Samhällsintresse eller snaskande i olycka
Jag läser om det så kallade Vollsjömordet. En 19-årig flicka med hela vuxenlivet framför sig blir brutalt mördad. Hennes 15-årige bror sitter häktad. I takt med att dagarna går kommer fler och fler detaljer om läget. Nära vänner uttalar sig. Åklagare och advokater ger sin syn på fallet. Och tidningarna tävlar om att komma med de smaskigaste, mest uppseendeväckande rubrikerna.
Jag, som har barn i den här åldern blir väldigt illa berörd. Jag har själv en flicka som är 19, det kommer på något vis närmare då. Tanken på hur man som förälder och syskon har det när en familjemedlem mördas är för svår att tänka en längre stund. Och att sen behöva hantera att ett annat syskon sitter häktad misstänkt för att vara den som utfört dådet...det är liksom mer än min hjärna grejar.
Men det här är alltså verkligheten för en familj i Vollsjö idag.
Tills dess historien faller i glömska hos gemene man kommer tidningarna att fortsätta sitt skrivande, mer och mer spekulativt, fler och fler snaskiga detaljer. Måste vi ha det så?
För att svara på din fråga: Vi måste ha det så, så länge vi fortsätter läsa och köpa tidningarna som skriver snasket.
Så enkel är sanningen.
Du sådant där är så hemskt så jag brukar inte läsa det vare sig på papper eller på Internet.
Tycker synd om familjen, de går genom två sorger nu.
Det kan inte vara lätt.
När Engla mördades så läste jag tills de fick fast mördaren.
Sedan när han var gripen så var det rubriker varje dag om mördarens bakgrund etc.
Jag klickade mig aldrig in på dem.
Det är ett sådan mediadrev om sådana här händelser så det är skämsigt.
Låt familjerna vara i fred. De lider nog nog så mycket redan nu.
Men sådant här säljer, därför skall det ältas i olyckan varje dag.
usch..
/A
Fiffi; Ja, det där är ju en del av sanningen. Men nog sjutton tror jag att mediebranschen har hårdnat också, att den tror att dessa rubriker krävs för att sälja. Och måste vi inte gemensamt kunna ta ansvar, både "branschen" och vi läsare om att gränsen för det anständiga är nådd och överskriden och backa till ett läga när vi inte måste snaska i andras olycka?
Ännelaij; Nej, jag läser mest rubrikerna och sen kan jag livligt föreställa mig resten.
Ja det säljer, men varför fortsätter vi att köpa? Är vi så sensationslystna, vi människor?
Ja förmodligen.
Så kommer det nog alltid att vara. Tyvärr. Själv hoppar jag över allt sådant - alltså jag läser det inte. Det är mitt sätt att hantera allt snaskande i våldsamheter och elände.
