sedan tvungen att åka på rekreation till någon engelsk badort fast bad inte var att tänka på, åtminstone inte de närmaste 3 åren.

Nåväl, i natt har jag haft min kris. Ingen gick här och vred sina förtvivlade händer i vanmakt och det var ju bra för nån lunginflammation har jag ju inte! Inte heller baddades min feberheta panna och det är jag mycket tacksma över, jag frös bra som det var ändå. Men jag gick igenom och jag väntar nu bara på en rekreationsresa...fast inte till engelsk badort...för kallt så här års. Nej Thailand går bra. Vem är det som ställer ut biljetter för sånt?

Äsch, jag är så nöjd med att min näst äldsta kom hit med glass och lite godis. Passade på att duscha när hon var här och hon bäddade rent i min säng under tiden. Gissa om det var ljuvligt att krypa ner igen...

Skulle tro att jag kommer att sova som en liten gris i natt.

Hejs hopps på er.