Nu är vi åter hemma i stugan efter ett flängande på landets vägar. Trötta är vi och en del av oss har tvättat av sig resdammet. Pilsner tror dock att detta är hans egen plats så han blir lite stött när man flyttar honom därifrån.
Essi är försiktigt nyfiken på nykomlingen men håller en stram attityd, det gäller att visa vem det är som bestämmer. Pilsner å sin sida gör vad han kan för att visa sig tuff och karsk. Undersöker de nya reviren med påtaglig nit och iver. Vi får se hur mycket som står kvar i fönster och på bänkar i morgon. Det står så mycket saker i vägen är hans absoluta uppfattning. Även i fönstret i Oxelösund fanns det grejer som behövde flyttas på, bland annat en vattenkanna, full med vatten förstås. Det blev till att torka och hänga matta på tork innan vi for.
Det var spännande att komma hit och få se hur tomaterna växt, jordgubbarna som mognat och att Johannesörten håller på att gå i blom. Ett inköp av lite sprit är alltså av nöden för kryddning lite längre fram, vad gör man inte för att tillfredsställa Ulf Lundell?
Nu väntar egen säng och kudde, så ljuvligt skönt det ska bli.
Pilsner här. När man kommit sig tillrätta här i Oxelösund är det tydligen dags att ge sig ut på vägarna igen. Nu bär det av till något ställe som heter Sundsvall och en katt som heter Essi. Kan undra vad det är för en filur. Hoppas att hon är snäll och att hon tycker om mig.
Men vem kan motstå mig?
Inte värst många skulle jag tro. Men det visar sig och jag ska väl vara så snäll jag bara kan så ska det nog ordna sig. Jag har förstått att det är många som vill hälsa på mig när jag kommer till det där stället där jag visst ska bo. Jag hoppas att de också ska vara snälla.
Men först ska vi alltså åka långt, långt, långt. Man får hoppas att mina människor inte blir åksjuka för då kan det ju bli jobbigt för en sån liten katt som jag.
Vi hörs när vi har kommit hem hörni, för nu måste jag faktiskt kolla hur det går med packningen.
Kattnatten har gått bra. Pilsner har sovit i fotändan på Närbo, låtit som en moped en stor del av tiden och varit lugn och belåten. Allt fungerar som man kan förvänta sig men kisse är är mer gosig än vi väntat oss.
Någon som ska ta det verkligt lugnt är den hemska tvillingen. Det har blivit en rätt hackig sömn och min rygg känns som om den är på väg att gå av.
Så har vi avverkat första och andra etappen på hemresan. Vi hade ett fasligt sjå från början eftersom kisse inte var helt nöjd med sakernas tillstånd. Varmt var det, instängd i transportbur och orolig i största allmänhet. Så vi flyttade ut Pilsner och han fann sig väl tillrätta på golvet framför passagerarsätet. Svalare där och där blev han tyst och sov.
En liten paus strax utanför Gränna hanns med.
Efter våfflor med grädde och blåbärssylt hos Närbos kusin gick färden vidare för koll av Skrukebygatan.
Roligt att se den lilla byn där farsan så dagens ljus.
Och nu är vi framme hos Närbos syster och ska få hennes goda mat. Härlig temperatur så det blir middag på altanen.
Pilsner är än så länge lite lur på att gå på lådan. Den luktar inte som hemma och det är tveksamt om den alls går att använda. Nåja, nöden har som bekant ingen lag och när det kniper lär han sätta sig där till sist.
I morgon är det vila som gäller. Får se hur det går.
Idag lämnar vi Markattan och hennes halva. Vi tar också med oss en katt och det känns som om vi berövar honom all glädje i världen. När man ser Pilsner och hans bror busa förstår man hur roligt de där två katterna har det tillsammans och jag är rädd att Pilsners första tid i nytt hem inte kommer att bli lika angenäm.
Först ska det alltså åkas bil ganska långt. Idag ger vi oss iväg för kaffe hos en av Närbo´s kusiner nere i Östergötland. Och visst är världen bra liten? Förra gången vi var där upptäckte vi att hon bor granne med min fars födelseby, Skrukebygatan. Å så roligt för mig som aldrig varit och tittat på stället där min far slog upp sina ljusblå 1920. Däremot har jag åkt runt i trakten för att hitta stället med det vackra namnet utan någon framgång. När vi så satt oss i bilen för att åka ifrån kusinen så stod plötsligt skylten där - Skrukebygatan - vilket alltså inte är en gata utan en liten, liten by.
Nåväl, sen går färden vidare mot Nyköpingshållet där vi hälsar på en av Närbo´s systrar några dagar. God mat och vila ser jag fram emot. Inte för att det varit värst ansträngande här hos Markattan och äcklig mat har vi inte heller fått. Trots att det är jag som lagat en middag och stått för idéerna till den andra. Kolla bara vad sällskapet fick till efterrätt i måndags...
