Den Hemska Tvillingen

Min son, flitigt omskriven på denna blogg, visar små subtila tecken på att han mognar.
Misstänker att de flesta känner till hur tonåringar fungerar generellt. Tämligen självupptagna och tämligen fördömande mot sånt de inte känner till. Det är svart eller vitt och nyanser ser man sällan till. Men plötsligt händer något och om man är observant kan man se när det där händer.

På vår väg från garaget till lägenheten finns en dörr och högst upp i dörröppningen sitter en gammal järngrunkan som tjänar till att långsamt stänga dörren. (Erkänner min okunnighet; jag vet inte vad den där järngrunkan heter - dörrstängare kanske?) Nåväl, den där grejen sitter så illa till att man lätt slår sig i huvudet när man går igenom. Och det är ju en sån där sak som vuxna i regel är observanta på, vana som vi är att ständigt spana efter faror.
Däremot skulle ju en tonåring kunna passera samma dörröppning fem gånger om dagen och slå sig vareviga gång. De är ju nämligen lika långa som vuxna men lika aningslösa som småbarn!

Härom dagen när min son och jag gick den här vägen så stannade han upp och sa - Det är är ju helt vansinnigt, man kan ju slå sig på den där. Jaha, har du gjort det frågade jag. Det hade han inte men det ser man ju, sa han att den sitter väldigt dumt till.

Och det var då jag insåg att nu händer det saker i hans hjärna som han inte ens är medveten om.
Han ringde själv till skola och sa att han ville börja, utan att jag tjatat eller tvingat honom.
Han ställer sig och diskar på eget initiativ (Jo det har hänt men fortfarande är det mestadels efter massivt tjat från mig)
Han inser att det inte håller att vara vaken hela natten och sova om dagarna om man ska börja skolan igen.
Han ser att vissa saker är farligt placerade och bör undvikas.
Han fattar att hans matintag tillsammans med sömn påverkar hur han orkar och om han ska få migrän eller inte.

Tja, här ser ni fem belägg för att saker och ting händer även i den där hjärnan som tillhör "ett hopplöst fall" som en av hans lärare en gång sa till honom. Och till den lärare som undrade när han skulle få ordning på sitt liv kan jag bara säga - Det är på gång du, trots dig och dina infantila dumheter som du strött över honom under två års tid. Tji fick du!

Trevlig helg