Den Hemska Tvillingen

Å vilken skön dag! Lång sovmorgon, prata med syster och den emigrerade dottern. Frukost med påhälsande dotter och allmänt slappande. Middagsplanerna klara men ej genomförda och sen lite tv eller film.
Eftersom jag var på födelsekalas i torsdags missade jag programmet Himmelen kan vänta men tack vare svt.se kan man ju kolla i efterhand på nätet. Strålande, tack public service för det.

Nåväl, jag väntade spänt på att den där serien skulle börja men var lite tveksam till upplägget. Risken är ju överhängande att det blir för gråtmilt men å, vilke balans det är. Programledaren Anne är helt suverän i konsten att komma nära de viktiga, avgörande frågorna utan att blotta personerna som bär en dödlig sjukdom. Det är så vackert beskrivet, med sådan känsla för både medverkande och tittare. Fantastiskt fint och angeläget. En av de medverkande, en anhörig sa "det kan drabba vem som helst, när som helst, men det tänker ingen på". Han har helt rätt, man tänker inte på sin egen dödlighet utan traskar på i livet som om det var en rättighet att leva. Och kanske är det så det ska vara. Men vi kombinerar det där traskandet med att gnälla väldigt mycket, om bilen, den låga lönen, den dumma chefen eller vad det nu är som upptar våra tankar. Och gnälla måste man kanske också få ibland....men borde vi inte vara lite mer ödmjuka inför livets mysterier och händelser?

För de som får en dödsdom i form av en sjukdom som inte går att bota låter väl sällan livets sista tid gå åt till att gnöla? De brukar se till att få gjort sådant som uppskjutits till "sen" för sen är här och nu finns ingen tid att förlora. Varför har vi så svårt att lära oss av andra? Varför sätter vi inte igång och gör det vi ska göra sen? Sen kanske inte finns. Och om det inte finns så är sen försent.

Ja, himelen kan vänta men livet väntar inte, det pågår för fullt här och nu och det är bara att sätta igång och leva det så meningsfullt man kommer att önska att man gjort, då, sen, när döden knackar på.
Först ska jag bara gnälla lite över vädret....Nej, skojar bara lite...jag ska klä mig lite varmare och ställa mig vid spisen och föda barn, det blir man varm av. Och när jag gjort det ska jag fröjads över att få äta middag med tre av mina kids och höra dem kärleksfullt gnabbas utan att fräsa åt dem. Och när ingen av dem vill ta disken så ska jag diska den själv med glädje bara för att jag kan. Och ren blir den också!
När jag står där och diskar ska jag tänka på de vänner jag ska träffa nästa vecka. Två stycken nyfunna på onsdag som ska coachas och delas middag med och en gammal på fredag som det ska drickas vin med. (Fast då ska det sägas en eller annan "sanning" om sakernas tillstånd. Vi arbetar på samma ställe så det finns en del att avhandla, rädd för att det blir en del gnäll då.)

Önskar dig en god helg gör den mindre hemska tvillingen. OBS! Menar alls icke att det finns en tvilling som är hemskare än jag...menar bara att denna tvillingen blivit mindre hemsk om så bara temporärt :-)