En pannacotta med jordgubbsgele, färska jordgubbar dekorerad med basilika och riven choklad. Men en kass fotograf!
Och på fredag kanske vi åker hem till Sundsvall och stuga .
Där blir det spännande att se hur Essi tar emot den nya kissen och lika spännande att se hur tomaterna i växthuset har vuxit under de dagar vi varit borta. Och Pilsner får vackert finna sig i att flytta till nya människor och en ny katt. Nog tror jag att de kommer överens så småningom men det lär väl bli lite vrånga miner ett tag innan de har lärt sig samsas. Eller så är Essi så klok att hon begriper att Pilsner är en liten kattunge, sin storlek till trots, och att det är hon som bestämmer och således kan kosta på sig att släppa in det lilla kräket.
För övrigt kan meddelas att Den hemska tvillingen har haft dejt med Atlas och numera är ren och fin. Atlas bjöd på varmt vatten, ljuv musik, bubblor och en skön massage.
På Ullared? Tja, köpte disktrasor (!), eltandborste, underkläder och skarvsladdskydd samt tre påsar Ahlgrens bilar att muta Närbo med om han blir kinkig under resan.
Ja men titta på dessa två som passar på att sno Farbror Ramses sovplats och leker bananflugor när tillfälle gives. Hermes längst fram som vet att titta in i kameran och Pilsner längst bort som för tillfället ser en aning mallig ut.
Idag ska det bli premiär. Idag ger vi oss iväg till GeKå´s i Ullared. Inte för att jag ska handla något särskilt utan mer för att det är en sån där grej man kanske ska ha gjort innan man lägger igen ögonen. Eller näää, kan ju förstås leva utan att ha sett Ullared men nåt ska man ju göra.
Det tar på krafterna att köra bil en hel natt efter att ha varit i farten en hel dag. Vi var således rätt slut igår. Men umgåtts med systrar och en söt halva samt katter har vi ju förståss.
Nu har vi dock sovit nästan hela natten och känner oss lite mer i form. Och katterna, vilka katter! De är så fina att man inte kan sluta titta på dem. Men däremot blev jag lite trött på att höra Pilsner i natt. Han sov i mitt och Närbons lånade krypin men tyckte vid halvfyratiden att det nog skulle vara roligare på andra sidan dörren och tog sig därför an uppgiften att gräva sig under dörren. Då min syster Markattan har helt vanliga golv gick det inte så bra. Pilsner lät sig inte stoppas av dylika trivialiteter utan fortsatte glatt sitt grävande. Detta väckte även hans ömma moder som genast kom och skrek utanför sovrumsdörren.
För att få lite sömn till släppte jag ut den lille bråkstaken vilket endast resulterade i att vi under ett tag hade alla 4 katterna i sovrummet. Men det straffar sig att vara uppe och busa på nätterna. Man blir så himla trött.
Markattan och Närbon har också dragit sig tillbaka för en stunds sovande, Markattans söta halva spelar något spel och själv har jag lagt både första, andra, tredje och sista handen vid maten. Det blir laxtournedos, tomat- och mozarellasallad samt pannacotta med jordgubbar.
I morgon möjligen Ullared, har aldrig trots min uppväxtort varit på detta ställe. På kvällen tänker jag jacuzza med Närbo i superdusch-spa-bad-anläggningen som bor hos Markattan och hennes familj. Ett vidunder att tvaga sig i!
Idag är dagen då jag träffar Pilsner för första gången. Tanken var att det skulle ske ikväll men eftersom Närbo är en påhittig kille så stack vi sent igårkväll. Vi har kört hela natten från Sundsvall till syster nere i Västergötland (Västra Götaland dårå) och var framme 9.15.
Men eftersom vi smög iväg hemligt för att överraska syster och söt halva så kunde jag ju inte blogga längs vägen. Alltså inga initierade rapporter från själva resan.
Men här är vi nu och Pilsner är så rackarns söt att hjärtat smälter. Han tycker om både mig och Närbo så jag hyser gott hopp om att allt kommer att fungera ypperligt. Men kissen Essi har inte sagt sitt än så vi får se hur det går.
Pilsners lille bror är också mycket söt och rar men har som livsuppgift att tigga mat när vi andra äter. Inte undra på att han väger mer än storebror.
Läser i Aftonbladet att Stjärnorna på slottet nu är bemannat för årets inspelning. Vi har de prominenta deltagarna, Björn Ranelid, Siw Malmkvist, Meg Westergren, Kjell Bergqvist och Tommy Körberg.
" - SVT har i flera år jobbat för att få med Kjell Bergqvist, 56, och Tommy Körberg, 61, till programmet. Men de har båda sagt nej eftersom de inte gillat de deltagare som produktionen presenterat.
