Allt möjligt bra ju
Kisse är tillbaka, ja hon kom samma dag som hon försvann. Lite försiktig var hon så något har väl skrämt henne, fast vid god vigör och med frisk aptit. Sen sov hon hela långa natten mellan huvudkuddarna som hennes människor vilar huvudena på.
Och en annan har gått och blivit med coachdiplom! Jorå, nu känner jag mig färdig att dra igång min lila firma och tassa igång mitt alldeles egna coachande. Ska ringa AF idag som tydligen har ett bra starta-eget-kit. Fast just nu ångrar jag att jag inte gjort det här tidigare för nu står jag som en yster galopphäst i startfältet och vill ut på banan och använda mina förmågor. Ska fixa någon som hjälper mig med min blivande hemsida också! Det är mycket nu som ni märker, men bara roligt.
En viss grön nyans ligger över tvillingens hud eftersom tvillingsystern ska iväg och turista på varma och soliga nejder. Visserligen unnar jag min syster alla möjliga trevligheter men jag då? Ska jag få vara kvar här utan resa? Kan jag inte packas ner i bagaget? Jag tar ju inte så stor plats alls. Snälla då????
Nåväl, må väl och lev väl
2008-06-26 @ 10:48:38
Permalink
Allmänt
Kommentarer (1)
Trackbacks ()
Kisse e borta :-(
En hel vecka i stugan och idag försvann kissen Essi.
Hon släpptes ut i morse efter att som vanligt tillbringat natten mellan husses och mattes huvudkuddar
och sen dess har hon inte synts till.
Hon är inte van att vara ute och har hittills inte varit så vidlyftig i sina turer så vi befarar det värsta.
Fast det är klart att katten kan ha hittat på egna äventyr och inte känner sig färdig att gå hem än.
Eller så har hon blivit rädd för något och ligger och trycker och kommer jamandes framåt natten.
Eller så har det faktiskt hänt henne något och vi får aldrig veta vad!
Ja det är bara att vänta och se. Fast inte är det roligt inte.
Nåväl, på onsdag är det dags för diplomeringen! Då har jag genomgått coachkursen och får förhoppningsvis mitt diplom. Därefter är det dags att dra igång sin egen lilla verksamhet och se om man kan få några klienter! Spännande.
Så kära vänner, håll tummarna både för framgångar vad gäller diplomering och ett rikhaltigt antal kommande klienter samt för kissens snara återkomst.
Jag är bara i stan en kort stund för att tvätta, sen bär det av till stugan och kattletandet igen.
Lev väl
2008-06-22 @ 17:27:58
Permalink
Allmänt
Kommentarer (1)
Trackbacks ()
Det ondaste sitter i själen. Min yngste har inga lätta dagar för han och hans pappa kan inte hålla sams. Elakheterna flyger mellan dem och de är ungefär lika goda kålsupare båda två. J är verbal och snabbtänkt och slänger ur sig vassheter som han vet tar mitt i hjärtat. Pappa ligger inte långt efter och kan konsten att hitta saker som kan fälla den starkaste. Idag uppstod en kontrovers som resulterade i att Johannes inte får bo där under nästa läsår.
Och det sagt med så hårda ord att jag undrar hur J ska klara det. Återstår för mig att övertyga honom om att det är bättre att bo kvar här hos mig. Eller så kanske mosters förslag faller honom på läppen. Ja vi får se hur det blir.
Ett enda vet jag iallafall och det är att jag aldrig någonsin kommer att överge honom så som han och jag känner att pappa gjort. Jag kan inte komma ifrån att vi vuxna har ett större ansvar än våra barn för att det ska fungera.
Det mindre onda men nog så smärtsamma sitter i min vänstra vad och beror på en sträckning igår som jag lyckades förvärra idag när jag hängde tvätt. Fan vet vad som hände men det känns som om nederkanten av muskeln i vaden sitter löst. Förmodligen är den fortfarande fast förankrad där den ska vara så jag avvaktar väl morgondagen så får jag se hur det känns då.
Fast det finns ju glädjeämnen också här i världen! Anna, mitt mittenbarn, ja hon är alltså nummer tre i skaran av fem, fick som enda i elev på sitt gymnasieprogram, stipendium på 1000 kronor. Hon fick det för sitt glada, trevliga, hjälpsamma sätt och för sitt engagemang för sina studier som hon tar på största allvar. Och så får ju ungen mest bara mvg efter mvg. Tänk att det kan skilja så mycket på barn från samma familj.
