Priset för att älska
Det här med att ha barn är ganska kluvet.
Å ena sidan älskar man dem förbehållslöst.
Alltid oavsett vad de hittar på.
Inte nödvändigtvis vad det gör.
Å andra sidan kan de driva en till vansinnig.
När de aldrig lyssnar, aldrig gör som man
säger. Aldrig kommer hem i tid. Aldrig....
Ja ni vet.
Min yngste har drivit mer än en till galenskap.
Han ÄR jobbig men mest för att han är en jävel
på att argumentera. Smart, välordig, mångordig
och släpper en aldrig från kroken.
Jobbigt för många vuxna att ha en tonåring i
närområdet som klår dem med hästlängder
i konsten att övertyga.
Min yngste har glatt mer än en och fått omdömen
om hur socialt begåvad och trevlig han är.
Hur intressant det är att diskutera med honom
för att han är vältalig och resonabel.
Hur andra vuxna trivs ihop med honom
för att han är en kul och artig kille.
I fredags åkte han iväg på sitt livs äventyr.
(So far) Lämnade honom på busstationen
och iväg for han till Stockholm.
Träffa kompisar, hänga på stan och
tidigt på söndagmorgon ta planet
till Barcelona. Tillbringade sen lördagkväll
och tidig, väldigt tidig söndagmorgon på
Stockholm central i väntan på flygbuss.
Och pratade slut på mobilbatteriet!
Och sen var det tyst! Knäpptyst. Inte ett ljud
från honom!
Lägg nu till informationen att den här morsan
skriver inbjudningsbrev till begravningen när
någon är fem minuter sen. (Och jag överdriver
bara det här med att skriva inbjudningskort...)
Jag oroar mig till vanvett innan jag får tag på
den jag saknar.
Och hela dan går utan ett enda ljud.
Tills jag ringer syster Markattan. Som
loggar in på MSN och upptäcker att systersonen,
Barcelonaresenären är inloggad.
Han sitter på ett internetcafé och väntar på
kompisen. Och då börjar jag gråta.
Av lättnad, för att det gått bra (vilket jag naturligtvis
vet att det kommer att göra, den ungen landar ju alltid
på fötter, oavsett knipa.)
Äskade unge, när ska du lära dig?
När ska du begripa det osmarta i att
prata slut batteriet när du kommer att
behöva det när du kommer fram till främmande land?
När ska du begripa att man ska hålla morsan
lugn genom att ringa? När ska du begripa
att det är tortyr du utsätter mig för?
Förmodligen den dan du själv sitter hemma
och undrar var glytten blev av.
http://old.tacky.se/skateboard/video/vis_video.asp?id=63550
Grabben med grön tröja är min och jag älskar honom mer än han fattar just nu.
(Men så är han ju fett clean också enligt någon kommentar till filmen )
Man blir ju lätt orolig men för det mesta går det ju alldeles utmärkt. Och med den morsan vet han ju vart han ska ta sig om det börjar osa katt.
Det kommer att gå så bra det här.
Markattan, som bara är lite nervös...
Det är när jag läser sånhär som det går upp för mig att jag kanske skulle ha skaffat hund istället, trots allt (och jag som inte ens gillar hundar).
Men, på riktigt, jag skulle gå sönder av oro. Jag får efterlystpanik när ungarna promenerar hem från skolan och är fem minuter sena. Då ser jag han den där äckliga Eklund-farbrorn framför mig och lilla Engla.
Kan du skriva en handbok i hur man hanterar lite större barn och deras flygande och flängande? Du skulle kunna åka bra mycket längre än till Nkpng för den royaltyn! :D
Såklart du blir orolig.
Jag förstår hur du känner det..dig..
Inget kul att inte veta.
Håller med om att det är kluvet att ha barn.
De är så underbara, söta, fantastiska men i vissa åldrar och i vissa "tillstånd" så kan man bli så besviken eller ledsen på dem.
Men man älskar dem ju ändå.
..så mycket..
Nu gråter jag med dig.
Kram
Lyckades inte med att få igång klippet. Men förstår din vånda, tror jag. Själv blir jag orolig om katten varit borta en längre stund...
Markattan; Tror du att arvet hjälper i det här fallet??? Neee inte om du frågar mig. Men nu vet vi ju att allt gått bra och jag har pratat med honom.
Fiffi; Ja jag vet, man blir galen av oro och jag önskar att jag kunde skriva om hur man bemästrar den. Det kan inte jag och jag har tränat i ett kvarts sekel. Du anar inte hur jag grät när jag satt i bilen men Markattan i örat och henne framför dator pratandes med sonen på msn. Känslan av att han var välbehållen och vid gott mod, den övergår det mesta, till och med orgier i Nkpng. Får se om jag har lärt mig under hans Barcelonatid.
Ännelaij; Nu är allt bra igen så vi kan torka tårarna och sova gott. Tack för omtanken.
Lotta; Klippet visar några tonåringar som skejtar. Du lever utan det :-) Och jag tror inte att oron är annorlunda när man älskar.