- Vi har tackat nej för att vi har känt att det har varit för många pompösa hybristomtar som vi inte vill ha runt oss. Jag har sagt byt gäng, byt stil och ring Tommy. Och han har sagt samma sak på sitt håll, säger Kjell Bergqvist. "
Villka rara polare va? Stöttar varandra och väljer varandra till sitt eget lag just som på skolgårdens fotbollsmatcher.
"Tommy Körberg går ännu hårdare fram i sin kritik och pekar ut de personer han tycker har förstört "Stjärnorna på slottet".
- Det är bara att titta på programmen. Varför håller man på och spelar gossen Ruda bara för att man inte får någon uppmärksamhet hemma. Jag tycker att det är dålig stil.
- Jag vet att Börje Ahlstedt valde den rollen för att han tyckte att det var så tråkigt annars. Och Jonas Gardell kan ju vara en pain in the ass, så han spelade väl sig själv. Det är under mänsklig värdighet. Vi har tillräckligt med förnedrings-tv. "
Men förnedringsintervjuer är helt ok?
"För att locka in Tommy Körberg och Kjell Bergqvist på slottet har SVT gett dem fria tyglar att bestämma vilka övriga gäster de vill ha med. - Jag föreslår gäster och så säger SVT ja. Och så kommer de med förslag och så säger jag nej, berättar Tommy Körberg. "
"Vi ska föra rika samtal i stället, säger Körberg"
Tja, jag vet inte vem det är som är pompös hybristomte jag.
Jag håller med om att vi haft nog av förnedringstv, jag instämmer i att vi kan sluta med mobbningsprogram. Men att kalla andra gäster för pompösa hybristomtar och själv agera som om man måste få bestämma allt om man överhuvudtaget ska vara med....är inte det just definitionen av ett vara pompös hybristomte?
Så här på Närbons första semesterdag vaknar jag i svinottan, 4.45, och hör hur tranor ger sig iväg söderut. Redan undrade jag eller har vi sovit bort hela semestern? Fasligt vad det gick fort, som Lisabet sa när Madicken hoppad fallskärm från uthustaket.
Tranorna fortsatte sitt trumpetande och jag försökte verkligen att räkna ut hur långt på året vi kommit. De där fåglarna brukar väl inte dra förrän framåt september va?
Det löste sig när jag var riktigt vaken och insåg att det var Närbo som snarkade.
Så du Mona, fler än du som vaknar av fåglakvitter i arla morgonväkten således.
Bilden är snodd från Hällekis-kuriren.
Puffar redan nu för kommande veckas blogginlägg från Den hemska tvillingen, missa inte Kattresan. Kommer på en dator nära dig.
Obs. Bilden är från Ivar Arosenius bok Kattresan. Min kattresa kommer att bli något helt annat.
Idag fattades det beslut på hög nivå. Jorå. Vi bestämde oss.
Vi släppte tillbaka grodynglen som nu är på väg att bli grodor. (Och det är just vad man ska göra när man hållit grodyngel i fångenskap; de ska tillbaka till den plats där man tog dem....uppdraget slutfört alltså.)
Så här kommer de sista bilderna på våra grodbebisar.
Fortfarande i barnkammaren!
I full frihet. Jo, om man anstränger sig kan man se ett litet grodyngel! Strax under lampan finns det en.
Vad sjutton ska jag blogga om framöver? Frågorna hopar sig men var är svaren?
Har han ingen hjärna och därför blivit tvungen att tänka med andra delar av kroppen? Eller tror han att han är guds gåva till kvinnorna? Tja, inte vet jag.
Ja det regnar. Vilket många bloggar och andra sidor på nätet konstaterar. Närbo jobbar sin sista dag innan semestern tar sin början och han var inte glad idag när han vaknade. Det har regnat hela natten och det regnar än. På väg hem till stan i morse vräkte det ner.
Och vad gör vi då åt detta? Deppar över det usla vädret? Går och lägger oss och surar tills solen skiner igen? Eller som någon jag känner till som sjukskrev sig för att slippa ödsla dyrbara semesterdagar på skitväder?
Nej, hurtfriskt tänker jag att det får vara vilket väder det vill för jag är ledig och det är ganska skönt när det regnar. Möjligheterna till latande ökar dramatiskt. Ingen tycker att det är värst konstigt att man sitter/ligger och läser en hel lång regnvädersdag. Inte heller anses man tokig om man ägnar sig åt sällskapsspel framför brasan dagar då solen tycks ha dött.
Det enda som stör mig är att alla våra jordgubbar förstörs i detta regnande. Är det ett i-landsproblem eller?
Närbo har åkt iväg för näst sista arbetsdag innan semestern tar sin början även för honom. Kisse är ute och jagar sork eller nåt, kan duga med en fluga också om sorkarna behagar hålla sig borta.
Själv ska jag krypa ner i sängen med Ernst.
Nä, inte den Ernst. Han är för lång för att få plats i min säng. Fast vi skulle nog kunna ha ett och annat att säga varandra. Jag gillar den här Ernst. Har nog inget emot någon Ernst alls som jag träffat på.
