Den Hemska Tvillingen

...i hela friden tog den här veckan vägen?
Blev uppriktigt förvånad när jag insåg att det redan är torsdag och dessutom slutet av dagen.
Alldeles alldeles nyss vaknade jag till en sprillans ny arbetsvecka och nu är den snart slut.

Men i och för sig är det alls ingen katastrof för jag har hunnit med allt jag tänkt, ja bortsett från
att tapeterna till största delen sitter tryggt på väggarna. Jag har i alla mina mindre kvalificerade
arbetsuppgifter hunnit med att fixa en hel massa listor till glädje för min chef. Jag har väntat på
att få behörighet till diverse databaser och andra system för att kunna påbörja mina nya arbetsuppgifter
men eftersom inget är som väntans tider så får jag fortsätta att vänta.

Jag har till och med hunnit med att ha lönesamtal och det gick bra. Vi kör något som kallas lönesättande-
samtalsmodellen och går i korthet ut på att medarberare och chef förhandlar direkt om ny lön.
Nu är det ju för allt i världen så att min arbetsgivare med fackets goda minne har förfalskat modellen
och kallar det istället för DIALOG. Jag har skrivit om det begreppet tidigare och det kan man läsa här.
Men vi ska ha två samtal och det är i det andra som vi ska komma överens om den nya lönen. Nu var
det lite uppvärmningsövningar där jag fick möjlighet att skryta om mig själv och min förträfflighet och
där min chef hade chans att hålla med. Och nu skröt jag väl inte så det störde men jag höll inte tillbaka heller.
Och min chef höll med mig i allt så vitt jag kan komma ihåg. Det var väl inte några höga odds på det eftersom
vi har en ganska rak, ärlig och öppen relation. (Se där vilken tjusig treklang!) Så nu återstår att vänta till
mitten på månaden för att få ett bud att acceptera eller säga nej till och få ändå.
Eftersom jag deltagit i flertalet löneförhandlingar som facklig företrädare vet jag ju ganska väl hur det här
går till och ungefär hur mycket pengar min boss kommer att ha att fördela så jag är nog rätt säker redan nu
vad det här kommer att leda till i plånboken.

Och jag ska inte klaga för jag har en bra lön och ett hyfsat säkert jobb,
jag betalar löjligt lite skatt med tanke på hur stora besparingar den offentliga sektorn tvingas till.
Och det är klart att för min egen del är det trevligt att få mer kvar när skatten är betald men jag tycker inte att
det känns ok när skolorna inte kan ha kvar de resurser som redan nu är för få. (Samtidigt som herr Björklund mässar om att flumskolan måste bort)
Är jag verkligen i större behov av de där pengarna än de gamlingar som behöver
tillsyn, vård, sällskap och omtanke? Nä så sjutton heller. Och mina ynka extrapengar (efter Aliansens skattesänkningar) skulle tillsammans med alla andras extrapengar kunna användas till något som gynnar hela samhället som bättre skolor, vård och omsorg.
Men det skulle ju gubevars skapas så många nya jobb om man sänkte skatterna, folk skulle
på något magiskt sätt få jobb om vi som redan har anställning fick mer pengar kvar. Ja jag är inte skapt att fatta den ekvationen men jag är väl kanske inte tillräckligt lärd.

Men hörni, får man passa på att önska er alla ett gott slut på arbetsveckan?
Jo det får jag!

Ha nu ett trevligt slut på denna arbetsvecka!