Situation S n d s v l l
Bra! Då kanske soc äntligen kan få upp ögonen för att det finns fler uteliggare än de 4 män och 2 kvinnor man tror.
Det finns ett natthärbärge i stan och de har alltså plats för så här många men eftersom det inte är fullbelagt varje natt så tror man inte att det finns fler.
Nja, tillåt mig tvivla på det. Jag skulle tro att natthärbärget har krav på nykterhet och drogfrihet vilket torde utestänga en hel del.
När jag skriver det här, jobbandes hemifrån eftersom jag har en begynnande förkylning gudbevars, man har råd att hålla sig med slikt, så skäms jag en smula.
Jag har tre hem, en lägenhet, fullt modern med rinnande varmt och kallt vatten, centralvärme, kyl och frys. En lägenhet till som är Närbos, lika modernt utrustad. Och så en sommarstuga som jag drar mig för att lämna för att flytta in till bekvämligheterna i stan. Jag romantiserar livet på landet, hämta ved, elda tills väggarna bångnar, skrapa bilrutor för att kunna åka in till arbetet. Titta på utsikten....Allt medan min lägenhet står tom och någon annan får sova ute under en bro, i en pappkartong eller, med lite tur och list i en hyfsad varm trappuppgång. Iallafall så länge inte någon välbesutten kommer och snörper på de 350-kronors röda läpparna och hotar med polispåringning om man inte avlägsnar sig.
Men när tsunamin rullar in i Sumatra då pyntar vi upp. Och det är klart att vi ska. Självklart ska vi det.
Varför är det då så svårt att hjälpa dem man har omkring sig?
I den här stan finns en man, renlig, prydlig men med kläder som hänger som trasor. I flera vintrar har jag sett honom med samma skinnjacka där skinnet på ryggen endast är foder. Hans kängor är tejpade. I flera vintrar har jag tänkt att jag vill ta med honom så att han får köpa sig en ny jacka. Och så småaktigt tänker jag att jag skulle vilja ta med honom till Erikshjälpen och låta honom köpa sig en ny vinterjacka. Det är ju så billigt där.*
Men inte ens det kan jag förmå mig till. För gud vet vad han skulle svara och tänk om han blir förbannad. Tänk om han fnyser åt mig, rikemanskärringen (nåja) som kommer där och ska göra sig god och gemen.
Men HALLÅ!!!!!! Vad i hela friden håller jag på med?
Jag blir skvatt galen av diskussionen om att man inte ska skänka pengar till fattiga för det är samhällets uppgift att dra omsorg om "de små". Men när de små inte får hjälpen därifrån så lär de skita högaktningsfullt i att "välgörenhet" håller dem kvar i hemlöshet, droger..Ja hitta på själv.
Mat för dagen behöver vi alla. Mat, kläder och någonstans att bo. Visst, det är en egoistisk gärning, för jag känner mig som en finare människa när jag ger än när jag blundar och går förbi men tjugan i den skitiga handen är en tjuga oavsett var den kommer ifrån. Och jag är inte så jävla naiv att jag inte fattar att en del av de där pengarna går till sprit och knark men det är inte mitt val och det är inte min sak att moralisera över det. För det är ingen jävel som ska komma och bestämma var jag ska lägga mina pengar, det bestämmer jag själv och det måste även den som tigger få göra.
För, oavsett inkomst, antal bostäder, val i livet så är vi alla människor med samma värde.
Och nu har jag alltså möjlighet att köpa Situation Sthlm varje gång det kommer ett nytt nummer. JIPPI, för tidningen är bra.
* Till mitt försvar ska sägas att det mesta av mina kläder köper jag faktiskt på Erikshjälpen, Kupan och Myrorna. Inte för att jag inte har råd att köpa nytt men för återvinningen och för att ingådda kläder är skönare än nya. Me like som det heter på blåggiska.
Du skriver:
" Och jag är inte så jävla naiv att jag inte fattar att en del av de där pengarna går till sprit och knark men det är inte mitt val och det är inte min sak att moralisera över det. För det är ingen jävel som ska komma och bestämma var jag ska lägga mina pengar, det bestämmer jag själv och det måste även den som tigger få göra."