Jo jag har träffat på Ernst K. Jag satt i Luleå och väntade på ett flyg hem en söndag för flera år sedan. Hallen var full av utvakade scouter från hela världen och säkerhetskontrollen fullständigt igenproppad. Eftersom jag inte alls hade bråttom satt jag lugnt och inväntade att kaos skulle lägga sig så att jag kunde bli scannad och förklarad ofarlig för flygresa.
Plötsligt uppenbarar sig en mycket lång man som förstås var Ernst. Man kan tro att han varit uppe i norr och invigt något eller deltagit på nån heminredningsmässa, de förekommer väl i varje stad med självaktning?
Nåväl, Ernst plan skulle strax lyfta och killen hade bråttom, bråttom. Så han fann sig nödsakad att tränga sig igenom hopen med scouter, genom säkerhetskontroll för att hinna med planet. Men som han skämdes. Så jobbigt det tycktes vara för honom att bete sig så. Och det hedrar honom tycker jag. Hur många "kändisar" har man inte sett genom åren som anser sig ha någon slags förtur baserat på sitt kändisskap?
Åter till den Ernst som jag SKA krypa i bingen med.
Ja Ernst Brunner alltså. Och hans bok Yngling på guld. Historien i sig lockar mig inte, men hans språk! (Som vanligt alltså) En bok må innehålla de härligaste historier med de mest rafflande intriger men om den är dåligt skriven orkar jag bara inte läsa. Brunner skriver bra, mycket bra och jag är glad att jag upptäckt det i tid.
Tack vare de ständiga väderomslagen värker mina leder (sa jag att jag ska bli mormor?) och jag sover inget vidare. Det innebär att jag är trött som f-n. Ska tratta i mig tons of Alvedon och försöka sova en skvätt.
Men innan dess; ni vet när man träffar på en människa som det bara klickar till med. En sån där som man kan prata om ALLT med och det känns som om man varit vänner for ever and ever fast man just träffas. En sån där som man nästan blir kär i. Och när man träffas nästa gång så tar samtalet vid där man slutade sist fast det kan vara 5 år sedan man sågs. En sån tjej lärde jag känna för 8 år sedan (ungefär alltså) och vi jobbade ihop ett tag men sen gick vi skilda vägar. Vi har träffats sporadiskt och pratat med varandra per mail och telefon lite nu och då. Hon ringde igår och var på hemmaplan för semester så jag struntade i kvalitets-tv och stack iväg till Alnö och träffade henne några timmar. Å det är så skönt att ha kompisar som henne.
Inser att det finns en anledning till att vi inte har tv i stugan.
Jag är i stan idag för att fixa med lite grejer som inte innefattar betonggjutning, tomatplantor eller jordgubbsplockning. Tvn står på och det är absolut ingenting, och jag menar INGENTING av värde att se. Såvida man inte vill beställa lite Sheer Cover. Något magiskt smink som gör dig fantastiskt vacker.
Ingen i min stuga skulle uppskatta det speciellt mycket så jag avstår.
Gick ut en sväng i regnet och passade på att titta till barnkammaren, den med grodyngel. Vi har flyttat över dem till en större balja och byggt upp med stenar för att de ska kunna sitta torrskodda och lära sig att vistas på land.
Och titta vad jag fann utanför baljan.
Så liten och söt att inte ens en Strandskata kan tycka annat väl?
Den fick vackert finna sig i att stoppas tillbaka i baljan igen då Närbo ansåg att den är för liten för att klara sig på egen hand i stora vida världen. Typiskt pappor!
Min syster, Markattan, driver blogg. En audiovisuellblogg som hon kallar den då hon både skriver och läser in texten. Vet att många uppskattar att lyssna på Markattan då hon har en väldigt behaglig berättar-röst.
Idag har syster spelat in ett sommarprogram, ni vet de där programmen som P1 kör varje sommar för oss på väg, på stranden och i hängmattan eller hur det nu är.
Efter att ha läst igenom de bloggar jag läser varje dag vill jag lyfta fram de mest läsvärda i dag.
Det är Anjo som skriver så ofattbart vackert och gripande som idag skriver om en skolflickas självmord och skolans sätt att hantera (ickehantera det). Och det är en av mina stora favoriter, glad, kul, aktuell, Galaxer i mina målarbraxer-Fiffi som skriver om rasism och att det är dags att ta ställning.
Läs och förfäras men låt oss tillsammans påverka de goda krafterna och göra världen lite bättre, lite mänskligare, lite förståndigare och lite modigare.
Dagens no-no är Monas universum, den som liksom jag är dödens rädd för ormar gör bäst i att inte läsa. Mona är idag utsedd till en ond människa som publicerar hemska bilder. Jag är säker på att hon gör det för att bli av med en sina jobbigare läsare, nämligen en hemsk tvilling.
