Den Hemska Tvillingen

Närbo och jag bevistade gårdsauktion igår.
Det köptes in ett väggur, nej inte nåt vräkigt i spruken ek, eller nån ful gundpendyl eller så.
En enkel, åttkantig sak som vi hoppas ska visa tiden med hyfsad precision.
Vet inte om det faktum att det fanns femtioelva klockor i huset är ett bra eller dåligt tecken.

Det inhandlades också en kattreseväska. En sån där transportbur till katt eller liten hund.
Bra med tanke på att det alldeles snart kommer en ny kisse i hushållet. Tror inte att vår Essi
och lille Pilsner skulle trivas i samma väska så att säga. Nåt privatliv vill väl även en katt ha.

En snygg, men dammig kudde i grönt till mitt sovrum hittades och lite annat smått och gott.
Vi handlade modest och svävade inte ut i några omotiverade köporgier.
Däremot kom vi nästan aldrig hem igen.
Auktion på landet börar med visning klockan 10.00. Försäljningen tar sin början en timma senare
och brukar avslutas vid 5-tiden. I extrema fall håller den på till 18 eller så.

Den här hade inte slutat 21.30 när vi gav upp.
Auktionisten, Bengt, får man säga är en tapper man. Det enda han stoppade i sig på hela dagen
var ett antal flaskor vatten och läsk. Men absolut inget mer matnyttigt. Inte en protein eller kalori i övrigt så långt ögat såg.

Vet ni vad som brukar inträffa med folk som inte äter på en hel dag? De blir ganska griniga
efter hand. Så också Bengt. Och när han blir grinig börjar han skälla lite smått, först på personalen som
bär fram och ut den varor som går under klubban. Och därefter utökar han skället till att omfatta de
presumtiva köparna. Vi bjuder för dåligt, det regnar för mycket, det går inte snabbt nog.

När vi åkte hem sa jag att det var sista auktionen med Bengt för min del.
Men det kanske jag inte ska sätta några pengar på. Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.

I morgon, mina vänner, börjar min semester. Nog om det va?