Det är bra - för det innebär att jag då - som konstant vägrar att ge pengar till någon som väljer att supa/knarka sig ännu längre ner på värdighetsskalan - också kan känna gott samvete i att göra vad jag vill med mina pengar eller ekonomiskt stödja det som jag finner bäst.
För jag väljer att moralisera. Jag vill vare sig känna mig som en möjliggörare och jag vill att det skall vara jobbigt som fan att knarka och supa.
Nemo; Gott så, var och en gör sina val utifrån sina värderingar.
Hurra för den inte alls hemska tvillingen. Hurra för inlägg av den här kalibern. Hurra för humanitet och medmänsklig hygglighet.
Markattan, som också gör som hon vill...
Ännu en genomtänkt och bra blogg från tvillingen som inte är hemsk alls. Bara en bra tvilling. Med hjärta och hjärna. Och GRATTIS till att du (och ni andra sundsvallsbor) får möjlighet att läsa Situation SThlm. Det är en tidningen man inte bara kan bläddra igenom till eftermiddagsfikat :)
Markattan; Å tack!
Fiffi; Ja jag ser fram emot det och ser till att ha gott om tid för som sagt, den där tidningen läser man inte igenom i brådrasket.
Jag köper tillsvarande tidning här i Norge. Köpte faktiskt också en julklapp häromåret till en jag köper "fast" av. "Tack o tack" sa han, och stoppade den i kassen med alla andra(!) julklappar han fått! HÄRLIGT!
Kerstin; Det är sant att det är bättre att ge än att få. Härligt.
Toppenbra inlägg - varför är vi så rädda för att hjälpa de som är nära till hands att hjälpa? Kan det vara den största rädslan som nästan alla har, rädslan för att bli avvisad? Vi är alla sårbara på olika sätt. Fram för mer medkänsla och mod!
Speja; Ja det är väl det som avhåller mig och någon form av respekt för mannen. Han kanske visst har råd att köpa men väljer att inte göra det. Fast det har jag ju svårt att tro, ingen människa kan ju välja att gå omkring med en jacka så trasig att den knappt hänger ihop.
Och du, har läst din fina bok, toppenbra. Skriv mer, skriv nytt, skriv nästa.
Håller med om det mesta.
Bara en sak som jag tycker.
Det är att typ den trasige mannens kläder, där tycker jag väl att någon från Soc. kan köpa in en ny jacka samt nya skor till mannen (han behöver inte ens vara med), kanske genom att slå ut kostnaden över ett år genom avdrag på bidraget.
Inte vet jag.
Sedan så tycker jag att han givetvis ska ha en bostad, får göra vad han vill med sitt bidrag.
Det lär itne gå att stoppa hans missbruk i en handvändning och knappast genom att dra in allt bidrag.
Integritet behöver alla personer.
Stora som små.
Ännelaij; Förstår vad du menar men den här killen är inte missbrukare, han är nog bara lite eljest (ja säker på att du förstår, du som är norrländska :-) och passar inte in i samhällsnormen. Så vet du, jag tror inte att han ens får bidrag från soc. Men han har en flickvän där han håller sig ren.
hej, vilken kul blogg du har, hit återvänder jag gärna!
fashionhaggan; Välkommen hit, kul att du giller min blogg.
Tack underbara tvillingen (vi har alla genomskådat att 'hemska' bara var ett täcknamn för ditt varma hjärta..)för ett fantastiskt inlägg. Och för att du med all önskvärd tydlighet lär mig att se mina ilandsproblem som de verkligen är. Fjärtar i rymden. OM ens det. Tack igen!
Lobelia; Ehe, tack men du tar ju i så att jag rodnar. Fast det ÄR ju kul med beröm, det är det.
När jag skänker en slant till någon som tillbringade natten på en toalett, tvingas tigga av någon annan eller går direkt till bolaget så köper jag mig en påminnelse om att JAG inte behöver sova på en toalett.
JAG har eget badrum, säng, bil och vilken mat jag än önskar för dagen. Det kommer jag inte ihåg jämt, så den där slanten är för min skull också, inte bara för att jag ska få känna mig duktig för oj, vad gnäll och blickar jag oftast får av medmänniskor, för man ska ju inte ge tiggarna något...
Emsi; Så då är det väl sant att det inte finns några osjälviska gärningar? Jag har ännu inte kommit på någon.
Och vill man skänka så gör man det och vill man inte så låter man bli.