För övrigt kan rapporteras att tomatplantorna hyser 6 små bebistomater som sitter så fint på sina grenar och växer och mår bra. Dagens efterrätt finns det bild på
Jordgubbar från egen täppa, solmogna, solvarma med grädde (inte från egen ko). Kan det bli bättre? Nixpix, det kan inte det.
Trotsade blåsten och tog mig ett dopp idag. Badtemperaturen är 22 grader och därmed kan man bada. Minnesgod läsare kommer ihåg att senast det badades i Den hemska tvillingens domäner var det 25 grader. Alltså 3 grader lägre idag än då men upplevelsen tyder på att det var närmare 13 graders skillnad.
Tvingade mig i och sam en stund och efteråt är det ju så skönt, så skönt. Sol på bryggan att torka av (och för alldel lite blåst också) och skönt varm i kroppen som man blir efter en nedkylning. Nu har vi intagit middag och sitter på altanen och löser korsord (Närbo) och bloggar (jag).
Har faktiskt varit på auktion även idag. Tänkte skippa det men Närbo ville promt ha sällskap så jag offrade mig på villkor att vi inte satt där hela dagen. Ropade in ett sprojlans nytt strykjärn vilket behövs här i stugan samt en tavla till Ovala galleriet.
Ha, det var missförstånd och feltolkningar som ledde till att jag trodde att sonen var på väg hem igen. Han har tagit semester och passat på att bli sjuk men har för avsikt att återvända till fadern redan nästa vecka. Just nu är han såpass krasslig att han ligger över hos syster i Östersund. Vi får se om han alls kommer. Slipmaskin, here I come!
Mormor låter som ett gammalt fint ord, på en gammal fin kvinna som bakar bullar, berättar sagor, plåstrar om skrubbade knän och bjuder på hemgjord saft. Mormor låter mjukt och gott. Eftersom jag var så liten när min egen mormor dog så har jag ingen egen erfarenhet. Min farmor dog när min far var 17 så henne har jag aldrig träffat. Mina bilder av dessa kvinnor bygger helt och hållet på sånt jag läst, sett på film, hört andra berätta och på mina egna fördomar. Min egen mor var förstås mormor åt mina barn men jag såg ju henne mer som mamma ändå.
Så jag vet egentligen inget alls om hur en mormor kan tänkas vara.
Men jag lär ju få veta. För i början av nästa år kommer jag själv att vara en...
Tror jag satsar på att bli en sån här! Observera den hemgjorda saften.
Inte för att jag fattar hur det kunde bli så här. Den blivande mamman har ju förvisso åldern inne men det är ju en sak. Jag är abslut inte tillräckligt gammal för att bli mormor. Jag inser ju förnuftsmässigt att jag har uppnåt den åldern med råge...men inombords är jag ju fortfarande bara 22, MAX.
Så här ligger det till, jag har i min ägo en tvårumslägenhet sen 4 år tillbaka. Från början bodde min äldsta dotter där medan jag huserade hos Närbo. (Han som har en lägenhet i samma kåk men i andra trappuppgången.) När dotra skulle flytta skulle lägenheten, framförallt sovrummet renoveras och bli min egen oas i livet. Då bestämde sig sonen för att flytta hit. Ingen idé att renovera då inte. Fortsatte att bo hos Närbo men det höll ju inte länge. Jag fick ränna som ett skållat troll över vinden för att se till att ungen kom upp på morgonen och kom isäng på kvällen. Så jag flyttade hem och bodde i vardagsrummet. Till sonens förtret för där ville han bo. "Skulle inte tro det" var den här tjuriga morsans kommentar. Då hade han suttit framför dator och tv hela nätterna och sen inte "orkat" gå till skolan. Nåja, det hade ju inte gjort någon större skillnad eftersom han inte gjorde ett piss när han var där. Han levde i tron att lärdomar skulle komma flygande som feta sparvar bara han klev in genom skoldörren.
Nåväl, sonen flyttade hem till fadern och skulle jobba istället. Klang och jubel, nu skulle renoveringen ta fart och sovrummet skulle förfärdigas. Först en tvådagarskonferens men sen så.... När jag kom hem tog det 1 timme och 1 kvart innan dotter nummer två aviserade sin inflyttning då hon och pojkvän behövde en paus. Sen tog det ytterligare två dagar innan sonen var tillbaka eftersom "farsan e dum i huvet och fattar ingenting".
Renovering inställd.
Denna sommar har lyan stått tom. Jag i stugan, sonen på nytt hos fadern för jobb. Och idag, min andra semesterdag skulle jag alltså börja med att tömma rummet, packa ner sonens grejer för transport till pappa och vidare ut i världen. Sen skulle renoveringen börja. Skönt ju att komma hem till nygjort sovrum till hösten. Har under tiden skaffat på mig diverse attiraljer som ska komma till pass när väggarna har ny dräkt och sängen är ihopsnickrad och så.
