Den Hemska Tvillingen

Wettexvärlden skriver så fint om när Långa barnet kommer hem och han och Lillebror skrattar sig sjuka i det närmaste.
När mina högst älskade ungar trillar in så får man hål i huvudet efter ungefär 10 minuter.

När jag läser Wettexvärlden gråter jag för att bilden är så vacker. När jag lyssnar på mina egna undrar jag likt Dolly Parton varför Gud har överdrivit mig så till den milda grad att det ploppade (nåja) ut inte mindre än 5 stycken tjatmonster.

Just nu är dotter nummer två och tre här. Och de låter exakt HELA tiden. Men de diskar så jag står ut. En liten stund till.


För att bli lite allvarlig så tror jag att naturen har varit extremt smart när den skapade barn-föräldraskapet. För när ungarna börjar bli flygfärdig, strax innan, då börjar de bli rätt vidriga att umgås med och det gäller lika oavsett art, fågel, kalv, kattunge, hundvalp eller människobarn. Det lägger grunden till att man som förälder kan släppa taget för man måste se till att överleva. Och det gör man fan ingen längre tid med de här tjatmaskinerna i hemmet.


Medan mina små gullegrisar tar hand om disken sjunger de igenom hela jävla reportoaren av kassa låtar som de någonsin lärt sig. Får man låsa in sina ungar i uthuset?

Och för er som förfäras av mina ord vill jag bara meddela att jag älskar mina barn högt och rent...men lika gärna på distans som nära.