Den Hemska Tvillingen

Å vad vi hade det roligt, och jisses vad bra det gick och blev. Vi visste att vi hade ett bra material men att det skulle mottas med sådana ovationer hade vi inte kunnat föreställas oss ens i vår vildaste fantasi. Publiken var verkligen något extra och applåderade och skrattade långt mer än vi trott. Och det är klart att när man känner till bakgrunden och kan de interna historierna så blir det ju genast lättare att tycka om.

Och bilden på inlägget från i förmiddags är väl inte helt rättvisande egentligen, om man ska vara petig alltså.
Alla "artister" fick ju en likadan så jag ska förstås inte förhäva mig på något sätt. Men jag bestämde att om det är någon dag i livet man får vara kaxig så är det dagen efter en dylik, pyramidal succé. Och jag hoppas att alla de andra har gått omkring och varit stolta och glada över sina prestationer för de har de verkligen goda skäl att vara.

Men OM det nu varit "på riktigt", med nomineringar, val och prisutdelning och OM jag då blivit utsedd till bästa kvinnliga skådespelare så hade mitt tacktal låtit på följande sätt;

"Å, jag är alldeles överväldigad, inte ska väl jag.....
Jo det ska jag visst....Och jag vill tacka juryn för ett utmärkt val. Utan er hade det här aldrig blivit verklighet! (plats för skratt.)

Och ett stort stort tack till Närbo som tränat texter, nött och motläst i all oändlighet. För att du trott på mig och för att du kom och tittade när allt var klart. Utan dig i salongen hade jag inte haft så roligt.
Ett speciellt tack till Stig som var den som gav bifall till revyidén och som engagerade sig på ett underbart sätt. Du var så saknad igår. Men mina tankar var hos dig ofta ofta. Och Dvd´n ska du ju förstås få så att du kan titta ändå.
Sen vill jag tacka manusförfattarna Trippel-L, Dubbel-G och Enkel-L för deras strålande manus. Jag visste direkt när jag läste era alster att jag ville göra de här rollerna, speciellt Elektrikern som jag sedan fått våndas över. Och så vill jag tacka regissören Stefan för stort tålamod, peppning och goda råd. Jag vill också tacka hela ensemblen och produktionen för en trevlig tid tillsammans. Att det finns så många talanger hos oss, det kunde man inte ana. Ett särskilt tack till SH för den stiliga tangon, du var så snygg!

Till sist vill jag framföra ett tack till er bloggläsare som hållit tummarna och lyckönskat. Ni har varit ett stort stöd.
Ett alldeles särskilt tack går till Nemo för att du ser till att jag andas.

Må så vara att det är enkla råd du gett mig men de har hjälpt hela vägen. När nervositeten varit på väg att knäcka mig och huvudet blivit helt blankt, svart, tomt på allt vad repliker och texter heter så har jag ändå kunnat få fram ett "Nemo" i medvetandet och fokuserat på andning, in...ut...in...ut. Och plötsligt strömmar orden tillbaka. Här, hos Baravara, hittar man mer av den klokskapen, gå dit och läs vet ja....

Och nu har väl mina minuter slut så det är dags att ni drar mig av scenen, jag trivs ju så bra där...."

Och nu över till vädret, men det är ju helt fantastiskt va. Nu när klockan just passerat 21 står termometern på 22,5 ute, i skuggan, där det varit skugga sen 15. Och tidigare idag när vi traskat ner till bryggan visade termometern på en vattentemp på hela....Ja jag tror inte att det är sant men det är det....Kolla själv



20 grader alltså, nästan 21! Normalt har vi den badtempen först i slutet av juni....I morgon blir det ett premiärdopp.

Och nu ska den här trasan gå och lägga sig för när man får använda våld för att hålla ögonen öppna är det dags att sova. Bums i bingen och sov gott.

Ett litet PS till Fiffi bara, du är helt rätt ute. Sean Penn, Tom Hanks, Al Pacino och jag är helt i samma klass, men de är lite rikare än jag....