Igårkväll får jag besked om att sonen kommer hem för "farsan e dum i huvuet och fattar ingenting".
Men vad i hela helvete? VEM har lagt en förbannelse över denna sovrumsrenovering? Kliv fram och erkänn. Vedergällningen blir hemsk om du inte erkänner själv!
Håll med om att de är rara, barnen....visst då? Åtminstone när de sover...någonannanstans!
Joho det sa jag och nu åskar det. Jag kanske kan söka jobb på SMHI? Ni ska se att det blir storm vilken månad som helst. Tippar på slutet av september eller större delen av oktober.
När jag släpat fram pottskåpet som ska slipas ren från färg och letat rätt på redskapen som ska användas (värmepistol, slipmaskin, skrapa) vilket inte var så svårt eftersom det råder exemplarisk ordning i uthuset. (Skojar inte, vi städade där i lördags) och hållit på i 2 minuter känner jag att det här är ju inte så skoj egentligen. Då börjar det mullra i himlen och sen kommer regnet. Bara att packa ihop och bära in grejerna igen.
Vilken himla otur jag har va?
Så nu ska jag lägga mig och läsa en god bok och sova en stund. Sa jag att jag har semester?
Hmmm, är det nödvändigt? Nej, så nu när jag har gått min bloggpromenad och förgiftat diverse bloggar med kommentarer så är det väl dags för eget inlägg.
Sen ska jag locka fram katten. Hon har nu varit ute sen igår morse, hon var framme och hälsade på oss några gånger under kvällen men ville inte följa med in. Det lär nog inte gå någon nöd alls på henne. Men det är lite mysigt att gå och lägga sig igen när kisse ligger bredvid och spinner.
Ja så nu har jag faktiskt inte tiiiid att sitta här och glo längre.
Eftersom min semester börjar i morgon ska jag gå och lägga mig nu så att jag vaknar pigg och utvilad i morgon. Då kan jag stå på farstubron och vinka raskt och alert till Närbo när han ger sig iväg till jobbet.
Och sen kan jag gå och lägga mig igen...
7 veckor av sovmorgon, säkert ända till 7 och sen en hel dag när jag bestämmer precis vad jag ska syssla med. Gissar på en hel del läsning, betong-gjutning, några dopp i sjön, femtioelva myggbett, tupplur före maten, mer böcker.
Eller så kommer jag att vara ett vrak efter dessa veckor med tanke på den lilla fina klocka som inköptes av Närbo på auktionen igår. Den tickar högt och slår varje hel- och halvtimma! Hur ska man kunna sova då? Kanske kan smuggla ut helvetesmaskinen till utedasset? Det vore ju ståndsmässigt att uträtta sina behov till tonerna till 7-slaget.
Närbo och jag bevistade gårdsauktion igår. Det köptes in ett väggur, nej inte nåt vräkigt i spruken ek, eller nån ful gundpendyl eller så. En enkel, åttkantig sak som vi hoppas ska visa tiden med hyfsad precision. Vet inte om det faktum att det fanns femtioelva klockor i huset är ett bra eller dåligt tecken.
Det inhandlades också en kattreseväska. En sån där transportbur till katt eller liten hund. Bra med tanke på att det alldeles snart kommer en ny kisse i hushållet. Tror inte att vår Essi och lille Pilsner skulle trivas i samma väska så att säga. Nåt privatliv vill väl även en katt ha.
En snygg, men dammig kudde i grönt till mitt sovrum hittades och lite annat smått och gott. Vi handlade modest och svävade inte ut i några omotiverade köporgier. Däremot kom vi nästan aldrig hem igen. Auktion på landet börar med visning klockan 10.00. Försäljningen tar sin början en timma senare och brukar avslutas vid 5-tiden. I extrema fall håller den på till 18 eller så.
Den här hade inte slutat 21.30 när vi gav upp. Auktionisten, Bengt, får man säga är en tapper man. Det enda han stoppade i sig på hela dagen var ett antal flaskor vatten och läsk. Men absolut inget mer matnyttigt. Inte en protein eller kalori i övrigt så långt ögat såg.
Vet ni vad som brukar inträffa med folk som inte äter på en hel dag? De blir ganska griniga efter hand. Så också Bengt. Och när han blir grinig börjar han skälla lite smått, först på personalen som bär fram och ut den varor som går under klubban. Och därefter utökar han skället till att omfatta de presumtiva köparna. Vi bjuder för dåligt, det regnar för mycket, det går inte snabbt nog.
När vi åkte hem sa jag att det var sista auktionen med Bengt för min del. Men det kanske jag inte ska sätta några pengar på. Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.
I morgon, mina vänner, börjar min semester. Nog om det va?