I morgon är det coachutbildning igen. Två dagar den här veckan och två nästa vecka. Och på onsdag nästa vecka är det diplomering! Uppkörning i coaching kan man väl kalla det. Men oavsett har jag bestämt mig för att dra igång min egen coachverksamhet och starta i liten skala för att se om det bär.
Ni lär ju få läsa hur det går både på diplomeringen och med företaget (fast det blir väl inte förrän efter sommaren.)
Nu åter till tvätten!
Så äntligen är skolan över och jag är inte längre förpliktigad att engagera mig i grundskolans göranden och låtanden. Fantastiskt skönt om ni vill veta min åsikt. Den lille, långe sonen iklädde sig ett stycke grön, 80-talskostym, inköpt på Kupan och gick iväg för att hämta sitt högst mediokra betyg. (Nä det var inte ens mediokert!)
Men nu är det gjort och nu väntar nya utmaningar men jag lovar gott folk, att den ljusnande framtid är hans, om än med dåliga, eller obefintliga betyg. Jag är övertygad om att en dag hittar han motivationen och då kommer han att lära sig allt han behöver på ett kick. Dum är han nämligen inte och inte heller obildbar.
Frågan är nu hur att tacka för det engagemang och den omtanke som några få personer visat honom under den sista tiden i skolan? Tänker på två kvinnor som satsat allt för att hjälpa min pojk och jag vill att de ska få veta och verkligen känna hur väldigt mycket de betytt för mig. Tänkte mig att bjuda hem dem på en liten trevlig middag. Vad tror ni om det?
Nåväl, fadern har samlat telningarna i sitt enkla tjäll för att fira sin födelsedag så jag är kattvakt och har åtminstone en helg utan barn. Fast jag tror ju att sonen blir kvar där ute på bystan ett tag till.
Trevlig helg
Det pågår visst någon sorts mästerskap i världen. Kan vara begränsat till Europa,
Färgglada pojkar/män/gubbar rantar runt på en gräsplätt och försöker peta in en rund sak i nån form av fyrkant med nät.
Under tiden ropar sig upphetsade karlar hesa och en högröstad bakgrundskör skrålar en ohörbar salva. Antar att det är för att uppmuntra de där gubbarna som springer runt på gräset. (Och det kan de ju verkligen behöva med tanke på de svårigheter de tycks möta.)
Tidningarna är också drabbade av fenomenet då stora delar är bebodda av granna bilder på de svettiga spelarna. Analyserna är många och ordrika både i radio och TV. Jag har även hört kolleger diskutera detta och förstått att somliga tagit ut sin semester för att bevista spektaklet på plats.
Vad är det som händer?
Hej och hå...förra veckan präglades av mycket sol och värme.
Johannes vistades hemma hos pappa så på den fronten var det oerhört lugnt.
Och helgen var ju ovanligt lång med tanke på att vi kommenderats ut att vifta med
blågula flaggor på fredagen. Jag trotsade detta påbud och ägnade mig åt att byta
den felande vattenpumpen till en hel och riktig. Och si...nu finns det vatten i stugan. Både hushållsvatten från kallkällan och trädgårdsvatten från sjön.
Det enda att klaga på nu är att pumpen som tar upp vatten från källan inte håller helt tätt. Det läcker från kopplingarna och det är synnerligen irriterande.
Det spelar ingen som helst roll hur mycket gängtejp som används, det läcker ändå och eftersom det läcker mer nu än från början misstänker jag att de här speciella gängorna är så speciella att de inte vill umgås med nån tejp what so ever. Eller så kanske det ska vara en tejp av någon särdeles exklusiv sort??? Tips någon?
Denna vecka är min sista som varande förälder åt ett grundskolebarn. På torsdag avslutar Johannes sina studier och går vidare mot andra utmaningar. Vet inte vem av oss som njuter mest av det. Han har kanske inte tillägnat sig så mycket konkreta kunskaper i svenska, engelska eller matte men däremot har han lärt sig en väldig massa om människors beteenden och om vuxnas ibland orimliga förväntningar på att ungar ska "skärpa sig och ändra attityd" utan att för ett ögonblick reflektera över sitt eget beteende eller sin egen attityd. Nåja, nu är det över och jag slipper att ha flåsande lärare i örat som beklagande uttrycker sig över hur jobbigt jag måste ha det eller som i förtäckta ordalag skyller både det ena och det andra på min unge. (Trots att han inte var på plats när det ena eller det andra inträffade!)
Och det är väl om något värt att glädjas över...
Lev väl
