Ja men nu tror jag väl ändå...
Nu vill han skrota individuella programmet på gymnasiet och satsa de resurserna i grundskolan istället. Och det är väl i och för sig bra...Men man tänker sig att införa ett tionde år. Jaha ja...hur skulle det vara om man satsade resurserna tidigare ändå?
Hur skulle det vara om man redan från start när en liten unge inte får kläm på det här med att läsa och skriva satte in resurser för dem?
Jag har gedigen erfarenhet av detta vill jag bara poängtera. Min yngste son går nu sitt tionde år i grundskolan. Han har alltså gått om ett år. Han har anpassad studiegång eftersom han inte mäktar med att få betyg i alla ämnen.
Är han lat den lymmeln? Tja, inte värre än många andra tonåringar. Är han dum då? Icke alls.
Sen första klass har hans far och jag tjatat om att han behöver extra stöd. Han var nämligen så beskaffad att det där med att sitta still och läsa inte var så roligt. Svårt att koncentrera sig eftersom det fanns så oerhört mycket annat att fokusera på. Och ett sällsynt dåligt självförtroende (men däremot ett rejält mått av självkänsla!).
Men fick han någon hjälp? Fanns den där resursen som han behövde sittandes hos sig för att komma igång, få ro i kroppen? Nej då, den fanns inte för det fanns inte resurser till det! Möjligen kunde man skaka fram en sån resurs om vi gick med på att få honom bedömd av någon psykolog, för skolan hoppades väl på att man skulle hitta nån liten fin bokstavskombination. Det är bara det att oavsett diagnos ska skolan ge eleverna den hjälp de behöver och dessutom finns det ingen diagnos att sätta på sonen.
Och frågar jag nu, så här i skoltidens slutskede för denna grabb...VAD har hans skolgång kostat i reda pengar? VAD har den kostat i frustration, ilska, misströstan, svek, förstörelse...?
Först i höstas, en och en halv termin kvar, fick han riktig hjälp! Men inte för att han behövde utan för att en av skolans lärare gjorde bort sig så kapitalt att inte ens skolan kunde bortse från det. DÅ FÖRST fanns det resurser.
Och vilken resurs sen, Kärringen Svensson gjorde entré, hon är inte lärare, hon är bara en ovanligt förnuftig vuxen, som a) minns hur det var att va tonåring och b) ser till sonens hela livssituation. Hon är guld värd och mer därtill. Och utan henne hade min pojk inte haft en chans att förverkliga sin dröm i livet. Men nu, med hennes hjälp så har han det plötsligt. MEN skulle det behöva ta sån tid? Skulle han behöva bli i det närmaste knäckt innan det hände?
Det klagas mycket på dagens ungdom, ett fascinerande fenomen eftersom den äldre generationen ALLTID klagat på den yngre, men låt mig bara säga det att vi får den ungdom vi förtjänar. Sviker vi dem i början kan vi inte räkna med att de där långhåriga typerna med nerhasade brallor ska respektera oss när de blir tonåringar!!!
Basta
Bra sagt.
Undrar just vad Herr Björklund har vikt för resurser, dvs ekonomiskt tillskott till kommunerna, för det tionde året i grundskolan. Det kommer förmodligen att vara för lite , om något alls. De med behov av extra stöd kostar för mycket på gymnasiet. Det blir billigare att behålla dem i grundskolan med för snäva resurser. Suck...
Men det är ju så att de pengar som hitills gått till IV ska omdisponeras till grundskolans föreslagna 10:de år? Jag är inte helt säker på att det är det bästa förslaget men det är nog så han menar, Björklund
Jodå, säkerligen har Björklund tänkt att omfördela och tillskjuta IV-pengarna till grundskolan. Men det hjälper ju inte ett enda dugg! Vad spelar det för roll om det där året görs i grundskolans eler i gymnasiets regi?
Resurserna för de här eleverna måste sättas in omgående när man ser att en elev inte grejar skoldagen. Fy sjutton för att inte kunna och fy sjutton för att varje dag känna att man inte duger till och inte kan. Blir så beklämd när jag tänker på vad min unge, min stora, fina pojk utkämpat på grund av dåligt självförtroende och taskiga förutsättningar.