Läser en artikel på aftonbladet.se om Pär som jobbar på en handelsträdgård . Han jobbar 8 timmar om dagen, normal arbetstid således. Pär är 34 år och befinner sig i en bransch som förmodligen inte kryllar av feta löner.
Men 18 spänn om dan?
Det visar sig att Pär har en lätt utvecklingsskada och har sjukersättning och får hela 18 kronor om dagen för sitt arbete. Ägaren till handelsträdgården berömmer sig med att han gav Pär 500 spänn när han skulle till Finland en gång. Stiligt! Han har inte råd att anställa någon...men han har alltså råd att förnedra sig själv så till den milda grad att han slår sig för bröstet när han gett Pär en slant till resan.
"Men jag bryr mig inte om hur kommunen löser det här med lön, jag kan inte hålla reda på det. " säger Tommy Carlsson som är den som äger handelsträdgården. Nä tror jag det, klart att han inte kan hålla på och fjanta med såna petitesser heller, han har ju en handelsträdgård att se till.
Måtte folk sluta att handla där...Pär förlorar ju inga stora pengar på det. Men handlar lär gå i putten och det måste jag erkänna skulle glädja mig en smula.
Som förälder är man ju för det mesta väldigt stolt över sina barn och ibland svämmar det över. Som idag när näst äldsta meddelar att hon kommit in på universitetsutbildningen hon sökt. Å så bra, så himla bra! När hon är klar med studierna kommer arbetsgivarna att stå på rad för att erbjuda henne jobb.
Jo, så blir det apselut.
Och så var det dags för dagens väderleksrapport. Över södra norrlands kust- och inland regnar det. Rejält. Och är det inte en paradox att man ändå måste ut och vattna i växthuset?
Jo, det är det apselut.
Så jag ska leta fram sydvästen och stövlarna och ge mig ut i busvädret. Ha en handduk redo när jag är tillbaka va?
Ja de andra är ju inte gjorda än så det blir inga kort på dom. Jag och kamera är inte sams idag men skyll inte på mig.
Kisse och jag snodde Närbos bil och rymde från stan. Närbo har beredskap och får inte vistas utanför stan...Jo det får han men lite dramatiska vinklingar får det väl lov att vara va.
Ja jag tittade på Michael Jacksons "minnesstund" och det finns ju ett eller annat att säga om saken.
Hur smaklöst får det bli innan det går över gränsen? Jag tyckte att man satte nivån rejält hårt när kören sjunger "Soon and very soon we are going to meet the king" samtidigt som man rullar in guldkistan. Hur stor man än anser att Jackson var så kan han väl inte jämföras med Gud. (Nu betraktar jag mest Gud som ett intressant tanke-experiment och inte som en verklig företeelse så vem som är Gud kan givetvis diskuteras.) Och kom inte och snacka om att man naturligtvis avsåg Gud som i Gud fader och att det var en väl vald låt i sammanhanget. Det var ju bara att lyssna på publiken så fattade man vem de tyckte var kingen i det här sammanhanget.
Och hur många tror att han faktiskt låg i den där äckligt vräkiga guldkistan under den här ceremonin? Jag gör det iallafall inte. Och förvandlades inte plötsligt hela evenemanget till en "svartas samma värde som alla andra"-gala under ett tag? De flesta som har full täckning i hjärnkontoret har väl insett att hudfärg är just hudfärg och inte på något vis avgör ditt värde, eller? Men det är väl lätt för mig att säga förmodligen. Jag tillhör ju inte den gruppen så jag vet ju inte hur det är.
Jag tror säkert att varenda en som ställde sig på scenen menade varje ord de sa och alla som sjöng gjorde det för att hedra en stor man men det framstår ju som smått löjeväckande när man inte en gång hört någon av alla dessa säga något snällt och gott om honom innan han dog. Det enda som verkade äkta var Brooke Shields ord och dotterns fina ord om sin pappa. Vilken tjej va? Som gav hela världens sensationsmakare en rejäl spark i arslet med sina enkla ord. "Jag vill bara säga att ända sen jag föddes har min pappa varit den bästa pappa man kan ha". Tji fick ni som skrivit om hur konstig han var...
Jag har ingen aning om vad som är sant och vad som är påhitt men för de här ungarna var han väl kort och gott farsan. Och ungarna är väl som ungar är mest, man älskar sina föräldrar även när man inte får som man vill eller måste göra sånt som man inte vill.
Och vem hade släpat dit den där hemska predikanten? Var det inte en minneshögtid? Jag fattade inte att det var världskongress för retoriker och VM i agitation.
Jag satt hela tiden och tänkte om Michael plötsligt skulle uppenbarade sig livs levande och det hela visade sig vara ett nytt och avancerat grepp för att öka intresset ytterligare för hans avskedskonserter. Det hade varit det enda som kunnat överträffa den här sändningen i smaklöshet.
