Den Hemska Tvillingen

Och inte lite heller. Jag hade avböjt mer snö men i vanlig ordning så lyssnar inte vädergudarna på mig. De lyssnar väl för allt i världen inte på någon utan gör som det faller dem in och det är kanske så det måste vara.

Snön som faller nu och de senaste dagarna har varit kall, torr och lätt. Nästan som champagne, som sägs ska vara torr, kall och gratis. Jorå, snön är för mitt vidkommande alldeles gratis så det stämmer ju också.

Vilket fick mig att inse att om snö är som champagne så är det ju rätt ok att det kommer sånt där vitt från himlen. Fördelen med snön är att man inte vaknar bakis i morgon. Å andra sidan snurrar ju inte världen och man blir inte så där roligt uppsluppen och känslan av lyx infinner sig inte heller. Snarare blir man svettig och rödfnosig och trött. Åtminstone om man behöver ta ett nappatag med det som fallit på backen. Och det har det alltså, om det nu till äventyrs är någon som inte förstått det av mina inledande rader.

Jag hade tänkt att jag skulle gå ut och skotta fram garageinfarten för rätt vad det är så slirar det in nån mastig maskin som tänker sig skotta bort nederbörden i höga, fina högar och då är det ju bra om det som ligger och blockerar bilutfarten är inlemmad i det som traktorn tar hand om. Så jag ska strax gå ut och svettas och låtsas som om det är champagne som gör mina kinder röda och yrseln jag kommer att känna av ansträngning kan jag ju föreställa mig som champagnebubbel.

Och de stackars tidningsbuden får jobba häcken av sig för att få ut tidningarna. I min värld är det så att om tidningen uteblir på morgonen så är det en trist morgon. I morse var det så, ingen tidning klockan 7, inte heller 9 hade den dykt upp. Först nu, klockan 12.45 kom ett mycket trött tidningsbud. Långsamt tog han sig uppför trappan och han stod kvar en stund och vilade sig så jag hann öppna dörren och tacka för tidningen. Han såg så ynklig ut! Jag tackade som sagt och han undrade om jag kunde engelska, så vi stod där och språkade en stund om hur länge han jobbat och hur långt han hade kvar och han bad om vatten och fick några kakor därtill. Men eftersom hans listor var felande hade vi inte fått Dagens Nyheter som vi provprenumererar på under helgen så jag följde honom ner för att hämta den och då passade han på att fråga om jag ville bjuda honom på middag. Stackare, han var väl både trött och hungrig efter att ha jobbat sen 12 i natt, just nu blir det alltså 13 timmar i ett svep.

Han sa att när det blir dåligt väder är det många som ringer sig sjuka och då kallas extrapersonalen in. De är ovana så därför tar det ju längre tid och naturligtvis är det inte alla som säger ja till att rycka in för ett extrapass.

Nu blev det dock ingen middagsinbjudning för det tappra tidningsbudet. Jag avböjde med en vit lögn och det är jag inte alls stolt över men jag må vara förlåten för att jag tar tiden till min egen idag. Fast om jag hade satt på kaffet när jag tänkte så hade han ju kunnat få en kopp varmt innanför västen innan det var dags för nya trappor. Och en smörgås till det...Hmmm, återigen bekräftas tesen att inte uppskjuta till senare det man kan göra omgående.

Så alltså, nu ut till snöskottning och bärande av brev till lådan. Jag ska äntligen posta böckerna som ska till en viss Markatta.

Hejs hopps på er från Insnöad i södra norrlands kusttrakter.

LIte senare samma dag: Jo det har slutat snöa...och hunnit börja igen. Tvätten är i det närmaste färdig och morgondagens middag förberedd. Inte så illa pinkat, men jag får plikta med värkande leder och nu värker varenda en.
Huvvaligen, i morgon blir det en hård dag med mycket smärtor men man överlever väl det också.