Den Hemska Tvillingen

Så äntligen är skolan över och jag är inte längre förpliktigad att engagera mig i grundskolans göranden och låtanden. Fantastiskt skönt om ni vill veta min åsikt. Den lille, långe sonen iklädde sig ett stycke grön, 80-talskostym, inköpt på Kupan och gick iväg för att hämta sitt högst mediokra betyg. (Nä det var inte ens mediokert!) Men nu är det gjort och nu väntar nya utmaningar men jag lovar gott folk, att den ljusnande framtid är hans, om än med dåliga, eller obefintliga betyg. Jag är övertygad om att en dag hittar han motivationen och då kommer han att lära sig allt han behöver på ett kick. Dum är han nämligen inte och inte heller obildbar. Frågan är nu hur att tacka för det engagemang och den omtanke som några få personer visat honom under den sista tiden i skolan? Tänker på två kvinnor som satsat allt för att hjälpa min pojk och jag vill att de ska få veta och verkligen känna hur väldigt mycket de betytt för mig. Tänkte mig att bjuda hem dem på en liten trevlig middag. Vad tror ni om det? Nåväl, fadern har samlat telningarna i sitt enkla tjäll för att fira sin födelsedag så jag är kattvakt och har åtminstone en helg utan barn. Fast jag tror ju att sonen blir kvar där ute på bystan ett tag till. Trevlig helg