Till sist; vid vilken tidpunkt kommer flertalet tittare/lyssnare vara såpass engelsk-kunniga så att vi kan slippa taffliga översättningar utav folk som av okänd anledning är satta att kommentera dylika spektakel? NÄR????? Kan vi inte slippa det här nu?
Min semester ska egentligen börja vecka 31, den 27 juli. Hur långt bort känns inte det? Jäääättelångt. Så när jag insåg att jag kommer att ha väldigt lite att göra den sista arbetsveckan flaggade jag för att en 40 timmars flexledighet kunde komma att utnyttjas vecka 30. Men idag förstod jag att de kommande två veckorna skulle innebära noll, nada och ingen arbetsuppgift alls, what so ever så tog jag och räknade lite och fann att jag utan vidare spisning kan gå redan nästa tisdag. Vilket, gott folk, innebär att jag jobbar (nåja, tjänstgör då) fem arbetsdagar till och har sedan ledigt i 7 veckor!!!!
I fjol var Närbos ena syster här och hälsade på. Med stor ros som gåva till brors sommarstuga. Den är så vacker och blommade när den kom så att det stod härliga till. Eftersom vi har en del blandade erfarenheter när det gäller rosors lust och möjlighet att överleva vintern har det hållits tummar för just den här busken. Det är ju extra roligt med växter som har en historia bakom sig.
Och titta på den nu...14 knoppar har den och ser ut att trivas alldeles utmärkt i slänten där den har sitt bo och sina rötter.
Här är några av dem i större storlek.
Den är så söt.
För övrigt klipper vi gräs och kör trimmer för att få bort det långa gräset. Gräsklipparen är en gammal rackare som behöver vila nån timme mellan varven så just nu är det alltså paus för kaffedrickning och bloggskrivning.
Igår när Närbo åkte på auktion passade jag på att bära in pallkragar i växthuset och där ska så småningom sättas ner lite kryddväxter. Men jag gjorde också plats för rädisor. Jag vet att jag inte behöver ha dessa i särskilt varm miljö men i trädgårdslandet får det nu inte plats mer så då passar det ju bra i huset.
Och till sist i denna trädgårdsrapport kan meddelas att grodynglen som vi räddade i maj nu har utvecklat små bakben. De har fått bo i hink, två hinkar och nu mera i två rätt stora tvättfat. Snart dags att lägga ner stenar för dem att sitta på och använda som flyktväg när det är dags att flytta hemifrån och ut i stora vida världen. Och deras föräldrar måtte vara stolta och glada över en så livskraftig omgång. De lägger ungefär 1500 ägg och av dessa räknar man med att mellan 10 och 15 klarar sig till grodstadiet. Nu har jag inte räknat alla yngel en nog rör det sig om 2-300 iallafall. Betydligt bättre överlevnad således. Men nu lär ju en massa stryka med så fort de ska ut och kolla sig om i världen så det kanske inte blir mer än 10 kvar ändå.
...det blir åska! På trappan som leder ner mot sjön sitter det flugor i en mängd sällan skådad. Småflugor, ettriga, orädda och närgångna. Det blir åska!
Och jag loggar ut, stänger av och gör mig oanträffbar. Kanske lägger jag mig på sängen och läser en god bok, det har jag gjort mig förtjänt av, nystädat som det är! Möjligen gör jag mig en kopp kaffe också.
Här är den, endast för din skull kära Markatta, väskan som Dator bor i när jag inte använder den.
Snygg va? Från Golla som gör snygga grejer men borde fundera lite mer på sin hemsida för den var ingen hit.
Så här ombonat är det inne i boet. Lägg särskilt märke till de två ytterfacken.
Både jag och Dator är nöjda
Lev väl
Ps. Uteblivna kommentarer från Den hemska tvillingen beror uteslutande på att jag så här års mestadels håller till i trädgården och slåss med mygg, knott och svier (eller hur det stavas) och badar och bygger växthus och sånt ni vet. När jag kommer in är jag så trött att jag knappt orkar borsta tänderna. Men det gör jag ändå, jag prioriterar det framför att kommentera lika frekvent som jag brukar. Jag läser dock fortfarande.
I den här takten har vi mogna tomater till frukost i morgon.
(Men som i alla trädgårdsprogram på tv har vi fuskat lite)
I övrigt; 2 dopp i sjön, 25 grader i vattnet, 8 tomatplantor satta i drivbänken, 2 individer less på jobb, 17 arbetsdagar kvar till semester. Som livet mest alltså.
Jo, har skaffat nytt bo till datorn! En röd, snygg väska som rymmer både dator, elkablar och andra gadgets tillhörande livets nödtorft. Jag nämner då mobilladdare till två olika telefoner, laddare till mp3-spelaren, kameran, usbkabel för överföring av bilder från kamera till dator samt en och annan publikation med varierande innehåll. Min dator nöjer sig inte med vad för trånga utrymmen som helst inte, den vill ha ett snyggt och ombonat hem där den kan känna sig trygg och säker.
