Den Hemska Tvillingen

Jag känner förakt, sorg, ilska. Orkar knappt röra mig så förlamande trött blev jag vid pass 14.30 idag.
Vad är det då som har hänt?
Två personer låt oss kalla dem A och K hade för en tid sedan ett lönesättande samtal. K meddelar sin syn på A och den består till 99% av negativa omdömen. A var enligt uppgift inte perfekt!, lyssnade inte, begick misstaget att varna för att projektet hon drev inte skulle kunna leverera på grund av resursbrist. Hon hade inte förmåga att driva projekt och K erbjöd sig storsint att gå parallellt med A för att stävja olämpligt beteende från A.
A hamnade i ett läge där hon fick försvara sig och det är kanske meningen med lönesättande samtal, jag vet inte. Det är inte min bild av hur sånna samtal ska gå till.

Nåväl, samtalet led mot sitt slut och K gav A beskedet att hennes lön skulle höjas med 400 kronor.
A uppmanade K att prata med fler personer vilka hon namngav för att få en mer heltäckande bild av A´s kompetens och prestationer. K gjorde så och bilden blev allt sämre, A var i det här läget inte värd mycket alls men trots detta höjde K sitt bud med ytterligare 100 kronor.

A som kände att hon fått nog av trakasserier från K gav sig av till sitt fackförbund för hjälp. Möten arrangerades och och K´s chef blev informerad om läget. Så skulle nu dessa två parter K, K´s chef, A och A´s fackrepresentant mötas. Och vad händer? Jo K skyller på att A missuppfattat, att K aldrig sagt ditten eller datten, att det inte varit menat si eller så...och ord står mot ord.
Nu är ju inte K´s chef ovetande om att K vid flera andra tillfällen gjort märkliga uttalanden men den vetskapen får henne inte att agera. Inte heller är hon ovetande om att 3 personer på kort tid begärt och blivit förflyttade från K´s grupp. Snart räknar vi till 4 personer för A kommer inte heller att vara kvar.
Innebär det här några som helst aktiviteter från K´s chefs sida? Är det tänkbart att K inte får vara chef längre?

Nej, nej, nej, den här arbetsgivaren väljer den fega, ryggradslösa vägen. Hur kan man vara så feg? Hur kan man vara så oärlig? Hur orkar man leva med sig själv när man gjort någon så illa? Och gång på gång!

Min respekt får de aldrig igen, A´s förtroende har de förbrukat. Jag kan inte (tyvärr) säga att jag är förvånad.
Men förakt är allt jag känner. OM jag varit mindre beroende av en inkomst hade jag sagt upp mig på stående fot för här går gränsen för vad jag kan acceptera från en statlig arbetsgivare.
Jag vet vad jag kommer att göra i morgon, då ska jag intensifiera mitt jobbsökande  för på denna arbetsplats stannar jag inte längre än nödvändigt.

Vaknade med värre smärtor i revbenstrakten än väntat och inte har det blivit bättre av värktabletter.
Flexade ut strax efter lunch som intogs tillsammans med två vänner. Dessa tillhölls strängeligen att inte vara roliga men de misslyckades kapitalt. Det gjorde så förbenat ont att skratta att jag är rädd att jag inte uppfattades som mitt vanliga jag.

Därefter förlade jag den oväntat lediga eftermiddagen i horisontalläge hos en hyfsat nybliven mamma och det var välgörande för både revben och själ.

Både middag och kaffe fick jag och trevligt prat om ditten och datten. Sånt är en verklig lisa för själen och borde praktiseras betydligt oftare. Klippt blev jag också!

Kisse har varit ensam hela långa dagen och tycker att jag är extremt tråkig som sitter framför datorn istället för att klia henne bakom örat. Bäst sålunda att jag avslutar mitt bloggande och ägnar mig helt och hållet åt henne. Annars kanske hon hämnas genom att riva mig i natt när jag är helt värnlös!

So long